"I en hundramilamarsch är nittio ungefär halvvägs." Kinesiskt talesätt
Jag förstår precis! Vissa dagar är väldigt långa. Vissa sträckor är väldigt långa.
Jag leker med ord för att ge dig texter att läsa oavsett var du befinner dig - både geografiskt och i livet. Trevlig läsning!
"I en hundramilamarsch är nittio ungefär halvvägs." Kinesiskt talesätt
Jag förstår precis! Vissa dagar är väldigt långa. Vissa sträckor är väldigt långa.
Efter att ha haft semester och varit iväg på kurs var jag idag tillbaka på kontoret. Det var en helt vanlig måndag, men ändå inte. Arbetsplatsen har nyligen genomfört en stor omorganisation där mycket ska vara samma-lika men samtidigt så är det inte riktigt som förut. Viss förändring i personalen har skett, och jag har exempelvis hamnat i en ny sektion. Så när mina tidigare närmsta kollegor går iväg till sitt arbetslagsmöte får jag snällt sitta kvar vid mitt skrivbord och fortsätta knappa på datorn.
Jag är glad över min nya tjänst där jag mer jobbar med det jag tycker är intressant och roligt. Dock känns det sisådär med en chef som håller sig borta och endast kommunicerar via mejl och sms. Och att firman drar sig för att korrigera lönen - samtidigt så undrar dem varför vissa väljer att gå till andra företag... Nåja, det händer saker och nu finns det alla möjligheter till förändringar som kan stärka verksamheten med bättre metoder och rutiner. Vi jobbar snabbt med förändringarna, fast det samtidigt går väldigt långsamt.
Det här var ännu en dag i statens tjänst.
"Vi lever på det vi får,
men våra liv bygger på det vi ger."
Winston Churchill 1874-1965
Jag tyckte först att det här citatet var lite för abstrakt för att förstå, men när jag prövade att sätta in godhet som ett exempel blev citatet kristallklart. Och meningen stämmer.
Igår var det Förintelsens minnesdag och folk har skrivit om det på sociala medier. Under en dag. Under en dag om året.
Det behövs informeras om vad som hände under andra världskriget, inte varje dag men betydligt mer än en dag om året. En tysk kurskamrat berättade för ett par år sedan för mig att han har fått läsa om andra världskriget genom hela sin skoltid. Från min egen skoltid vet jag att vi hade temadag då en förintelseöverlevare kom och hade en föreläsning. Jag kan inte komma ihåg att vi hade mer än så.
Nu har det gått en lång tid sedan andra världskriget och det är få kvar av dem som överlevde förintelsen och kan berätta om sina egna erfarenheter av att bl.a. arbeta i koncentrationsläger. Det betyder att vi andra måste ta vid och återberätta vad som hände. Vi måste informera både de som inte vet samt de som har fel bild av vad som faktiskt hände.
Och vi får inte glömma bort att prata om vad det var som ledde fram till förintelsen. Missnöje, dålig ekonomi, "vi och dem"-känsla, projicering m.m. Det är farligt att lyssna till och följa politiker som endast gynnar en grupp i samhället, och som endast ger kortsiktiga lösningar för stunden. Det första man kan göra är att lyssna till vad politiker faktiskt säger och reflektera vad det betyder - vad det betyder inte bara för dig utan för samhället. Står du verkligen bakom det som partiet du röstar på vid allmänna val säger?
Vid depressionen efter första världskriget är det många paralleller som kan dras till dagens samhällsklimat. En världskrigseld kan lätt blossa upp i nuläget då högerextrema och populistiska vindar blåser i Europa (och även på många andra ställen i välden) samtidigt som det redan pågår en konflikt mellan Ryssland och Ukraina (och många länder tar ställning för det enda eller andra landet). Det behövs bara den extra gnistan som gör att elden blossar upp och sprider sig.
Igår var det Förintelsens minnesdag och folk har skrivit om det på sociala medier. Under en dag. Under en dag om året när det borde pratas om det mycket oftare. Varför pratas det inte mer om andra världskriget där människor mördades i massor, bara för att de var dem de var? Vi får aldrig glömma. Vi får inte sluta informera om det fruktansvärda som hände och vägen som ledde dit.
Jag vill till detta dela en klassisk och viktig dikt som tillskrivs Martin Niemöller (1892-1984):
När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.
"I varje sekund börjar ett nytt liv för oss. Låt oss gå det till mötes med glädje. Vi måste gå framåt, vare sig vi vill eller inte, och vår vandring går bättre med blick riktad framåt än om vi ständigt blickar bakåt." Jerome K. Jerome 1859-1927
Idag blir det viktig film: Information från Försvarsmakten
Varje år skrivs artiklar om de kämpiga veckorna i januari, veckorna då hushållen har det kämpigt med ekonomin efter att ha firat jul och nyår. Det här året har inte varit annorlunda. Till den vanliga "knaperheten" har det i år även lagts till högre omkostnader, och för en del mycket högre elkostnader. Min största reflektion kom då jag var tvungen att köpa nytt smörpaket och det visade sig att den lilla varianten nu kostar lika mycket som den stora förpackningen gjorde före alla prishöjningar. Ja, jag vet att detta är gamla nyheter, att många har vetat om det länge, men för mig blev det inte så tydligt förrän jag stod där i butiken med mitt lilla smörpaket i handen. Om butiker glider på en våg och höjer alla priser mer än vad de faktiskt behöver, hur ska jag som konsument kunna göra aktiva val och stödja t.ex. lokala producenter? Jag känner att jag som konsument leds in i en fålla att köpa det som butiken just hu har satt röda prislappar på, eller deras kedjas egna produkter. Man kan hoppas på att alla ICA, COOP, City Gross, Willys och andra livsmedelsbutiker tänker på att gynna lokala producenter samt KRAV- och Fair Trade-märkta produkter. Hjälpa konsumenter att trots knaper ekonomi kunna handla med både hjärta och hjärna.
Men, snart är allt frid och fröjd igen. Imorgon kommer lönen, tjoho!, och då är alla ekonomiska problem lösta... eller?
Ibland behöver man stöd i sin kamp. Alla behöver någon.
"Livet är det som händer medan du planerar andra saker." John Lennon 1940-1980
Jaha, är det det som svischar förbi. Jag kände på mig att jag missat något...
Idag är det den 21 januari 2023. Den 21 januari 2002 mördades Fadime Sahindal för sin och andras rätt att få älska den man vill. Hon bedrev en kamp mot hedersrelaterat våld genom att vara aktiv i samhällsdebatten. Hennes familj följde släkt och vänners dom om att Fadime måste dö för att familjen skulle behålla sin heder, så hennes far mördade henne - dock hade hennes bröder misshandlat henne tidigare.
Hur hedersamt är det att mörda någon? Att kalla det att bevara familjens heder genom att döda någon är för mig obegripligt. För mig visar det på hur liten den som dödar är. Det visar också på en förvrängd syn då dygd och heder sitter i kärlek och sexualitet istället för personliga egenskaper och prestationer, och där lögn anses vara rätt. Det är även en förvrängd verklighet att skjuta ifrån sig synd och skam över eget beteende och tillkortakommanden på någon annan. Någon annan som sedan offras. Och den som offras är nästan alltid kvinna.
Detta är tyvärr något som sker i alla kulturer. Manliga släktingar eller kvinnans partner inskränker kvinnans livsutrymme genom kontroll, hot och/eller fysiskt/psykiskt våld. Mannen uttrycker makt genom att på olika sätt trycka ner kvinnan. Samtidigt är de flesta kulturer tolerant för detta beteende, dock till en viss gräns. Detta maktutövande är till viss del en samhällsnorm, oavsett vilket samhälle du studerar.
I Sverige, som anser sig vara ett jämställt samhälle, får många kvinnor inte den hjälp de behöver när de väl vågar bryta sig loss från destruktiva förhållanden - oavsett kulturell tillhörighet. Om det är okunniga tjänstepersoner eller tandlösa lagar ska jag inte ge mig in på här - det finns de som är bättre insatta än mig inom detta område. Sverige har mycket långt kvar till ett jämställt samhälle där alla får älska dem de vill och där samhällets skyddsnät verkligen hjälper dem som behöver det. Vi får inte blunda för verkligheten.
Kampen går vidare. Kampen för rätten att älska den man vill. Kampen för frihet att vara den man är.
"Tid är egentligen det enda kapital en människa har och det enda vi inte har råd att förlora."
Thomas Edison 1847-1931
Jag förstår honom så väl! Varje stund som är passerad går inte att få igen.
