Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.
Hur smal blir den gyllene strimman,
som bådar att dagen skall randas.
Det klämtar en spårvagn i dimman,
och luften är tung att andas.
Hur snart blir kinderna vita.
Så kyss dem med läppar av vatten.
Se, måsarna textar med krita
en dikt i den svarta natten.
Hur snart står popplarna höga
och nakna med svärta i strecken.
Att dö är helt enkelt att snöga
som löv i den muntra bäcken.
Höst - då går både vi och naturen in i viloperiod. För att vakna upp i vår och njuta av den spirande våren!
SvaraRaderaSå sant! Känner själv hur jag går ner i energi nu, och jag ser fram emot den extra sovtimmen som kommer om några veckor.
SvaraRadera/Ida