Utmaning att bilda så många nya ord som möjligt

 Vid en av mina sons födelsedagar hade jag en utmaning till gästerna att komma på så många ord som möjligt av bokstäverna i ordet BIBLIOTEKSBITRÄDE. Många bokstäver, men inte alla vanliga, exempelvis inget A eller N. Det här är alla ord som gästerna kom på tillsammans:

BE                    BEBIS                    BESKT                    BET                    BETT                    BI

BIBEL              BIBLIOTEK          BIKT                       BIL                      BILD                    BIO

BIT                   BITER                   BITRÄDE               BITS                    BLEK                   BLEKT

BLI                   BLOD                    BLODBRIST          BLOT                  BLOTT                 BLÄ

BO                    BOB                      BOD                        BOK                    BOR                      BORD

BOT                  BRED                   BRIS                        BRIST                 BRITT                  BROSK

BRÄDE            BRÄTT                  BÄBIS                    BÄR                    BÄTTRE

DE                    DEL                        DET                        DÄR 

EBB                  ED                        EDER                        EK                       EKO                    EL

ELD                  ER                        ETIK                          ETISK                 ETISKT              ETT

I                        IBIS                        IS                            ISBIT                    ISTER                  IT

KEL                  KESO                    KETOS                    KIL                        KILT                   KIT

KLI                    KO                        KOL                        KORT                    KOTTE                KRETS

KÄR

LE                    LEK                        LEKIS                        LIE                        LIK                    LIKT

LITE                LITER                    LO                               LOK                    LORT                  LORTIS

LOTS               LOTTER                LÄDER                       LÄT

OK                    OLE                        OLIK                        OLIKT                    OS                    OST

OSÄKER          OSÄKERT             OTÄT

RED                REDO                    RES                            REST                    RIK                    RIKE

RIS                  RO                        ROS                            ROT                      RÄD                   RÄLS

RÄT                RÄTT

SE                    SEKT                   SEKTOR                    SIK                        SIKT                    SIL

SKED              SKIT                    SKO                            SLÄKT                  SOT                    STEK

STEKBIT        STEKER              STIL                            STOL                    STOR                  STRIKT

SÄD                SÄKER                SÄL

TE                    TELE                    TES                            TESIL                    TESKED            TID

TIDER            TIK                        TILT                           TIO                        TOK                   TOKER

TRE                TRIO                     TRIST                        TRO                       TRÄ                    TRÄD

TRÄDET        TRÄL                    TRÄSK                      TRÄSKET            TÄLT                   TÄT

ÄDEL            ÄR                        ÄT                                ÄTER                    ÄTT

Kan du komma på fler?

Skapande av bok tillsammans med AI

"Det vi planterar i tystnad, blommar med sanning – och i minnet finns rötterna som aldrig glöms."

Så tycker min skrivkompanjon AI (Microsoft Copilot) att boken kan sammanfattas. Vi hade lite olika förslag på titel kan man säga. När jag valde "Ett blomstrande äventyr" baserat på mestadels av texten och synopsen, så valde AI en annan titel, "Minnets trädgård", som verkar mer baserad på de sista kapitlen.

 AI:s förslag på titel och omslag:

AI:s förslag på baksidestext som ska locka till läsning:

Clara trodde att trädgården bara var en plats – en grönskande tillflykt från vardagen. Elias trodde att hans arv var tystat för länge sedan. Men när en amulett glöder, ett förflutet viskar, och en brunn visar bilder ingen borde se, börjar en resa där minnen inte längre kan gömmas.

I Minnets trädgård vävs förlorade historier samman med modiga val. En berättelse om sanningens rot, försoningens blomma – och om att våga se sig själv fullt ut.

När tystnaden bryts, växer något nytt.

Det har varit roligt att testa att skriva med hjälp av AI, men också nyttigt. När jag inte är med och styr utan låter AI fortsätta i eget spår, så hände det att AI:n fastnar i en spiral och vill skriva om samma sak hela tiden. Det är precis som nyhetsmedier har lyft fram om att AI bekräftar det man vill höra, sina åsikter, även om fakta inte stämmer. Vid kapitel 66 fick min skrivkompanjon sig en uppsträckning för att denne bara skrev runt i cirklar och vi kom inte framåt. AI hade då helt glömt bort den överenskomna synopsen. Eftersom det här en första testskrivning med AI, så gjordes bara en rättning tillbaka till ett nytt spår, därav hoppet i handlingen mellan kapitel 66 och 67, och gick inte tillbaka för att göra om något eller för en smidigare övergång. Detaljer som grammatik eller stavfel har inte heller korrigerats denna "testomgång". 