Jag tycker det är kul att lära mig nya saker och få ny kunskap. Den här terminen är det inte universitetsstudier, utan jag satsar på att gå några av Försvarsmaktens kurser. Och nu närmar sig den första kursveckan sitt slut. Innan den här veckan visste jag inte hur mycket av Försvarsmaktens verksamhet där den som tjänstgör faktiskt måste kunna lite juridik. Oavsett vad man jobbar med i Försvarsmakten är man även handläggare/registrator samt jurist: handlingar/information ska hanteras rätt enligt lagar, förordningar, föreskrifter och interna bestämmelser. Aldrig någonsin i mitt liv har jag dragits till det juridiska fältet, och kanske därför har jag aldrig riktigt lärt mig att slå upp paragrafer och förstå dem.
Den här veckan har jag fått slå upp paragrafer i högervarv. Men när jag väl hittar rätt paragraf som mina kurskamrater menade, har de redan hunnit vidare till nästa fråga. Sedan kan man alltid göra olika tolkningar av både situation och lagrum, vilket gör att olika paragrafer gäller.
Paragrafer hänvisar till varandra, vilket i och för sig är bra, men sedan kommer att lagar, förordningar, föreskrifter och interna bestämmelser uppdateras - dock inte samtidigt. Hänvisningar till paragrafer och vad som ska gälla, t.ex. vilken organisation som har ansvar för något, stämmer inte alltid. Nej, jag fortsätter att sucka över juridik och är glad över att jag klarade kursprovet idag. Puh.
"Vid slutet av en svår dag ska du gratulera dig själv till det du lyckats åstadkomma, oavsett hur smått det kan tyckas. Fira livet. I morgon är en ny dag i ditt liv och du förtjänar en lycklig och framgångsrik dag." Stuart och Linda MacFarlane
Det här citatet borde många se som en uppmaning! Att fira livet varje dag är nog inte så tokigt för då kan man unna sig något varje dag också. För visst har varje dag sina utmaningar...?
Är det bara jag som uppfattar att tiden går fortare för varje år...? Det är redan mitten av januari 2023 och jag känner att jag mentalt är kvar i november 2022. Jag hänger verkligen inte med. Idag var min andra arbetsdag efter två veckors semester, och jag har redan hamnat i vardagssnurran med ont om tid för att hinna varva ner på kvällen.
Något som jag har identifierat tar mycket tid är mejlinkorgen. Samtidigt kan jag inte sluta att besvara mejlen, eller sluta rensa bort de mejl som jag inte behöver ha kvar. Alla förväntar att alla andra ska svara på mejl: självklart samma dag, och det vore ju bra om svaret kom inom samma timme...
Vad kan man (alltså jag) då dra ner på? Jag är väldigt sugen att säga jobbet. Det vore kanon att kunna dra ner på antalet arbetstimmar i veckan och frigöra tid till det som gör att jag får energi. Eller ta tag i allt som ska göras sen och känna tillfredsställelsen att få bocka av dem från att-göra-listan.
"Trots all sorg och all smärta förändrar var och en av oss universum lite grann. Använd din tid väl." Pam Brown 1928-2014
Ibland vill vi påverka mer än vad vi kan. Ibland påverkar vi mer än vad vi själva tror.
Nu i mitten av januari börjar mina ljus ha brunnit ut. Batterierna till e-ljusen börjar ta slut och slockna, liksom de stearinljus, som jag har tänt under kvällarna (några gånger i veckan) från november. Är det dags att tänka att ljusare tider redan är på gång? Med tanke på temperaturen och solsken på dagen känns det som att våren inte är långt borta. Samtidigt känns inte dagarna som de har blivit längre än. Ljusslingorna vid fönstren har slutat att lysa för någon vecka sedan, och ska jag ta det som ett omen att julen, adventssaker och allt som lyser upp vintermörkret nu ska packas ner i lådor i förrådet?
Lite som ett svar på mina frågor hör jag nu att det regnar ute, med droppar som landar på fönstren. Kanske är det lika bra att byta batterier i e-ljusen och leta fram nya stearinljus att börja tända för att vara beredd på en grå vår.
Jag kastade mig in i denna utmaning - se hela Outlander-serien - direkt efter att ha avslutat att se hela Arkiv X-serien. Snacka om kontraster! Jag fastnade inte för Outlander-serien på en gång som många andra verkar ha gjort, även om jag tyckte att serien i vissa stunder var riktigt bra. Serien tog sig efter ett tag under första säsongen, och serien utvecklades till att bli både spännande och romantisk – vilket sedan har följt igenom även de resterande säsongerna. I skillnad mot andra serier och filmer tycker jag att naken- och sexscenerna här visar på intimitet, närhet och respekt i förhållanden (om man så klart räknar bort alla våldtäkter och övergrepp som också sker). Även om detta är en serie och inte verklighet bli jag ändå förvånad hur mycket huvudkaraktärerna ska klara av både fysiskt och psykiskt, år ut och år in.
Till den här utmaningen hade jag att jag kanske även skulle läsa böckerna som serien är baserad på, men jag märker hur snabbt tiden flyger iväg och jag har andra bokutmaningar som jag behöver klara (först). Sedan finns det en massa böcker utöver utmaningarna som jag också vill hinna läsa… Jag tror inte heller att jag orkar läsa serien i bokform också - redan händelserna i serien tycker jag stundvis känns väldigt tunga och jobbiga. Redan efter bara två säsonger funderade jag på om jag verkligen ville läsa böckerna.
Nu har jag sett alla sex säsonger som finns just nu. Det kanske görs fler säsonger, men då får jag se dem senare. Det kommer ta kortare tid att se en säsong i taget allt eftersom de produceras, än se ikapp sex säsonger… Så, jag sätter check in the box för punkt 9 på min ”40 saker innan 40”-lista. 😊
Vi har alla drömt oss bort till ett önskeboende, ett perfekt boende som har exakt allt det där som man önskar. Ni som läst mina tidigare bloggar kanske förstår varför jag nu drömmer mig bort från lägenhet till hus. Just det, jag vill kunna ha tyst runt omkring mig. När jag började bläddra runt bland villor och parhus inom de områden som funkar för mig hade jag två saker som var absolut måste: huset och tomten måste passa för både barn och sköldpaddor. Det betyder att det måste finnas ett visst antal rum, och uteplatsen måste innehålla gräsmatta samt får inte ligga för nära större väg.
Efter att ha klickat runt ett tag upptäcker jag att mina krav sållar bort ganska många hus, samtidigt som jag upptäcker att jag kan önska mer. Pool, källare, bastu, berså, inglasat uterum.... Ja, det finns nästan inget som inte går att hitta. Jag förundras även över att solen alltid skiner in genom fönstren på alla bilder för varje hus. Inget boende som ligger ute till försäljning har alltså en grådaskig dag; med det nya huset kommer alla dina dagar innehålla solsken.
För mig blev det efter en stund klart att jag till min önskelista adderade separat tvättrum, extrarum som kan bli ett litet bibliotek, möjlighet till badkar och närhet till naturen. Tro det eller ej, jag hittade mitt perfekta hus som fick check in the box på alla dessa önskemål! Synd att den kostar väldigt mycket mer än vad jag har möjlighet att betala. Här räcker det tyvärr inte med att löneförhandla med chefen.
Jag är så glad att jag inte, som många andra, har ett nyårslöfte om att jag ska träna det här året! Jag närmar mig slutet på min sista semestervecka för den här gången, och jag har motionerat... en gång hittills under 2023. Ambitionen har varit att fortsätta med två träningspass i veckan under semestern och sedan förhoppningsvis även resten av året. Men icke. För mig är det svårt att hitta på egna pass, så jag försöker haka på när det är gruppträning på jobbet eller, som de tre senaste månaderna, passen på STC. Till den här veckan hade jag faktiskt två pass inbokade, men bokade av för jag orkar inte. Konstigt, med tanke på att jag har tagit det väldigt lugnt under de två senaste veckorna och inte gjort något vettigt alls. Om man inte räknar att jag kört tvättmaskinen ett par gånger och diskat - med hjälp av diskmaskin.
Vid min semester under vintern brukar jag satsa på att åka skidor, men vädret har inte riktigt samarbetat. Istället har jag tänkt att jag ska läsa mycket böcker - alla de böcker som jag har lagt i en hög för att "de-här-måste-jag-läsa-så-snart-som-möjligt". Dock har de planerna också grusats i o m att mina grannar låter väldigt mycket. Från sju-åtta på morgonen till nio-tio på kvällen (har även varit högt prat och TV-ljud till klockan tolv vissa kvällar). Svårt för mig att komma in i bokens magiska värld då. Och för er som undrar, ja, jag har prövat med hörlurar med musik och ljudbok, men grannarna överröstar även det! (Och nej, jag tänker inte gå över rekommenderad ljudnivå i hörlurarna för jag vill inte ha få hörselproblem också pga. mina grannar.)
