40 saker innan 40 - del av punkt 4 (Läsa alla böcker av Jonas Gardell)

Om Gud (2003)

Gardell skriver om många viktiga och intressanta saker och perspektiv om Gud och bibeln. Jag kommer bara belysa några få av dessa, så jag rekommenderar dig verkligen att läsa hela boken Om Gud av Jonas Gardell.

Något som Gardell lyfter, och som jag håller med om är viktigt att ha i bakhuvudet när man läser bibeln, är att bibels olika textdelar är skrivna av olika författare under olika tider. I och med att olika händelser utspelar sig och Guds folk prövas på olika sätt, får Gud spela olika roller i den tidens politiska och teologiska propaganda (och för fram olika budskap). Viktigt att förstå i vilken kontext och med vilket narrativ texterna är skrivna. Som Gardell skriver:

”Det vi i den judisk-kristna kultursfären i dag kallar Gud – och då tror oss ha en gemensam förståelse för vad vi menar – utvecklades ur en mängd gudsföreställningar och bilder som olika folk och kulturer i Främre Orienten gjorde sig under en period av flera tusen år. De ofta motstridiga gudsbilderna återfinns i bibelns olika texter och går inte att få ihop – eftersom de är utvecklade ur olika föreställningar, olika behov, olika samhällen, olika tider – och jag menar att det är viktigt att vara medveten om dem även om den troende inte i sin livsåskådning behöver eller ens kan omfatta var och en av dem.”

Vilken tidsepok väljer du att följa? Vilken Gud vill du lyssna till?

Gardell kommer med en väldigt klok uppmaning att hantera bibelns kalejdoskop av texter:

”Det bästa man som allvarligt syftande gudssökare kan göra är att faktiskt läsa hela bibeln, inte hoppa över det stötande och obekväma – tvärtom, läsa det och försöka förstå, studera bibeln noga, men ständigt hålla i minnet vad det är man faktiskt läser: en mängd olika texter och textfragment nertecknade och redigerade i många omgångar under flera hundra år med påverkan från en mängd olika gudsbilder och gudsföreställningar som utvecklas alltefter att människan utvecklas och hennes livsvillkor förändras.”

Det blir då inte heller så konstigt att texter säger emot varandra, som Gardell också påpekar. 

När jag läser Om Gud slår det mig att politik och religion har genom alla tider varit sammansvetsade – det ena stöttar upp en ledare inom det andra för att ledaren ska kunna upprätta sin maktställning. Ledaren gör den andre parten legitim. Och genom historien hänvisar politiska ledare och maktutövare till religion för att rättfärdiga sitt handlande, även om det rör sig om fruktansvärda saker som (folk)mord. För ledaren är ju bara Guds redskap på jorden, och inte kan väl Gud göra fel?

Något jag inte kan förstå är hur staten Israel kan så hårt och skoningslöst hävda sin rätt till att äga just det territoriet (och samtidigt ta ytterligare mark utan pardon). Gardell lyfter en viktig tidsaspekt, som många – även jag – glömmer bort men gör Israels agera (för mig) än mer oförståeligt:

”Israeliterna, som efter det norra rikets fall kom att kallas judar efter den dominerande stammen i södra riket, hade makten i staden i drygt fyra hundra år – inte mer. Efter ett uppror som brukar kallas mackabeerupproret uppnåddes några årtionden en relativ självständighet som ändade när den romerske fältherren Pompejus intog Jerusalem. Det historiska anspråket det nuvarande Israel anser sig ha på staden är inte större än så.”

Med detta i åtanke är det intressant att nuvarande Israel gör historiskt anspråk på Jerusalem, då de styrt staden under så kort tid. Med samma argument är det många fler gränser i världen som skulle behöva dras om... 

Gardell gör en modern tolkning av Amos budskap i Amos 5:21-24, som jag tycker är väldigt bra och som jag har fastnat för:

”Vad ska jag med era julottebesök och högmässor? Jag avskyr ert nattvardsfirande! En liten oblat, en klunk vin och präster i vita dräkter som försäkrar er att era synder är er förlåtna, vad tror ni att ni håller på med? Kom inte till mig med era patetiska ’Fader Vår!’, låt mig slippa höra era ’Tillkomme ditt rike!’ och ’Ske din vilja!’ för jag lyssnar inte, jag hör inte! Jag vämjs vid er! Kom inte med era korstecken, era psalmsånger, era knäfall, era krucifix, era böner – för jag hatar dem! Älska i stället varandra! Gör i stället det goda, mätta den hungrige, ge den nakne kläder och den hemlöse någonstans att bo! Då utför ni min vilja, då utför ni den gudstjänst som jag vill se!”