Jag kommer absolut försöka skriva igen tillsammans med AI, men jag kommer nog att ta fram ett skelett till berättelse själv, och försöka få mer detaljer i texten samt bättre övergångar mellan kapitlen; vid kommande bok behöver jag styra AI än mer. För detta behöver jag nog öva mig i att inte vara så artig mot AI (och tänka på hur mycket varje "tack" bränner extra i serverhallarna). Nästa gång behöver det nog skrivas några textstycken varje dag, och inte som nu att det blir ett stort hopp emellan - jag uppfattar att AI glömmer tidigare delar av tråden även om vi fortsätter inom samma meddelandesträng (samtalstråd). 

Med andra ord, det är kul att skriva tillsammans med AI, men man behöver styra mycket själv.

Min bucket list - 50 saker innan 50

Näpp, jag klarade inte alla utmaningar på min "40 saker innan 40"-lista. Men, jag klarade av att fylla år utan åldersnoja och nöjd med att fira i det lilla med mina närmaste kollegor och sedan en liten middag med min mamma, min son och min bror med partner och barn,

Ger jag mig? Icke. Jag tänker nu köra 50 saker innan 50, där några av utmaningarna är de som jag inte klarade av från min "40 saker innan 40"-lista. Nu är jag dessutom ute mer i god tid: jag har tio år på mig och inte bara fem som min förra lista. Med fem extra år och "bara" tio fler utmaningar borde det väl gå som en dans och vara lekande lätt att klara listan... Eller? 

Med listan vill jag ta tag i saker och pusha för att faktiskt göra de roliga saker jag drömmer om. Samtidigt ska det vara lite utmanande också. Listan är nog lite som Kinderöverraskningsägg - tre saker i en. En extra krydda i det hela blir att att ett barn finns med i bilden. Det är inte bara att eventuella resor ska synkas med jobbet, utan även med att ett barn kan följa med. 

Jaha, nu är det alltså bara för mig att sätta igång och beta av listan...

Min bucket list - 50 saker innan 50

1. Läsa alla böcker av Anne Rice (inklusive dem under hennes pseudonym)
2. Läsa alla böcker av Agatha Christie
3. Läsa alla böcker av Jonas Gardell (komikern, och inte någon annan)
4. Se hela Homeland-serien
5. Se hela Downtown Abbey-serien (inklusive filmerna)

6. Åka med en träningsresa
7. Få in en bra träningsrutin med 3 pass i veckan

8. Köpa ett tränings/gymkort för ett år
9. Se ett sportevenemang live
10. Vandra i svenska fjällen

11. Göra en vandringsresa (som inte är i svenska fjällen)

12. Genomföra en pilgrimsvandring
13. Besöka Taizé
14. Resa till Asien, Australien eller Nya Zeeland
15. Resa till Sydamerika

16. Besöka Egypten (t.ex. Nilenkryssning)
17. Göra en resa med ett kryssningsfartyg
18. Besöka Mikronesien

19. Besöka Galapagos

20. Återresa till Sydafrika med sonen

21. Åka på safari

22. Besöka Disneyland (i närheten av Paris)
23. Besöka Kolmården

24. Besöka Eskilstuna Zoo
25. Besöka Leksands sommarland

26. Resa till Gotland (Fårö, Visby)

27. Virka en duk/ett mjukisdjur

28. Baka snickers

29. Gå på Afternoon Tea-servering

30. Gå på bio

31. Skaffa ett årsabonnemang för opera

32. Gå kurs i ridning
33. Åka med i helikopter
34. Lägga färdigt mitt 6000-bitars pussel
35. Lägga färdigt mitt 18000-bitars pussel
36. Städat och rensat undan/använt/organiserat alla tidningsurklipp/sparade papper/anteckningar
37. Städat bland all elektronik, ”reservdelar” och ”det här kan vara bra att ha om jag behöver det senare”.
38. Städat och rensat hela förrådet
39. Köpa hus

40. Skaffa katt
41. Bli familjehem

42. Komma igång med bilkörningen igen

43. Uppnått 600hp i studier
44. Ta en till universitetsexamen
45. Starta eget företag
46. Skriva en bok och försöka få den publicerad
47. Skriva 10 noveller och publicera dem på bloggen

48. Prova (igen) att få ett olivträd att överleva
49. Plantera (igen) en syrenbuske

50. Fira att jag fyller 50 år…

40 saker innan 40 - punkt 36 KLAR

Punkt 36. Byta jobb

Jag tänkte länge att vikariatet på MSB får duga som att ”Byta jobb”, för att jag skulle klara denna utmaning. Men så kom det glädjande beskedet under våren att jag fått en ny tjänst. Och denna vecka har jag äntligen börjat!