Vad jag har gjort då? Bara sett på film och serier. Lagt ett pussel. Ah, jag har ju faktiskt slängt en massa gamla mejl! Ha, till mig själv. Jag har gjort en nyttig sak under två veckor.
Det är nog ganska bra att det drar ihop sig för jobbstart snart och att vårens aktiviteter drar igång...
Det blev inte 3000 eller 6000 bitarspussel den här semestern heller. Men, jag lade ett 1000 bitarspussel som jag har haft hemma längre, och som jag fått av min mamma som lade pusslet första gången 1976.
Det tog ett tag att lägga pusslet - himlen var helt klart svårast! - men med film i bakgrunden och nötter att tugga på under tiden gick det lättare.
Om Jesus (2009)
Jag tror att Jesus har blivit en drömgestalt av vad man önskar. En idyllisk, eftersträvansvärd person som alltid agerar rätt och som alltid kan hjälpa andra. En sådan person är lätt att följa och att tro på för det gör ens eget liv enklare. Och med budskap från Bibeln kan de som är osäkra få en mening med livet. Det som förenklar denna ”livsstil” är om man inte vågar ha ett kritiskt tänkande, och att personen det rör sig om inte lever samtidigt som en själv. För många blir faktagranskningen inte så viktig, vilket får mig att bli mer skeptisk när jag tycker att för mycket inte hänger ihop.
Därför är jag väldigt glad över att ha läst Gardells ”Om Jesus”, där Gardell vågar tänka kritiskt och ta reda på vad som är rimligt och hur Bibeln (framförallt Nya Testamentet i denna bok) kan tolkas ur dess historiska kontext. Gardell skriver mycket fakta, men som är lätt att förstå och bygga vidare med sina egna reflektioner. Han skriver att alla, liksom han själv, som någonsin skrivit om Jesus har haft en agenda. Ett viktigt påpekande av Gardell är ”De äldsta bevarade kristna texterna är skrivna av Paulus, en man som aldrig själv mötte den historiske Jesus och, inte nog med det, inte ens var intresserad av den historiske Jesus liv eller lära – hela Paulus evangelium kretsar i stället kring den korsfäste och uppståndne Kristus.” Evangelisterna var inte ute efter att återge exakta historiska händelser. Alltså, Jesus liv var inte så viktigt, utan essensen var Jesus budskap och Jesus koppling till äldre profetior (från Gamla Testamentet). Som Gardell också tar upp förvandlades Jesus från vägvisare till själva vägen, från budbärare till själva budskapet, från profet till kosmisk domare. Från en som kallar sig själv Människoson till någon andra kallar Messias. Förmedlandet av ”Himmelriket är nära” visar på att det var bråttom att komma till tro och göra bot, och det är enklare att få människor att följa och sluta upp bakom en person än ett budskap. Speciellt om apokalypsen inte inträffade som tidigare profeterats om.
Två viktiga faktorer i att tolka texter om Jesus, som jag inte visste om innan jag läste boken, är att Jesus först var lärjunge till Johannes Döpare tillsammans med några som sedan blir Jesus lärjungar, samt att Jesus och hans lärjungar var en av flera apokalyptiska sekter under samma tid.
Egna reflektioner. Efter att ha läst ”Om Jesus” har jag många tankar, frågor och reflektioner. Hur många andra personer runt Medelhavet gick omkring och profeterade? Om samma budskap? Värt att komma ihåg är att handeln var stor i och runt Medelhavet, där kunskap och nyheter utväxlades, och en stor handelsväg gick genom Palestina. Något måste få Jesus att utmärka sig. Få människor att lyssna på honom. Visa på att det är hans budskap som är rätt till skillnad från övrigas som profeteras samtidigt. Och vad gjorde att Jesus lärjungar lyckades sprida kristendomen bättre än övriga apokalyptiska grupper som var verksamma samtidigt som Jesus och hans närmaste efterföljare?
