I dödens by (Lars Lundkvist 1928-2012)

Fågelfängaren
avvaktar vinden i trädens kronor,

laxfiskaren
molnskuggan över älven.

På de eländigas gravar
spirar gräset även idag, i den jord

där de av den Helige Ande obefruktade
sover sedan många år -

kanonerna har tystnat,
men mausergevärets kaliber är densamma.

I en klosterarkad
med rosenbuskar och körsbärsträd

ligger en gammal kvarnsten
omgärdad av marmorduvor och anemoner.

Ur navet springer vatten upp från en källa
och skuggar spindlarna på muren.

Här talar nu någon omHippokrates
och människohjärnans begränsningar,

om spädbarnsdödlighet och atrofi, om de
eidetiska bilderna och barn med agnosi.

"Ett kräk
är människan av naturen födder,

en jordklimp hon söker
men himlen försmår."

Men stark,
stark ändå: de ömsintas vilja. Kärlek!

Iakttagelse (Lars Lundkvist 1928-2012)

Trädens skuggor -
     dyrbarare för varje dag,
oersättliga
     som barndomsminnen
och döda celler.

Vilka träd? Alm eller lind,
     ask eller lönn?
Träd tänker på olika sätt
     och talar skilda språk
vid olika tidpunkter -

du kan inte tolka skuggorna
     med hjälp av solhöjden,
trädens art
     och ungefärliga ålder.
Skuggorna finns i ditt inre.

Gruskornens skuggor -
     även de dyrbarare
för varje dag. Deras visdom
     är äldre än trädens,
uråldrig, outgrundlig.