Under min föräldraledighet (hur kan det kallas ledighet när man är helt slut på kvällarna efter att ha stoppat/jagat/vaktat/underhållit/m.m. ett barn?!) så funderade jag mycket över min framtid. Vill jag verkligen jobba kvar inom Försvarsmakten där jag upplever att man är lite som en ”slit och släng” vara? (Många som söker varje utlyst tjänst, men samtidigt väldigt många som slutar Försvarsmakten över tid…) Och vill jag utsätta mig och min son för allt tågstrul som skulle drabba oss i o m min pendling till och från Stockholm? Svaren på båda frågorna var ett tydligt Nej. Därför började jag att se mig om efter intressanta tjänster i eller runt Uppsala och fastnade för Uppsala kommuns utlysta tjänst ”förändringsledare för dataskydd och informationssäkerhet”.

Jag var medveten om att jag sökte långt innan jag tänkte gå tillbaka till jobbet från min föräldraledighet – jag planerade att vara hemma med min son i minst ett år för att vi skulle hinna ha möjlighet att knyta an ordentligt innan vardagsstress sätter oss på prov. Det var nervöst (som alltid) under anställningsintervjun, och dessutom att lägga fram önskemålet om att inte börja tjänsten förrän ett halvår framåt. Jag gick vidare till en andra intervju och fick ge ett förslag på en lösning till ett case kopplat till NIS2. Nyttigt och roligt case tyckte jag, men jag fortsatte ändå vara nervös. De hörde sedan av sig om att jag var en av tre som de ville ha referenter till. En av tre – hur skulle jag stå mig mot dessa? Svårt att veta när man inte vet vilka dem andra är och vilka erfarenheter dem har. De fick referenter och dagarna tickade på med lek med sonen. Sedan hörde de av sig – jag fick tjänsten! Lycka, jubel, ja halleluja! En intressant tjänst, med flexibiliteten att jobba hemifrån vissa dagar och där jag snabbt kan cykla till sonens förskola om det skulle behövas. Tågtrafik kan krångla hur mycket som helst utan att jag drabbas! Kryss i rutan på alla mina önskemål.

Det var även en oerhörd lättnad över att inte behöva gå tillbaka till Försvarsmakten. Jag kommer absolut att sakna många kollegor som jag haft inom Must och Ledningsstaben/Försvarsstaben, men de orättvisorna som finns - med bl.a. diskrimineringar och kränkningar - är det tungt att jobba där. Och kämpigt att försöka göra något åt dem, när inget man gör ger effekt. Svar i medarbetarenkäter tas inte på allvar. DO går på Försvarsmaktens svar, vilka inte alltid stämmer och är inkonsekventa. Att vara kvinna i Försvarsmakten är fortfarande att du måste göra mer fast till en lägre lön. Att vara kvinna i Försvarsmakten innebär att under fester riskerar du att bli tafsad på. Få höra olämpliga kommentarer i korridorerna. Dina kompetenser och tidigare erfarenheter inte värdesätts. Alla i Försvarsmakten stödjer inte att det fortfarande ska vara såhär, men tillräckligt många håller tyst för att detta ska kunna fortsätta.

Men jag ska inte fastna i det negativa (igen). Jag har nu ett jobb som efter de första dagarna får mig att vilja komma tillbaka och göra mitt bästa. Jag vill vara där och jag vill leverera. Jag känner mig lyssnad på, och mina kollegor tror på mig och mina kunskaper. Här finns flexibilitet och tillit, vilket jag som ensamstående förälder kan behöva för att få vardagen att gå ihop. Tack Uppsala kommun för en intressant tjänst – nu hoppas jag på att snart kunna börja leverera! Jag ska bara ta mig igenom första vab:en…

40 saker innan 40 - punkt 2 KLAR

Punkt 2. Läsa alla böcker i "Guild Hunter"-serien av Nalini Singh.

Den här bokserien började jag att köpa in flera böcker av innan jag började läsa någon av dem – bara för att den handlade om änglar. Dessa stod sedan ett par år i min bokhylla innan jag faktiskt slog upp och började läsa. Och jag fastnade för dem direkt! Till och med bok nummer tretton i serien hade jag svårt att lägga ifrån mig den bok jag höll på att läsa; hade jag börjat läsa en bok läste jag varje ledig stund tills boken var klar. Den sista boken som har kommit ut är den sextonde och heter ”Archangel’s Lineage” och kom ut i år. Vad jag uppfattar av svar till fansen från författaren Nalini Singh kommer det komma några böcker till men hon ser ett slut på den här serien. Jag anser dock att jag har klarat utmaningen då jag har läst alla böcker som har släppts till och med i år.

