Igår var det Förintelsens minnesdag

Igår var det Förintelsens minnesdag och folk har skrivit om det på sociala medier. Under en dag. Under en dag om året. 

Det behövs informeras om vad som hände under andra världskriget, inte varje dag men betydligt mer än en dag om året. En tysk kurskamrat berättade för ett par år sedan för mig att han har fått läsa om andra världskriget genom hela sin skoltid. Från min egen skoltid vet jag att vi hade temadag då en förintelseöverlevare kom och hade en föreläsning. Jag kan inte komma ihåg att vi hade mer än så. 

Nu har det gått en lång tid sedan andra världskriget och det är få kvar av dem som överlevde förintelsen och kan berätta om sina egna erfarenheter av att bl.a. arbeta i koncentrationsläger. Det betyder att vi andra måste ta vid och återberätta vad som hände. Vi måste informera både de som inte vet samt de som har fel bild av vad som faktiskt hände. 

Och vi får inte glömma bort att prata om vad det var som ledde fram till förintelsen. Missnöje, dålig ekonomi, "vi och dem"-känsla, projicering m.m. Det är farligt att lyssna till och följa politiker som endast gynnar en grupp i samhället, och som endast ger kortsiktiga lösningar för stunden. Det första man kan göra är att lyssna till vad politiker faktiskt säger och reflektera vad det betyder - vad det betyder inte bara för dig utan för samhället. Står du verkligen bakom det som partiet du röstar på vid allmänna val säger?

Vid depressionen efter första världskriget är det många paralleller som kan dras till dagens samhällsklimat. En världskrigseld kan lätt blossa upp i nuläget då högerextrema och populistiska vindar blåser i Europa (och även på många andra ställen i välden) samtidigt som det redan pågår en konflikt mellan Ryssland och Ukraina (och många länder tar ställning för det enda eller andra landet). Det behövs bara den extra gnistan som gör att elden blossar upp och sprider sig. 

Igår var det Förintelsens minnesdag och folk har skrivit om det på sociala medier. Under en dag. Under en dag om året när det borde pratas om det mycket oftare. Varför pratas det inte mer om andra världskriget där människor mördades i massor, bara för att de var dem de var? Vi får aldrig glömma. Vi får inte sluta informera om det fruktansvärda som hände och vägen som ledde dit.

Jag vill till detta dela en klassisk och viktig dikt som tillskrivs Martin Niemöller (1892-1984): 

När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.

När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.

När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.

När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.