Såsom strån i solen
skall vi himlen nå,
överallt på Jorden
bidar gräsen så.
Liknar inga andra,
är tillfreds ändå,
nöjda med att växa,
multna och förgå.
Döden kan du möta
just när du skall gå
till en fest hos vänner,
som han hälsat på.
Fast ni ej gör sällskap,
vet han, vart du går,
dröjer vid din sida,
när i sorg du slår.
Gröna strån, som skimra,
tryggt i väntan stå,
ömt i ensamvinden
eller två och två.
Liknar inga andra,
är tillfreds ändå,
nöjda med att växa,
multna och förgå.
Aldrig skall du tänka,
att du själv går fri
från det stora mörker
som du lever i.
Var nöjd med livet, för man vet aldrig när det kan ta slut. Döden är aldrig långt borta. Men misströsta inte, utan se charmen med det vardagliga! Du är dessutom unik och lever livet på ditt alldeles egna sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar