Idag blev mamma och jag bjudna på semmelfika hos brorsan och hans partner. Mycket trevligt och gott! Jag är ju en sådan där person, tillsamman med Ture Sventon, som tycker att semlor kan ätas året om... Det går inte att sätta fingret på vad det är med semlor som gör att jag tycker att det är så gott. Dem är bara jättegoda! Semmelwrap, klassisk semla, mammas hemmagjorda semla, nutellasemla, kanelbullessemla, wienerbrödssemla... Listan kan göras lång och alla funkar för mig. Året om.
Jag upptäckte även att jag har ett annat tydligt beroende: om jag påbörjar något måste jag avsluta det också. (Fast det kanske snarare ska definieras som tics eller OCD?) När vi satt och pratade efter fikat kom vi in på spel, och så blev jag introducerad till spelet "Lonpos 505 Pyramid". Brorsans partner gav mig en av utmaningarna att lösa - och där blev jag sittande resten av kvällen hos dem. Spelet liknar Tetris, Tangram och Ubungu, där det gäller att med pjäser i olika former lyckas bilda en större form/figur. Jag kunde verkligen inte lösa den givna utmaningen, utan när vi skulle gå fick jag låna med mig spelet hem för att fortsätta försöka lyckas lösa utmaningen. Det är kul med sådana här spel, men det är väldigt frustrerande när problemet inte går att lösa! Får se hur länge jag fortsätter att sitta och försöka klura ut lösningen ikväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar