Om Jesus (2009)
Jag tror att Jesus har blivit en drömgestalt av vad man önskar. En idyllisk, eftersträvansvärd person som alltid agerar rätt och som alltid kan hjälpa andra. En sådan person är lätt att följa och att tro på för det gör ens eget liv enklare. Och med budskap från Bibeln kan de som är osäkra få en mening med livet. Det som förenklar denna ”livsstil” är om man inte vågar ha ett kritiskt tänkande, och att personen det rör sig om inte lever samtidigt som en själv. För många blir faktagranskningen inte så viktig, vilket får mig att bli mer skeptisk när jag tycker att för mycket inte hänger ihop.
Därför är jag väldigt glad över att ha läst Gardells ”Om Jesus”, där Gardell vågar tänka kritiskt och ta reda på vad som är rimligt och hur Bibeln (framförallt Nya Testamentet i denna bok) kan tolkas ur dess historiska kontext. Gardell skriver mycket fakta, men som är lätt att förstå och bygga vidare med sina egna reflektioner. Han skriver att alla, liksom han själv, som någonsin skrivit om Jesus har haft en agenda. Ett viktigt påpekande av Gardell är ”De äldsta bevarade kristna texterna är skrivna av Paulus, en man som aldrig själv mötte den historiske Jesus och, inte nog med det, inte ens var intresserad av den historiske Jesus liv eller lära – hela Paulus evangelium kretsar i stället kring den korsfäste och uppståndne Kristus.” Evangelisterna var inte ute efter att återge exakta historiska händelser. Alltså, Jesus liv var inte så viktigt, utan essensen var Jesus budskap och Jesus koppling till äldre profetior (från Gamla Testamentet). Som Gardell också tar upp förvandlades Jesus från vägvisare till själva vägen, från budbärare till själva budskapet, från profet till kosmisk domare. Från en som kallar sig själv Människoson till någon andra kallar Messias. Förmedlandet av ”Himmelriket är nära” visar på att det var bråttom att komma till tro och göra bot, och det är enklare att få människor att följa och sluta upp bakom en person än ett budskap. Speciellt om apokalypsen inte inträffade som tidigare profeterats om.
Två viktiga faktorer i att tolka texter om Jesus, som jag inte visste om innan jag läste boken, är att Jesus först var lärjunge till Johannes Döpare tillsammans med några som sedan blir Jesus lärjungar, samt att Jesus och hans lärjungar var en av flera apokalyptiska sekter under samma tid.
Egna reflektioner. Efter att ha läst ”Om Jesus” har jag många tankar, frågor och reflektioner. Hur många andra personer runt Medelhavet gick omkring och profeterade? Om samma budskap? Värt att komma ihåg är att handeln var stor i och runt Medelhavet, där kunskap och nyheter utväxlades, och en stor handelsväg gick genom Palestina. Något måste få Jesus att utmärka sig. Få människor att lyssna på honom. Visa på att det är hans budskap som är rätt till skillnad från övrigas som profeteras samtidigt. Och vad gjorde att Jesus lärjungar lyckades sprida kristendomen bättre än övriga apokalyptiska grupper som var verksamma samtidigt som Jesus och hans närmaste efterföljare?
Det skedde en snabb förändring av kristendom under dess barndom (vilket verkar vara fallet för de flesta rörelser), och för mig verkar det som att de som förmedlade budskapet (i flera led), bl.a. skribenterna till Nya Testamentet, påverkade budskapet genom att putsa dess riktning och klä in budskapet till hur de själva ville att det skulle vara enligt dem. För är det inte så vi själva framlägger saker när vi diskuterar och argumenterar för något i våra dagliga samtal? Det var nog även så att kristendomen ändrades för att passa in i de första kristnas vardag och undvika att regler ställdes emot varandra. Lättare att nässla sig in genom att vara smidig än att brotta sig in i någons liv. Jag tyckte att det blev lättare med Gardells förklaringar att se hur Jesus liv och agerande modifierades med tiden genom de nytestamentliga texterna så att det passade in i den tidens kulturer och politik. Så även för att passa den framväxande kyrkan. Är det även så idag?
Budskapet ”himmelriket är nära” kan vara en historiskt viktig inriktning med betydelsen att vi måste skapa himmelriket på jorden, där nära gäller både i tid och rum. Med tanke på klimatkrisen och hur människor idag behandlar varandra känns detta som väldigt relevant. ”Nära i tid och rum” är som mycket annat relativt…
Kan det vara så att det inte bara finns en Människoson, vilken ska täcka för alla människor i alla tider, utan varje plats och tid har sin frälsare? Som ”varje tid har sin Messias” – hur känd personen blir i samtiden samt eftervärlden beror på hur bra denne och dennes anhängare är på att förmedla budskapet så att det passar samtiden (det gäller att känna sin publik…). Profeter som koms ihåg av eftervärlden har textsamlingar om sig, samt att denne har levt och verkat då stora förändringar är på gång och kulturer skulle ha förändrats i alla fall. Då ”något ligger i luften” oavsett om denne personen skulle leva och verka eller inte. Lite som att det gäller att ha rätt egenskaper, kunskaper och budskap under rätt tidsperiod; under en helt annan tidsperiod hade personen inte slagit igenom eller blivit ihågkommen. Jag tänker på uttrycket att det är en fin linje mellan geni och galenskap. Det gäller bara att komma med sina idéer, profetior och speciella karaktär i rätt tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar