Det första steget är svårt att ta,
det sista är tungt att gå.
Alla livets steg dessemellan
tänker vi knappast på.
Slentrian och rutin är vår arvedel då
vilket tydligen bara är bra.
Ty de första stegen är svåra att gå
och de sista är tunga att ta.
Känns verkligen som Henrikson här har fångat känslan av livet i liknelsen med vår promenad. De första stegen som barn tragglar man med att lära sig att gå; som ung får man lära sig av livets hårda skola. Sedan planar ens steg ut, ens promenad maler på och stegen ser likadana ut; livet flyter på med toppar och dalar men mestadels är det ens vardag. Slutligen kommer ens tunga sista steg när kroppen inte vill samarbeta längre och man känner att man vill lägga sig ner till vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar