Inbjudan till mina kollegor för litet julfika tillsammans

 Välkomna på litet julfika
- vi som är i huset

och som tänker lika: 

Man ska börja tidigare än lucialjuset

Och varför inte passa på

att fira flera saker

- jul, födelsedag och mer så

Även om det går i julens smaker

Inbjudan till mina kollegor att äta tårta

Det gäller att fira med dunder och brak

varje tillfälle man kan, något positivt.

Delmål, slutmål, bra dag, ja, varje glad sak,

som födelsedagar, jämnt år definitivt!

 

Ibland fira med semester och resa

eller äta god mat ute på hemmaplan…

Varför inte vid scen skrika sig hesa?

Nej, självklart med kollegor och tårta från stan!

 

Därför vill jag nu bjuda dig på tårta

och bara sitta och prata och ta det lugnt,

en stund hålla alla Teams-möten borta

när jag nu fyller (jisses!) fyrtio år ungt

Jul, jul, strålande jul

Text: Edvard Evers (1853–1919)
Musik: Gustaf Nordqvist (1846–1949)

Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus.
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm, som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul: glans över vita skogar!

Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!

Det här är en julsång som växer med åren för mig. Och kanske att dess innebörd blir mer relevant.

Du vandrar som oftast allena (Lasse Berghagen 1945-2023)

Du vandrar som oftast allena
På väg mellan vagga och grav
Din ränsel är fylld utav drömmar
Och längtan din vandringsstav

Så stark är din tro på en framtid
Att du anar ett mål där du går
Din ungdom finns med som en skugga
Från smultron och barfota år

Du går över blomstrande ängar
Din lovsång är fåglarnas sång
Från gryning till skymning du vandrar
Mot en väntande solnedgång

Visst möter du sorg och saknad
Det vore väl konstigt ändå
Om du skulle skonas från smärta
Om himmelen alltid var blå

Visst möter du tvekan och tvivel
Ett vägskäl stjäl en minut
Förundran och ängslan gör sällskap
Vad väntar vid vägens slut

Ett värdshus med gyllene salar
Rätter på silverne fat
Du vandrar som oftast allena
Med döden som färdkamrat

Med vad gagnar att gå här och grunna
Grubbel kan göra dig blind
Fördunkla det vackra och sköna
Försena vid grind efter grind

Vad gagnar att gå här och grunna
Du har din tid inget mer
Sjung du din lovsång till livet
Var glad åt allt gott som det ger

Sjung du din lovsång till livet

Var glad åt allt gott som det ger

Mycket fin text, som jag inte upptäckt förrän nu. Berghagen förmedla på ett fint sätt att man bör leva i nuet  fastän livet inte alltid är en dans på rosor.  

Nej, se det snöar (Felix Körling 1864-1937)

 

Nej, se det snöar, nej, se det snöar,
det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter
Som vi har önskat, hurra!
Då tar vi kälkarna fram och vantarna på,
och sen vi åker i backen, hej, vad det ska gå!

Och fram med skidan, och fram med skidan,
och sen på backarna opp!
Vi står på näsan, vi står på näsan,
ibland när vi gör ett hopp.
Men inte lipar vi, nej, det gör ingenting,
om man i drivan den mjuka ett tag rullar kring

Och isen ligger, och isen ligger,
liksom en spegel så klar.
Och snabbt som vinden, och snabbt som vinden,
på skridsko fram vi då far.
Vi sätta rovor ibland, och slå ytterskär.
Hurra för vintern, för vintern, som äntligt är här!

Jag kom att tänka på denna text idag när snön dalade ner. (Ok, jag får erkänna att jag gick och nynnade på sången.) Fin text, och jag hoppas att den här vinter bjuder på både skid- och skridskomöjligheter. Just nu njuter jag av de få mm snö som kommit (grässtråna på gräsmattorna sticker fortfarande upp...) och konstaterar att barnvagnen till sonen klarar av snö galant. 

I väntans tider (Ida Netzel 2023)

I väntans tider

som kan vara olika lång

Då man bider

och lätt brister ut i sång

Ju mer timman lider

kan förberedelsen bli trång

På minuter man rider

men allt får ha sin gång

Man får välja de strider

man vill ta och deras omfång

Hur än vänder och vrider

så kommer ett slut, ett språng

I rörelse (Karin Boye 1900-1941)

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd - 

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Men vila först en stund till

med funnen kraft gör sen vad du vill.

