40 saker innan 40 - del av punkt 4 (Läsa alla böcker av Jonas Gardell)

Om Gud (2003)

Gardell skriver om många viktiga och intressanta saker och perspektiv om Gud och bibeln. Jag kommer bara belysa några få av dessa, så jag rekommenderar dig verkligen att läsa hela boken Om Gud av Jonas Gardell.

Något som Gardell lyfter, och som jag håller med om är viktigt att ha i bakhuvudet när man läser bibeln, är att bibels olika textdelar är skrivna av olika författare under olika tider. I och med att olika händelser utspelar sig och Guds folk prövas på olika sätt, får Gud spela olika roller i den tidens politiska och teologiska propaganda (och för fram olika budskap). Viktigt att förstå i vilken kontext och med vilket narrativ texterna är skrivna. Som Gardell skriver:

”Det vi i den judisk-kristna kultursfären i dag kallar Gud – och då tror oss ha en gemensam förståelse för vad vi menar – utvecklades ur en mängd gudsföreställningar och bilder som olika folk och kulturer i Främre Orienten gjorde sig under en period av flera tusen år. De ofta motstridiga gudsbilderna återfinns i bibelns olika texter och går inte att få ihop – eftersom de är utvecklade ur olika föreställningar, olika behov, olika samhällen, olika tider – och jag menar att det är viktigt att vara medveten om dem även om den troende inte i sin livsåskådning behöver eller ens kan omfatta var och en av dem.”

Vilken tidsepok väljer du att följa? Vilken Gud vill du lyssna till?

Gardell kommer med en väldigt klok uppmaning att hantera bibelns kalejdoskop av texter:

”Det bästa man som allvarligt syftande gudssökare kan göra är att faktiskt läsa hela bibeln, inte hoppa över det stötande och obekväma – tvärtom, läsa det och försöka förstå, studera bibeln noga, men ständigt hålla i minnet vad det är man faktiskt läser: en mängd olika texter och textfragment nertecknade och redigerade i många omgångar under flera hundra år med påverkan från en mängd olika gudsbilder och gudsföreställningar som utvecklas alltefter att människan utvecklas och hennes livsvillkor förändras.”

Det blir då inte heller så konstigt att texter säger emot varandra, som Gardell också påpekar. 

När jag läser Om Gud slår det mig att politik och religion har genom alla tider varit sammansvetsade – det ena stöttar upp en ledare inom det andra för att ledaren ska kunna upprätta sin maktställning. Ledaren gör den andre parten legitim. Och genom historien hänvisar politiska ledare och maktutövare till religion för att rättfärdiga sitt handlande, även om det rör sig om fruktansvärda saker som (folk)mord. För ledaren är ju bara Guds redskap på jorden, och inte kan väl Gud göra fel?

Något jag inte kan förstå är hur staten Israel kan så hårt och skoningslöst hävda sin rätt till att äga just det territoriet (och samtidigt ta ytterligare mark utan pardon). Gardell lyfter en viktig tidsaspekt, som många – även jag – glömmer bort men gör Israels agera (för mig) än mer oförståeligt:

”Israeliterna, som efter det norra rikets fall kom att kallas judar efter den dominerande stammen i södra riket, hade makten i staden i drygt fyra hundra år – inte mer. Efter ett uppror som brukar kallas mackabeerupproret uppnåddes några årtionden en relativ självständighet som ändade när den romerske fältherren Pompejus intog Jerusalem. Det historiska anspråket det nuvarande Israel anser sig ha på staden är inte större än så.”

Med detta i åtanke är det intressant att nuvarande Israel gör historiskt anspråk på Jerusalem, då de styrt staden under så kort tid. Med samma argument är det många fler gränser i världen som skulle behöva dras om... 

Gardell gör en modern tolkning av Amos budskap i Amos 5:21-24, som jag tycker är väldigt bra och som jag har fastnat för:

”Vad ska jag med era julottebesök och högmässor? Jag avskyr ert nattvardsfirande! En liten oblat, en klunk vin och präster i vita dräkter som försäkrar er att era synder är er förlåtna, vad tror ni att ni håller på med? Kom inte till mig med era patetiska ’Fader Vår!’, låt mig slippa höra era ’Tillkomme ditt rike!’ och ’Ske din vilja!’ för jag lyssnar inte, jag hör inte! Jag vämjs vid er! Kom inte med era korstecken, era psalmsånger, era knäfall, era krucifix, era böner – för jag hatar dem! Älska i stället varandra! Gör i stället det goda, mätta den hungrige, ge den nakne kläder och den hemlöse någonstans att bo! Då utför ni min vilja, då utför ni den gudstjänst som jag vill se!”

Det får en att reflektera… I alla fall får det mig att tänka en hel del på vad som är väsentligt och viktigt för mig, och vad som är viktigt för Gud. Genom att modernisera texter och visa på vad de vill säga, och kan säga, oss idag blir det lättare att följa vad man själv anser är rätt väg. Med Gardells modernisering av Amos budskap blir budskapet tydligare: mindre snack och monolog med Gud och istället mer verkstad och omtanke om andra. För egen tolkning kan man sedan spinna vidare, vilket för mig blir att vi ska inte prata om att göra gott utan agera mera, gör det som är gott för andra och inte bara för dig själv. 

Jag vill lyfta att det är viktigt att ifrågasätta och få tvivla, att (våga) se bibelns delar ur dess historiska kontext. Att inte bara köpa allt rakt av. För att ha en givande relation till Gud och bibeln behöver vi tolka Gud och bibeln och sätta in den i vår nutida kontext.