40 saker innan 40 - del av punkt 4 (Läsa alla böcker av Jonas Gardell)

En komikers uppväxt (1992), Ett ufo gör entré (2001), Jenny (2006) – spoilers utlovas!

Upplyftande titlar, En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré, men med tragiskt innehåll. Och det värsta är att det som beskrivs är inte en engångsföreteelse. Många barn har, och fortsätter att utsättas för mobbing. Idag kanske det inte är det fysiska på skolgården, utan de psykiska påhoppen i den digitala världen.

Delar av böckerna bygger på Gardells uppväxt. Huvudkaraktären Juha har en tuff uppväxt och passar inte in. I första boken skriver Juha som vuxen till sin mobbade klasskamrat, Thomas, från mellanstadiet, men det visar sig i slutet av boken att han tog livet av sig innan klassen gick ut 6e klass. Detta pga. mobbing och utstötthet. Med känslan av att inte passa in och samtidigt ta på sig allt som är dåligt. I andra boken kommer det fram att Thomas hängde sig. Och nu är han en skyddsängel. Jag förstår verkligen inte varför Gardell ville bygga in en monologisk brevväxling mellan Juha och Thomas som är död, när Juha vet om att Thomas är död.

I den sista boken är Juha på jakt efter sanningen om vad som hände och varför när hans vän Jenny våldtogs veckan innan klassen gick ut 9an. Synd att boken var så kort, den skulle kunna ha varit längre och byggt på med mer än att Jenny har lämnat allt bakom sig.

Av alla dessa böcker kommer det fram att alla barn är trasiga, men på sina olika sätt. Och alla är osäkra på sig själva och drivs av att passa in. I andra boken gör Juha entré – som alien, när han vågar vara annorlunda, vara sig själv. De tre böckerna har de klassiska sensmoralerna: ”var dig själv”, och ”gräv inte ner dig i bitterhet och hat utan gå vidare med livet”. För att inte släcka din inre glöd var den du är och försök inte vara någon annan. ”Först föds man och blir den som de säger att man är. Sedan kan man föda sig själv igen och bli den som man skulle vilja vara.” (mot slutet av Ett ufo gör entré) Och om gamla oförrätter: ”Det gäller att inte stanna kvar i det, utan hitta en väg ut. Att vägra vara offer.” (mot slutet av Jenny)

Men vad vill Gardell säga om sin uppväxt med dessa böcker? Vad är det han bearbetar och kan processa genom att andra läser om det? Lite av svaret kan finnas i början av Ett ufo gör entré, där Gardell förklarar hur det var med ett specifikt minne - som kanske gäller hela trilogin:

”Det här är en sann historia. Eller rättare sagt: Det kanske inte var så det var, med det är så jag minns det. Jag vet att jag fabulerar mer och mer när jag berättar om mitt liv, och det blir bara värre, men jag måste få äga minnen, och allt jag berättar är äkta även om det inte alltid är sant. Alla måste ha rätt att minnas. ”

Skulle det då kunna vara så att lite av Gardells minnen av uppväxtupplevelser finns i alla karaktärerna?