Böckerna kretsar mest kring Ärkeängeln av New York, Raphael, och hans partner (consort) vampyrjägaren Elena. Runt om Ärkeängeln av New York finns hans lojala Sju, hans mest betrodda stridskamrater. Vi får följa dessa personers äventyr: både spännande när de kämpar mot ondska som försöker ändra/förstöra världen, och romantiska när de träffar sina respektive partners.

Tyvärr följer denna serie samma utveckling som många andra: när den blir för lång tappar den i spänningsnivå. Under de sista böckerna är det inte så mycket äventyr och spänning utan läsaren får mest följa kärleksrelationer och de inblandades tankar kring sina känslor. Om det kommer ut fler böcker i serien kommer jag absolut att läsa dem också, men jag kommer inte sluka dem som jag gjorde med de första.

Ordsnille - nytt rekord!

Nu har jag faktisk gjort en rejäl höjning av mitt personliga rekord med antal klarade ord med dagar i följd, från 32 till 100. 👏✌👊 Det var några gånger som jag gjorde en chansning på sjätte (sista) försöket där det lika gärna kunde ha blivit bom istället för rätt ord. Ibland ska man ha tur också...

Tyvärr blev det häromdagen en bom, men jag är redan på gång med en ny segerserie och om allt går vägen bör jag kunna uppdatera om en höjning igen i april. Annars är i och för sig 100 en väldigt jämnt och fint segerserienummer.

40 saker innan 40 - punkt 39 KLAR

Punkt 39. Blogga under ett helt år, med valfritt startdatum.

Jag började att skriva varje dag på min blogg den 1 januari 2023 och har sedan skrivit något på min blogg varje dag hela året, med sista bloggdag idag 31 december 2023. Ibland - pga. loadsheddings, varit borta på aktiviteter eller sjukt barn - har jag fått kompenserat dagen efter. Många gånger har jag behövt "rädda" dagen med ett citat istället för att blogga om händelser ur livet. Det är svårt att alltid hitta något att skriva om, och särskilt på kvällen då jag ofta är trött. Jag tror också att jag har upprepat mig många gånger med att skriva om t.ex. vädret. 

Tanken med den här utmaningen var att jag skulle få tillbaka min skrivglädje och få inspiration att skriva mer. Men tyvärr tror jag att känslan har blivit mer "ett måste" att hinna skriva och har fått motsatt effekt. Jag hoppas på att fortsätta skriva på bloggen, men inte lika ofta och inte lika många citat framöver. Förhoppningsvis kommer några av mina framtida alster att bli mycket längre texter också. 

Allt gott, och hopp att snart fred vi får,
Ni Önskas Ett Riktigt Gott Nytt År!!! 

Betraktelse över 2023

Det här året har innehållit krig, konflikter och gängbråk, det ena närmare än det andra. Rasismen och främlingsfientligheten ökar och hittar nya grogrunder - både nationellt och internationellt. Ja, 2023 har på många sätt varit ganska dyster och nattsvart. Finns det hopp? Absolut, det finns alltid hopp. Där det är mörkt finns det alltid en gnista av ljus - även om den ibland kan vara svår att se.

Exempelvis slog insamlingen i Musikhjälpen rekord i år. Organisationer som kämpar för miljön och klimatet, som exempelvis Rebellmammorna, ökar. Och inte att förglömma att Sverige vann Eurovision Song Contest.

På det personliga planet har jag fått en son. Även om han driver mig till vansinne så älskar jag honom. Just när jag är arg på honom önskar jag att jag vore barnfri, men så fort vi sitter och myser (eller att han bara sitter still i några minut) smälter jag igen. Han är ju så charmig och söt, speciellt när han sover... I och med adoptionen av min son har jag fått göra en två månaders lång resa med en av mina närmaste vänner. Vi fick uppleva nya saker och även lära hos hur det kan vara att leva i ett annat land med andra premisser. Loadsheddings (strömavbrott), kall och fuktig luft samt inte möjligheten att ta sig runt då allt bygger på att man har egen bil, ger nya aha-upplevelser och gjorde oss väldigt tacksamma över vad vi har hemma - vad som faktiskt finns i Sverige och som många som oss tar för givet ska fungera. 

I min närmaste krets har det också skett positiva förändringar då även min bror har fått en junior, vilket han har längtat efter länge. Han, som i alla fall jag trodde skulle få barn först av oss syskon, fick bli förälder sist. Men, den som väntar på något gott. Jag är också tacksam över att få behålla mina närmaste vänner genom 2023 och in i det nya året.

Vad ser jag inför kommande året? Tyvärr mer extrema uttalanden och förslag från SD på nationell nivå. Kriget i Ukraina och Israels massakrering av Gaza kommer också att fortsätta. Kommer Palestina att få finnas kvar med eget självstyre? Nej, inte mycket länge till tycker jag det finns antydningar till. Sverige kommer inte att vinna Eurovision Song Contest under 2024. Och för egen del hoppas jag på att hitta ett nytt jobb där mina kunskaper och erfarenheter tas tillvara. 

Julfirande i sjukstugan

Det har varit en lugn dag med sjukt barn, förutom då hans mormor var förbi för då använde han alla sina krafter till att fara runt. Fast trots att han hade hög feber och var trött ville han inte sova. Men, när andra såg på Kalle önska god jul fick jag honom att somna. Att eventuellt införa att se Kalle önska god jul som tradition får med andra ord vänta.

Sonen vaknade en och en halv timme senare, med ännu högre feber. Han var hängig och febrig, men ville ändå inte sova. Det blev att sitta och se julkalendrar i ca tre timmar innan jag tyckte det var dags att genomföra nattningsrutin.

Från idag får min son inte så många minnen, inte ens att öppna julklappar. Julklapparna under granen har han inte rört, och han verkar inte förstå att det är hans presenter. Vi får se om vi kan fira jul imorgon, eller om vi ska skjuta julbord och julklappsöppning ytterligare en dag framåt.  

God Jul

Det blir som sagt aldrig som man tänkt sig. Visserligen har jag redan planerat för en lugn jul, men den blir ett snäpp ännu lugnare. Som det nu verkar kommer min sons första jul i Sverige bli att han är sjuk med hög feber. När han hackade tänder tog jag tempen och den var då på 38,8 grader. Efter det har han badat och fortsatt hacka tänder. Vid början av nattningen hade han morgonrock, täcke och filt över sig. Efter ett tag skalade vi av morgonrocken och det verkade inte som att han hackade tänderna mer. Han somnade sedan på rekordtid: 12 minuter för en kvällsnattning, vilket aldrig har skett tidigare. 

Idag har han haft energi uppe och velat leka, men inte velat äta mat. Gröt, klämmisar och frukt har som tur är slunkit ner. Och vatten. Om det är lika imorgon får han äta min risgrynsgröt till frukost. lunch och middag. Vegobullar, vegoprins och allt annat som är förberett får vi festa på några dagar längre fram istället. 

Och aktiviteten får vara att sova och titta på datorn. Tur att det finns mycket att se under juldagarna, även för barn. Om han är sängliggandes skjuter vi även på julklappsöppnandet - Jesus fick ju inte sina presenter från de vise männen förrän vid Trettondagen, så varför kan inte vi göra likadant...?

Från oss i sjukstugan till er alla 

- En Riktigt God Jul!

PS. Lite julpyssel har vi hunnit göra. DS.

Varför jag är trött när jag vaknar

Det är inte konstigt att man är trött när man vaknar! Har man varit med om världskrig och sedan universums pånyttfödelse under en natt är det inte konstigt att man inte orkar hoppa upp direkt när sonen drar i en och uppmanar mamma att "gå upp, gå upp!".

Lite diffust hur allt började men plötsligt har det utbrutit ett världskrig, som är närmare där jag bor än vad jag kan tänka mig skulle vara av intresse i en verklig konflikt. Nåväl, folk börjar flytta på sig i en stor migrationsström, men det går inte speciellt länge att fly innan vägarna stoppas av någon aktör i konflikten. Från att jag har kämpat med att ta mig över höga berg och svår terräng måste jag plötsligt ta mig tillbaka för att strida för Sverige. Och strida det gör jag! Stridsscenerna som spelas upp kan jag inte skylla på datorspel eftersom jag inte spelar, utan jag måste se på mer actionfilmer än vad jag är medveten om. 

Efter en tids hårt stridande framkommer det att även varelser från rymden är med i konflikten. Strider fortsätter och där även rymden blir ett slagfält. Efter en tid har striderna påverkat så mycket olika energier i universum så allt drar ihop sig till ett nytt Big Bang - en omstart för att börja om (som universum resonerar "bättre kan jag"). Mycket intressant att jag får se omstarten från sidan utan att själv ingå i omstarten. Jag ser hur alla stjärnor och allt ljus blir till långa streck av hastigheten som allt dras ihop och hur när allt sedan samlats bara är ett enda stort mörker för att sedan exploderar ut igen i ett stort ljussken.

Intressant dröm, men jag hoppas att mina drömmar i natt kretsar kring att ligga på en solig strand och bara ta det lugnt.

Vissa dagar vill bara inte fungera

Idag åkte min son och hans mormor och jag till Skansen för att titta på djur och för att gå på dess julmarknad. Lite gruff mellan sonen och mig på morgonen, men det är inte ovanligt. När jag sedan sa att nu börjar det bli bråttom kunde han faktiskt vara lugn och hjälpa till några gånger. Vi kom i tid till bussen för att åka till Skansen. På bussen var det lite gnäll från sonen, men oftast gick dem att avväpna.  Väl framme ålade sonen runt i snön, och han ville inte gå själv samtidigt som han inte ville åka vagn. Efter avklarade toalettbesök, och tack vare sonen, hade vi inte kommit så långt från entrén på en timme. Vi  bestämde då att vi skulle äta lunch och vi vuxna behövde stärka oss med kaffe. Sonen var relativt lugn i väntan på maten på restaurangen så länge han fick klättra runt på mig. Under maten gick allt hyfsat bra och vi alla tre slukade maten i ett nafs. Sedan började sonen åla runt och försöka lämna soffan, och när han stoppades blev det mycket skrik och försök till att slingra sig loss. Ute vid vagnen vägrade han sitta i vagnen, så jag fick brotta ner honom i åkpåsen. Sedan stängde jag snabbt vagnen med både dess nät- och plastförslutning för att sonen inte skulle hitta något intressant att titta eller lyssna på. Det lyckades och efter bara någon minut sov han.

Den tiden sonen sov kunde vi vuxna fika och prata i lugn och ro. Guldvärt! När vi sedan gick till Lill-Skansen väckte jag sonen igen för att han skulle kunna se lite djur. Han höll sig lugn och var mest intresserad av hästarna. Sedan var det dags att gå tillbaka till bussen för att åka hem. Sonen var inte lika road att åka buss hem som han var att åka till Skansen. Han tappade snabbare fokus och var inte lika road av det jag och hans mormor försökte distrahera honom med. När vi gick av bussen skulle vi handla, med att mellanlanda och byta sonens blöja. Gick inte bra alls - vi blev osams. Vi gick in för att handla, och sonen ville hålla i korgen. Det får han ofta göra då han sitter i vagnen, och det brukar gå bra. Brukar, men inte idag. Efter en stund kastade han korgen i golvet, trots förmaningar om att vara försiktig med varorna. I korgen låg en glöggflaska. Den var inte hel efter kraschen. Snäll butikspersonal kommer och torkar upp. Handlandet går snabbt efter det, och sonen har nu fått stränga förmaningar att hålla sig lugn och vara tyst, vilket han också är. Resten av vägen hem är sonen lugn, och han leker i snön med mormor medan jag ställer in vagnen. När vi sedan kommer in och ska ta av oss ytterkläderna sätter han igång och ska undersöka skor i hallen istället för att hjälpa till att ta av sig kläderna. När han ska nattas, efter maten, springer han runt och vi blir riktigt osams vid blöjbytet igen.

Nu är jag helt slut och ska dränka mina sorger i/samla kraft av julmust innan jag ska förbereda morgondagen och sedan gå och lägga mig. Imorgon får bli en lugn dag inne, mer kommer jag inte att orka.

Man ska se upp med vad man önskar...

... för det kan slå in. Inför varje vinter önskar jag snö och minusgrader så att jag kan åka skidor. I år, med sonen, önskade jag att om det ska till att komma nederbörd får det faktiskt vara kallt så att det blir snö. Och så står jag här med temperaturer som oftast ligger klart under nollan. Det har även varit runt minus 20 grader Celsius, vilket annars inte brukar hända. När jag tittar på morgondagens prognos så ser det ut att bli ner mot minus 17 grader igen. Mängden snö som har kommit hittills kan jag inte heller klaga på. Alltså, man får verkligen se upp med vad man önskar sig. 

Decemberfika med sonen innehåller alltid en överraskning

Idag var min son och jag och fikade på ett bageri i närheten av där vi bor. Att det blev just där beror på att jag behövde hämta den beställda tårtan inför födelsedagsfikat imorgon just där och vi passade då på att fika också. Jag unnade oss varsin bulle och sedan varsin sak av bageriets egna julbakverk, Spännande! Under fikat försökte sonen flera gånger att dra i duk, peta på levande ljus och kasta iväg en prydnadstomte från fönstret. Att vi inte hade de mest barnvänliga sittplatserna beror på att det var nästan fullt när vi kom för att fika och vi fick ta de platser som fanns kvar. Jag försökte parera alla sonens utfall med "titta bussen", "titta traktorn som plogar bort snö" och bara hinna få tag i hans nyfikna händer. Något otroligt var faktiskt att trots sonens tjuvstarta med att börja äta sin bulle, så hann jag fika upp allt mitt fika först. Han brukar snabbt få i sig sin saffransbulle, men idag gick det långsammare än vanligt och det tog verkligen lång tid för honom att äta upp sin chokladklubba.