Det skedde en snabb förändring av kristendom under dess barndom (vilket verkar vara fallet för de flesta rörelser), och för mig verkar det som att de som förmedlade budskapet (i flera led), bl.a. skribenterna till Nya Testamentet, påverkade budskapet genom att putsa dess riktning och klä in budskapet till hur de själva ville att det skulle vara enligt dem. För är det inte så vi själva framlägger saker när vi diskuterar och argumenterar för något i våra dagliga samtal? Det var nog även så att kristendomen ändrades för att passa in i de första kristnas vardag och undvika att regler ställdes emot varandra. Lättare att nässla sig in genom att vara smidig än att brotta sig in i någons liv. Jag tyckte att det blev lättare med Gardells förklaringar att se hur Jesus liv och agerande modifierades med tiden genom de nytestamentliga texterna så att det passade in i den tidens kulturer och politik. Så även för att passa den framväxande kyrkan. Är det även så idag?
Budskapet ”himmelriket är nära” kan vara en historiskt viktig inriktning med betydelsen att vi måste skapa himmelriket på jorden, där nära gäller både i tid och rum. Med tanke på klimatkrisen och hur människor idag behandlar varandra känns detta som väldigt relevant. ”Nära i tid och rum” är som mycket annat relativt…
Kan det vara så att det inte bara finns en Människoson, vilken ska täcka för alla människor i alla tider, utan varje plats och tid har sin frälsare? Som ”varje tid har sin Messias” – hur känd personen blir i samtiden samt eftervärlden beror på hur bra denne och dennes anhängare är på att förmedla budskapet så att det passar samtiden (det gäller att känna sin publik…). Profeter som koms ihåg av eftervärlden har textsamlingar om sig, samt att denne har levt och verkat då stora förändringar är på gång och kulturer skulle ha förändrats i alla fall. Då ”något ligger i luften” oavsett om denne personen skulle leva och verka eller inte. Lite som att det gäller att ha rätt egenskaper, kunskaper och budskap under rätt tidsperiod; under en helt annan tidsperiod hade personen inte slagit igenom eller blivit ihågkommen. Jag tänker på uttrycket att det är en fin linje mellan geni och galenskap. Det gäller bara att komma med sina idéer, profetior och speciella karaktär i rätt tid.
I november när snöstormen yrde kände jag "yes, den här vintern kan jag åka mycket längdskidor i parken utanför där jag bor". Sedan blev det mildare väder. Innan det blev kallare igen och till jul hann det med att vara plusgrader i några dagar - men vi fick en vit jul.
Efter julhelgen har det sedan varit fler gånger som jag hoppfullt har sett att det har snöat, men före snölagret hinner byggas upp till ett bra skidåkarläge är det plusgrader och snön töar bort igen.
Idag har nästan all snö töat bort ute på gården utanför mitt köksfönster, med hjälp av ett regnväder som pågått (känns det som ) hela dagen. Jag vet att vintern inte är över, men jag börjar tro att det inte kommer bli någon skidåkning för mig alls. Ja, absolut man kan alltid resa bort. Men jag vill inte att skidåkningen ska bli ett stort projekt som kostar pengar eller med att resa långt, utan jag vill bara kunna kasta på mig dressen och skidorna och sedan bege mig ut och åka.
Om det ska vara kallt ska det vara snö, annars får det va - jag och vintern har lite otalt med varandra just nu.
Lao Zi 604-531 f.Kr.
Jag tror att Försvarsmaktens motto "Träna hårt, strid enkelt" kan ha tagit intryck av citatet...
Ibland har man guldstunder, och en av dessa tillfällen är att spela hela eftermiddagar och kvällar med mina närmaste vänner. Idag testade vi Chronicles Crime, där det gäller att lösa mord med hjälp av ledtrådar, vittnen och QR-kod. Superkul och vi skrattade mycket.
Vänner och skratt är så viktigt!
Jag har från i november till idag sett ungefär en julfilm om dagen. Och då menar jag inte julklassiker som En julsaga eller Grinchen, nej, det rör sig om de sockersöta, 1 1/2 timmes, billiga filmerna. Dessa filmer verkar produceras flera stycken per år framförallt från USA och Kanada. Handlingen för nästan alla är att par träffas någon/ra vecka/or före jul, när de lär känna varandra blir de förälskade, mot slutet sker en komplikation så de blir osams, men sedan i slutet reder allt upp sig och de får varandra. Och så klart får paret och deras nära och kära en perfekt jul. Med snö, julgran och massor av julklappar. Den idylliska julen enligt filmvärlden.