I Rörelse är en klassiker, som är lika passande idag som när den skrevs. 

Stjärnan (Karin Boye 1900-1941)

Gnistrande frostiga 

med fruset ljus.

Vintergatans böljor sköljer

stjärnor tätt som grus.

En blott är min.

Jag känner henne gott - 

mitt ödes ljus av evighet,

mitt liv och min lott.

I mäktig styrka steg hon,

när mörker mig täckte.

När värnlös jag sjönk, hon mig

till stjärnliv väckte.

Med silvernaglar nitades

min själ vid en stjärna.

Så vandrar fri sin givna väg

mitt väsens grund och kärna.

Den mig ärnar välja,

till stjärnan får han gilja.

I henne bor mitt värde,

i henne min vilja.

Hos henne är mitt hem,

av henne mitt lag.

O stjärna, du min gärning

och mitt mål, du är jag!

Viktigt att se sig själv. Att ge sig själv styrka och ljus.

Brinnande ljus (Karin Boye 1900-1941)

Nu ropar natten högt i nöd,

av okänd ångest full.
Nu tänder jag här två raka ljus
för eviga mörkers skull.

Om Herrens änglar drar här fram,
så kallar skenet dem,
så hör de, hur lågorna sjunger min bön,
och bär den med sig hem.

De är kämpar, som går i brynjor av eld
med bud från den Väldiges hus.
Deras tal har ej ord för hårt och ljuvt,
men väl för brinnande ljus.

Det är därför de står på stormens rygg
mellan piskande vingars dån,
det är därför de ler åt mörkrets makt
och möter kölden med hån.

O Herre min Gud, förfärlige Gud,
jag hör din mantels brus.
Jag ber om blommor och ber om fred - 
men ge mig brinnande ljus!

Hoppets låga.

Väl den som gudar har (Karin Boye 1900-1941)

Väl den som gudar har:

han har ett hem.

Tröst och en tryggad grund

skänks blott av dem.

Vig dig till kämpe

vid en altarrund.

Frälst är din själ

i bönens stund.

Vilan dig väntar

blott i strid.

Först mellan sköldarna

givs det frid.

Tvång till blanka vapen,

fara och tro - 

så blir ett hem dig rett,

där du kan bo.

Vad tror du Boye menade för strid? Jag har flera  förslag som jag gärna skulle ha velat bolla med henne.

Meditationsvandring (Ida Netzel 2022)

Stormen sliter i lövet 
men lövet faller inte 

förrän det är dags
Varken tidigare eller senare
utan när det är rätt tid

Allting är föränderligt

Även du och jag

Nya celler

Nya intryck 

Nya tankar

Sten, sten, sten

Löv, löv, löv

Gren, gren, gren

Sten, löv, gren

Gren, löv, sten

Steg för steg

Vandringen fortsätter

I sommartid (Ida Netzel 2022)

                                                Sol och himmel
                                                Lugn och frid
                                                Grön appell

                                                I sommartid

Var är polisen? (Ida Netzel 2022)

 Jag har ringt polisen

men de kommer inte

Radiobilarna är på andra uppdrag

Och här sitter vi

och väntar

Rädslan om att situationen ska bli hotfullare ökar 

Var är polisen?

Varför finns det inte fler så att några har tid att hjälpa oss?

Tiden går

En lugn hopplöshet infinner sig

Vi kan inget annat göra 

än att fortsätta vänta

Medan han sitter där och stirrar på oss

Jag känner mig så otillräcklig (Ida Netzel 2022)

 Otillräcklig

Jag känner mig så otillräcklig

när jag inte kan hjälpa dig

I situationen borde jag ha gjort mer

Skyddat dig

som en mur

som ett mjukisdjur

Jag borde ha skyddat dig 

Från rädslan

Du ska inte behöva fly

Det är han som är oberäknelig

Manipulativ

Och falsk

Inte du

Du ska inte behöva springa i rädsla för att han kommer ifatt

Jag borde ha skyddat dig bättre

Jag borde ha varit den mur som behövdes för att blockera honom

Både hans ord och hans rörelse

Otillräcklig

Jag känner mig så otillräcklig

Trollbunden (Karin Boye 1900-1941)

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl -
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.

Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin

jag ville hemligt dricka, ett heligt vin - 

men dödstung står jag

som i drömmar,

med törst som Tantalos

i klara strömmar.

I ensamhetens tid har min tunga bränt

att säga dig det vackra jag drömt och känt - 

men i din närhet

min tanke somnar,

min port är stängd,

och hjärtat domnar.

Visst känner vi alla igen den stunden och känslan när vi så gärna vill säga något till någon annan, men vi förvandlas till statyer. Oavsett vilken ålder vi har. Oavsett vad det är vi skulle vilja säga.

Änglavakt (Bo Setterlind 1923-1991)

En millimeter från katastrofen
- först då märktes den.

Ängeln stod plötsligt där,
med vingarna utbredda.

Ibland händer saker som är svåra att förklara. Där ger olika trosinriktningar olika svar. En del blandar även in onda andar med de goda andarna och skyddsänglarna. Om man är öppen för det man själv inte tror på kan det bli ett intressant samtal.

Förändringens tidevarv är här (Elvy Netzel 2021)

Förändringens tidevarv är här

Så långt ögat ser asfalt och betong

där det för var en kraftledning lång.

Där fanns lönnar, smörblommor och rödklöver

allt som bin, humlor och fjärilar behöver.

 

När kommunen ändå var igång

gallrar de i parken och det ger minskad fågelsång.

Sedan sätter upp lampor med strålkastarljus

så det bländar i alla hus.

 

Det gör den urbana omgivningen total

och för många, både folk och djur, fatal.

Det här tror jag gäller det mesta som planeras

vi är många som ser vår grönska i staden raseras.

 

De som tycker jag är en tok

vill jag rekommendera en god bok

Av Jonas Eklöf MÖRKERMANIFESTET

då förstår du sambandet ljus - mörker när du läst det

 

Vill någon sedan veta mer

om vad grönska i vår omgivning ger

läs då GRANSKOGSFOLKET av David Thurefjell

att minska på vår natur kan ge en smäll!

Bra dikter är värda att läsas flera gånger och ska förmedlas i flera forum! När personer inte har egna bloggar att publicera på måste någon annan hoppa in... Länken är till UNT där den publicerades först (10/5), men tyvärr måste man vara prenumerant för att kunna ta del av dikten där. "Förändringens tidevarv är här" visar hur verkligheten är, men istället för en aggressiv ton visar dikten på att man ska söka kunskap för att få förståelse. Till det vill hag säga att med sin kunskap kan man sedan vara med och förbättra världen. Visst förändras världen, men vi kan hjälpas åt så att det förändras till det bättre!

Gramina (Bo Setterlind 1923-1991)

Såsom strån i solen

skall vi himlen nå,

överallt på Jorden

bidar gräsen så.

Liknar inga andra,

är tillfreds ändå,

nöjda med att växa,

multna och förgå.

Döden kan du möta

just när du skall gå

till en fest hos vänner,

som han hälsat på.

Fast ni ej gör sällskap,

vet han, vart du går,

dröjer vid din sida,

när i sorg du slår.

Gröna strån, som skimra,

tryggt i väntan stå,

ömt i ensamvinden

eller två och två.

Liknar inga andra,

är tillfreds ändå,

nöjda med att växa,

multna och förgå.

Aldrig skall du tänka,

att du själv går fri

från det stora mörker

som du lever i.

Var nöjd med livet, för man vet aldrig när det kan ta slut. Döden är aldrig långt borta. Men misströsta inte, utan se charmen med det vardagliga! Du är dessutom unik och lever livet på ditt alldeles egna sätt.

God Jul alla! (Ida Netzel 2020)

God jul alla!

I lugnets vrå

jag tänker på

istället för stress

och all onödig press

Stannar vi upp

och blir aktionsgrupp

och gör något för

andra, som berör

Glöm inte dem

som i sina hem

ensamma sitter,

utan ring och sprid glitter!

Kopierad från mitt meddelande på sociala medier vid (nu blir det förra årets) jul. Eftersom jag tycker att budskapet gäller än, så lägger jag upp den här också. Nu kavlar vi upp ärmarna och agerar under 2021!

Kvällsreflektion eller Födelsedagspoesi (Ida Netzel 2020)

Med knakande leder sätter
jag mig och tänker på
det ytterligare året som gått
 
med alla dess dagar och nätter,
vad jag gjort och upplevt, också
allt som jag av andra fått
 
Visdom och kunskap fortsätter
att fyllas på i mitt liv, så
året har inte varit grått

utan lärdomar försätter
mig i nya reflektioner, jadå,
nya tankar har uppstått
 
Slutligen vill jag ge hjärter
till alla er som får mig att må
bra, kan ge min tacksamhet blott