Det får en att reflektera… I alla fall får det mig att tänka en hel del på vad som är väsentligt och viktigt för mig, och vad som är viktigt för Gud. Genom att modernisera texter och visa på vad de vill säga, och kan säga, oss idag blir det lättare att följa vad man själv anser är rätt väg. Med Gardells modernisering av Amos budskap blir budskapet tydligare: mindre snack och monolog med Gud och istället mer verkstad och omtanke om andra. För egen tolkning kan man sedan spinna vidare, vilket för mig blir att vi ska inte prata om att göra gott utan agera mera, gör det som är gott för andra och inte bara för dig själv. 

Jag vill lyfta att det är viktigt att ifrågasätta och få tvivla, att (våga) se bibelns delar ur dess historiska kontext. Att inte bara köpa allt rakt av. För att ha en givande relation till Gud och bibeln behöver vi tolka Gud och bibeln och sätta in den i vår nutida kontext.

40 saker innan 40 - del av punkt 4 (Läsa alla böcker av Jonas Gardell)

En komikers uppväxt (1992), Ett ufo gör entré (2001), Jenny (2006) – spoilers utlovas!

Upplyftande titlar, En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré, men med tragiskt innehåll. Och det värsta är att det som beskrivs är inte en engångsföreteelse. Många barn har, och fortsätter att utsättas för mobbing. Idag kanske det inte är det fysiska på skolgården, utan de psykiska påhoppen i den digitala världen.

Delar av böckerna bygger på Gardells uppväxt. Huvudkaraktären Juha har en tuff uppväxt och passar inte in. I första boken skriver Juha som vuxen till sin mobbade klasskamrat, Thomas, från mellanstadiet, men det visar sig i slutet av boken att han tog livet av sig innan klassen gick ut 6e klass. Detta pga. mobbing och utstötthet. Med känslan av att inte passa in och samtidigt ta på sig allt som är dåligt. I andra boken kommer det fram att Thomas hängde sig. Och nu är han en skyddsängel. Jag förstår verkligen inte varför Gardell ville bygga in en monologisk brevväxling mellan Juha och Thomas som är död, när Juha vet om att Thomas är död.

I den sista boken är Juha på jakt efter sanningen om vad som hände och varför när hans vän Jenny våldtogs veckan innan klassen gick ut 9an. Synd att boken var så kort, den skulle kunna ha varit längre och byggt på med mer än att Jenny har lämnat allt bakom sig.

Av alla dessa böcker kommer det fram att alla barn är trasiga, men på sina olika sätt. Och alla är osäkra på sig själva och drivs av att passa in. I andra boken gör Juha entré – som alien, när han vågar vara annorlunda, vara sig själv. De tre böckerna har de klassiska sensmoralerna: ”var dig själv”, och ”gräv inte ner dig i bitterhet och hat utan gå vidare med livet”. För att inte släcka din inre glöd var den du är och försök inte vara någon annan. ”Först föds man och blir den som de säger att man är. Sedan kan man föda sig själv igen och bli den som man skulle vilja vara.” (mot slutet av Ett ufo gör entré) Och om gamla oförrätter: ”Det gäller att inte stanna kvar i det, utan hitta en väg ut. Att vägra vara offer.” (mot slutet av Jenny)

Men vad vill Gardell säga om sin uppväxt med dessa böcker? Vad är det han bearbetar och kan processa genom att andra läser om det? Lite av svaret kan finnas i början av Ett ufo gör entré, där Gardell förklarar hur det var med ett specifikt minne - som kanske gäller hela trilogin:

”Det här är en sann historia. Eller rättare sagt: Det kanske inte var så det var, med det är så jag minns det. Jag vet att jag fabulerar mer och mer när jag berättar om mitt liv, och det blir bara värre, men jag måste få äga minnen, och allt jag berättar är äkta även om det inte alltid är sant. Alla måste ha rätt att minnas. ”

Skulle det då kunna vara så att lite av Gardells minnen av uppväxtupplevelser finns i alla karaktärerna?