Många av filmerna är väldigt lika i handling - som den ene i paret är en prins/prinsessa, karriärhets och/eller att det gäller att ta hand om djur (oftast hundar) - men samtidigt finns det saker som skiljer dem åt och avgör om de får en tumme upp eller ner. I de senare gjorda filmerna är det mannen som kan tänka sig att göra en uppoffring för sin partner i relationen, t.ex. kan tänka sig att flytta, och att det är kvinnan i relationen som har fått klättra i karriären. Få av filmerna handlar om homopar eller par med olika hudfärg.
Varför fortsätter jag att se dessa sockervaddssöta julfilmer? Svårt att säga, jag vet faktiskt inte. Och trots det intensiva tempot av filmtittande (och under en långa period) har jag nu 23 julfilmer kvar att se. Av dem filmer jag vet om som finns, vill säga...
I år blir det inget nyårslöfte för mig. De föregående två åren har jag haft att jag ska ta fighten - att stå upp för både för mig själv och andra. Det har varit kämpigt och krävt massor av energi (energi som jag inte har eftersom mina grannar aldrig ger mig någon tyst morgon så jag får sova ut - kuriosa så har jag sovit tills jag själv vaknar bara 9 gånger sedan maj 2020 - eller någon tyst eftermiddag/kväll så jag kan varva ner).
Det kräver inte bara energi, utan i vissa situationer kan det vara svårt att göra något, att kunna agera. När är det okej att lägga sig i? Hur mycket tips och varningar ska mottagaren behöva klara av att ta emot? Även om mottagaren av tipsen vill ha hjälp och råd, är inte heller det alltid möjligt att agera efter dem i alla situationer. Reagera känslomässigt och visa stöd går för det mest, men att göra något mer kan ibland vara svårt oavsett om det rör en anhörig eller någon man går förbi på stan. Vid dessa tillfällen har jag känt mig otillräcklig och väldigt frustrerad, vilket gör mig väldigt utmattad i längden. Att få göra något och hjälpa till ger en känsla av att bidra, men vid situationer där det inte går är man maktlös och man kan bara se på. Och finnas där och lyssna när det behövs. Det är alltid något, men själv känner jag mig väldigt låst i dem situationerna.
Av allt som hänt under de två föregående åren tar jag två exempel på miljöer där situationer uppstår som är energikrävande och där det är svår att agera (själv) förekommer.
Försvarsmakten uttrycker utåt hur mycket mer jämställd myndigheten är idag. Tänk till exempel tillbaka på när överbefälhavaren hade sitt sommarprat i P1 för några somrar sedan. Ja, på papper för olika projekt med strategiska planer kan jag hålla med att det teoretiskt stämmer. Men verkligheten är annorlunda. Försvarsmakten är en organisation där (alldeles för)mycket sitter i väggarna och uniformerna, ända upp i högkvarteret, där mycket knyts till och hänvisas till traditionerna. Dessa traditioner är väldigt viktiga för många som jobbar inom Försvarsmakten, speciellt officerare, där många går all-in i yrkesrollen då uniformen tas på på morgonen. Det är jättebra att ha en stark yrkesstolthet, men det är farligt när man med den stoltheten blundar för när andra far illa eller mår dåligt av hur dessa traditioner uttrycker sig. Mobbing, utfrysning, negativ särbehandling (med bland annat stora löneskillnader), ja listan kan göras lång på vad som förekommit, förekommer, och tyvärr kommer att fortsätta förekomma om inte fler vill ta bort skygglapparna och vill se vad som faktiskt pågår i praktiken. Det behövs att mycket fler personer inom den givna normen i Försvarsmakten (man, officer, lyfts fram genom kamratskap från officersstudier) slutar räkna på hur man själv karriärmässigt tjänar på att vissa traditioner och beteenden får fortsätta vara kvar. Även attityder mot de som inte ingår i den givna normen måste förändras. Genom min tid inom myndigheten har jag uppmärksammat att när en ny chef är kvinna handlar "korridorsnacket" inför tillträdandet om vad hon har gjort dåligt innan, vilket gör att hon måste bevisa att hon klarar av rollen som högre chef. När en chefsposition ska tillsättas av en man är det annorlunda. Snacket är då mer positivt och hans bra egenskaper och eventuella bravader lyfts fram, vilket gör att hans känner mer medvind sin första tid i nya befattningen. Jag har några gånger försökt att vända på samtalen genom att hävda motsatsen, där det ibland har fått fram en positiv respons om kvinnlig chef (men oftast blir det tyst) men aldrig riktigt fungerat att nedvärdera en manlig blivande chef (får svar som "jag vill bilda mig en egen uppfattning först" - trots att jag berättar om dåliga arbetserfarenheter av att jobba med personen ifråga). Det som gör det ännu mer svårt att agera i genusfrågor är att inte ens kvinnor stöttar kvinnor.
