Jag har från i november till idag sett ungefär en julfilm om dagen. Och då menar jag inte julklassiker som En julsaga eller Grinchen, nej, det rör sig om de sockersöta, 1 1/2 timmes, billiga filmerna. Dessa filmer verkar produceras flera stycken per år framförallt från USA och Kanada. Handlingen för nästan alla är att par träffas någon/ra vecka/or före jul, när de lär känna varandra blir de förälskade, mot slutet sker en komplikation så de blir osams, men sedan i slutet reder allt upp sig och de får varandra. Och så klart får paret och deras nära och kära en perfekt jul. Med snö, julgran och massor av julklappar. Den idylliska julen enligt filmvärlden.
Många av filmerna är väldigt lika i handling - som den ene i paret är en prins/prinsessa, karriärhets och/eller att det gäller att ta hand om djur (oftast hundar) - men samtidigt finns det saker som skiljer dem åt och avgör om de får en tumme upp eller ner. I de senare gjorda filmerna är det mannen som kan tänka sig att göra en uppoffring för sin partner i relationen, t.ex. kan tänka sig att flytta, och att det är kvinnan i relationen som har fått klättra i karriären. Få av filmerna handlar om homopar eller par med olika hudfärg.
Varför fortsätter jag att se dessa sockervaddssöta julfilmer? Svårt att säga, jag vet faktiskt inte. Och trots det intensiva tempot av filmtittande (och under en långa period) har jag nu 23 julfilmer kvar att se. Av dem filmer jag vet om som finns, vill säga...
Jag tror att se sådana filmer fungerar ungefär som att lägga patiens på datorn. Det rensar hjärnan och man vet hur det slutar, ett lyckligt slut. För så är det när jag lägger patiensen, backar och gör om till det går ut.
SvaraRaderaÄr viktigt att ibland bara gör sådant som inte ställer krav. Och varför ska man alltid titta på filmer med mening? Räcker med att tacklas med verklighet och en film med bra slut är nog vad som behövs som kontrast!
//M
Bra liknelse! Och jag håller verkligen med dig. Livet är tufft och man kan behöva annat som kontrast.
SvaraRadera