När vi skulle gå var jag glad över att allting runt oss stod kvar på sina platser och inget hade gått sönder. Den påklädde sonen fick hålla i min väska - mycket viktigt att inte tappa den! - medan jag klädde på mig själv ytterkläderna. Han var nära att trycka på lite knappar under tiden, men även här lyckades jag parera innan det hann hända något. Väska på, barn i hand, mot kassan och få ut den beställda tårtan. Allt gick bra med att få tårtan. Hjälp med dörren? Ja tack, det är lite mycket med stor tårta i ena handen och ett barn i den andra. Tack, och trevlig helg! Konditoristen hinner precis släppa dörren och jag ta ett steg ner i trappan när jag i slowmotion i ögonvrån ser sonen svisch till med handen mot en prydnadstomte på bageriets yttertrapp. Tomten faller mot nästa trappsteg, och går sönder. Min son står bara och tittar. Jag ger ifrån mig ett vrål som bara mammor kan göra när de har klarat en hel fika utan större missöden men faller på målsnöret och ens barn har sönder en sak som kan få familjen portade från ett bageri. Portade under resten av adventstiden i alla fall. 

Hur gick det sedan? Konditoristen kommer tillbaka och vi reder ut vad som har hänt och tack och lov blev jag inte ersättningsskyldig. Jag har resten av kvällen försökt förklara för min son att man inte får ha sönder saker och folk kan bli arga och ledsna. Oklart om budskapet har nått fram. Nästa fikabesök på det bageriet lär i alla fall dröja. 

Julbakning - min årsbakning

Många tycker det är kul att baka. Det pratas om det och det finns tv-program om bakning. Jag är mer intresserad av att äta det som är färdigbakat. Men. Jag bakar en gång om året, nämligen pepparkakor till adventstiden. (Det kan ibland också bli någon äppelkaka bakad under hösten, men nu var det ett par år sedan sist...)

Mitt intresse för julpepparkakor har funnits så länge jag kan minnas, och triggades av att tävla med mina småbröder om vem som kunde baka flest pepparkakor. Jag vann oftast. Vilken egoboost! Det har sedan följt med mig som en tradition, att baka pepparkakor till adventstid. Jag är dock inte någon överentusiast som gör pepparkakshus som gigantiska konstverk - jag gör faktiskt inga pepparkakshus alls. Något år gjorde jag kåtor av stora pepparkakshjärtan, men så roligt var det inte. 

I år fick jag hjälp/stöd av en vän när sonen skulle få vara med och baka pepparkakor för första gången. Det blev några få pepparkakor, men det mesta av hans deg hamnade i hans mage. Min vän påpekade att pepparkaksdeg kommer göra honom lös i magen. Jippi, vilken roligt dag vi kommer att ha imorgon...

Försäkringskassan bör läggas ner

Försäkringskassan = Sveriges sämsta myndighet. Jag tror att man skulle bli mer hjälp av att alla de ärenden som Försäkringskassan hanterar sköts av AI istället. Lägg ner Försäkringskassan så socialförsäkringsärenden kan börja fungera på riktigt och att man får korrekta svar.

Roligt i snön

Idag var första gången som min son kunde leka med snö, med en ordentlig mängd snö. Tidigare har vi bara gått förbi gräsmattor med snö, men där grässtrån fortfarande sticker upp, och ihopskrapad snö på vägkanter. Det tog tid för oss att promenera för att köpa en pulka. Det tog ungefär 40 minuter att gå de första 500 meterna. Min son ville stanna vid varje snödriva, med ihopskrapade snövallar inräknat. Snöbit skulle lyftas, bäras, smakas och kastas. Och sedan var det dags för nästa snöbit. I väntan på att hans mormor skulle ansluta hann vi göra snöänglar, och sonen kunde utan stress åka kana nerför en stor snödriva om och om igen.

På hemvägen provåkte vi den nyinköpta pulkan. Den må vara väldigt basic, men den fungerar bra. Min son tyckte det var väldigt roligt att åka nerför en liten backe! Det gick långsamt, så han fick åka själv. Och han ville åka om och om igen. Tillslut var jag tvungen att styra om så att han åkte ner på en annan sida av backen, mot vagnen för att vi skulle kunna fortsätta den sista biten hem. 

Min son var väldigt aktiv mycket av tiden, men jag hade även med vagnen och åkpåsen. Jag känner mig nöjd med att han inte verkade frysa någon gång i de minus 7 graderna som  var, även om han var kall om fingrarna när vi kom in.

Snillrika Ordsnille!