På pendeltågen finns det olika regler. Vissa pendeltåg har lite egna regler, där det bland annat finns lugnare zoner där det inte ska pratas i mobiltelefoner. Dock är det minst en som pratar högt varje resa. Jag tänker att vi som sitter i denna zon aktivt har valt att sitta där för vi vill ha tyst omkring oss av olika anledningar, så jag säger ofta till personen som pratar högt (med eller utan mobiltelefon). Få gånger har jag hört någon annan säga till högljudda personer, men desto fler gånger har jag fått otrevligt/oförstående/nonchalant svar tillbaka från den högljudde personen. Det där med att följa regler i kollektivtrafiken är tydligen svårt för många, trots uppsatta skyltar och/eller information som rullar på skärmar. Och få runt omkring bryr sig om reglerna upprätthålls eller inte.
Då är det enklare att inte bry sig och slippa ta fighten. "Någon annan" får agera istället. Men att inte bry sig riskerar att göra att man faller in i samma zombiestadium som många andra när de går omkring med hörlurar och inte ser andra människor runt omkring sig i kollektivtrafiken. Inte bryr sig om andra eller tänker på att ta hänsyn till sina medmänniskor. Eller som när de tar på sig sin yrkesuniform fortsätter att också klä in sig i givna, traditionella tankemönster som bidrar till att försämra för andra och även göra andra människor illa. Frågan som dyker upp är om jag vill jag bli en sån person som bara följer massan och låter allt fortsätta vara så som det har varit och så som det är nu. Nej det vill jag inte, men jag kan inte göra allt själv utan fler måste hjälpa till för att det ska kunna ge effekt. Jag har inget nyårslöfte i år, utan jag hoppas att fler engagerar sig för sina medmänniskor genom aktivt ta ställning och hjälper till att bära tyngden av att säga ifrån samt driva processer mot det som är fel och orättvist.
Till i år har jag fått en kalender med ett tänkvärt citat för varje dag. Dagens tycker jag är så bra, så jag måste dela det med er:
Jag märker själv att ju mer jag blir insatt i ett ämne eller lär mig om någonting upptäcker jag hur lite jag egentligen vet . Hur mycket mer det finns att upptäcka som jag inte vet. Vet man vad något innebär är jag säker på att nyfikna, realistiska och självkännande människor erkänner att de inte kan allt. Sedan finns det alltid de som hävdar att de kan en massa, men som när det kommer till kritan inte kan ett dugg. Ibland kan det få förödande konsekvenser, fast det vanligaste är nog att kollegor får städa upp det "den som kan allt" har förstört eller lösa de uppgifter som denne inte har löst ut...
Ett stort beslut att ta så här i början av ett nytt år är hur många böcker jag ska satsa på att läsa. Om jag på Goodreads skriver ett för högt antal måste jag sänka nivån om jag märker att jag inte hinner (vilket är lite som att fuska, men måste ändå göras för jag kan ju inte missa att nå uppsatt läsmål!). Och jag kan inte sätta ett för lågt mål, för alltså hallå, jag måste ju visa att jag har läsambitioner även i år. Dessutom om jag ska hinna uppnå mina läsmål kopplade till "40 saker innan 40" behöver jag läsa ganska många böcker av Agatha Christie, Anne Rice och George Simeon. Mellan dessa böcker behöver jag också varva med lite andra böcker för att få variation.
Det får bli 50 böcker, så har jag målet att ta mig igenom en bok i veckan i alla fall. Det finns ju alltid e-ljudböcker om jag inte orkar och/eller hinner läsa riktiga böckerna...