Idag har jag gjort Ordsnille i ett år på min mobil. Eller, egentligen mer än ett år, men ett helt år som syns - det vill säga ett år räknat som jag har lyckats lösa dagens ord. Och jag får erkänna att jag är helt fast. Jag måste slå mitt tidigare rekord, och jag måste köra tills jag någon gång lyckas med att pricka rätt ord på första försöket! Jag använder alltid STARE, för att täcka många de vanligaste bokstäverna, så får se när det blir dagens ord...

Vad går Ordsnille ut på? Man har sex försök på sig att lista ut vilket dagens ord på fem bokstäver är. Lite hjälp får man av att icke godkända ord inte räknas som ett försök. För varje dag som man klarar av ordet inom sex försök förlängs ens segersvit. Om man missar en dag eller inte klarar av att lista ut ordet, raderas ens segersvit och man får börja om på noll. Det är något som har hänt mig ofta. Vanligtvis klarar jag ca två veckor innan jag bommar något ord och får börja om. En segersvit som höll sig länge var 32, och som jag inte har klarat att passera förrän nu. Som ni kan se nedan så har jag faktiskt klarat mig ända till 48 dagar med vinst i en följd! Får se hur länge till jag klarar mig...

Tiden rusar, men kom an december!

Tiden bara springer iväg. Som vanligt känner jag att jag inte riktigt hinner med. Då energin ibland tryter, får jag omprioritera så att jag lägger energi till saker som gynnar min son, där de två största är att fixa mat och leka. Det behövs även planeras en hel del för att kunna prioritera (och för att dagarna bara försvinner förbi). Jag har redan börjat med att planera för december och dess högtider. Vanligtvis är jag emot allt vad julreklam heter innan första advent (brukar gå i taket då reklam om jultidningar kommer i juli), men i år har jag omfamnat entusiasmen som stora delar av samhället har för att börja förbereda julen redan innan Alla helgons dag. (Får erkänna att jag redan druckit julmust och ätit saffransbullar och pepparkakor.)

Julklapparna är fixade, eller nästan alla i alla fall. Stackars min son kommer drabbas av ett av mina största intressen, då han kommer få mycket böcker. Jag kan inte hjälpa det. Om inte annat blir det snyggt med böckerna i hans bokhylla... Till mitt försvar kan jag berätta att böckerna ändå handlar om hans intressen (fordon och Greta Gris). I övrigt är det inte så många andra som jag brukar ge julklappar till, så jag kommer lindrigt undan. 

Vad gäller mat har jag hittills gjort en lista för julbordet. Den ska vara lätt att göra (med andra ord jag ska bara behöva värma maten i mikro, i ugn eller på spis), vara vegetarisk, och min son ska vilja äta det mesta. Jag får kanske fundera vidare lite, men jag har i alla fall en stomme.  Pepparkaksbaket har inte kommit igång, där jag inte ens har köpt hem ingredienserna. Vad vi ska göra? Jag tänker mig en lugn jul, och kanske att vi går till en familjegudstjänst och Annorlunda Jul eftersom min son är extrovert och kan behöva få träffa fler människor än bara mig. Det kan bli så att vädret får bestämma om vi går utanför dörren under julafton...

Till nyår blir det lättare: jag kommer beställa en smörgåstårta. Jag tycker dessutom att jag är riktigt smart med att beställa en större tårta än för bara två personer, så att jag och min son kan äta flott och gott åtminstone en dag till. Att fira nyår med en tvååring känns som att det kommer bli lätt - och lugnt.

Kom igen december - jag är redan redo!

Min son pustar ut...

...efter att idag ha avslutat en sportkurs. Vi har gått sju av åtta tillfällen, och min son har skrikit och stretat emot varje gång. Min tanke var att vi skulle hitta något som han tyckte var kul, för att eventuellt fortsätta med den sportaktiviteten, men jag förstår nu att det kan vara för tidigt för 2-3-åringar... Jag vill gärna hitta något som passar min väldigt aktive son (både som är roligt och där han utmanas fysiskt) , där det efter denna pärs verkar få fortsätta vara att vi två jagar varandra runt i lekparker.

Inför terminsavslutningen var det bara "nej" från min son och tvära huvudskak - tills jag berättade att mormor och morbror med partner skulle komma och titta på uppvisningen. Min son såg då fram emot att få träffa åskådarna i alla fall. Han skrek fortfarande under träningen, men han sprang åtminstone till dessa tre när han sprang iväg från mig. Det var för dem han glatt visade upp sitt diplom. Och efteråt fick han vara med dem och leka, samt pröva att sitta och trycka på knappar i en riktigt bil. Min son var jätteglad och avslutningsdagen blev riktigt lyckad för honom.