Inför Jul och Nyår (Ida Netzel 2016)

Vintern gick ut hårt
med kyla och snöstorm vit
Men att få en vit jul blir svårt
då sommarvärme hittat hit

Nu i december finns
tid för lugn och ro
Strunta i det som inte hinns
och låt istället myskänsla gro

Till det nya året är
det många som vill lova
Ta då ett mål som bär
och se livet som en gåva

Se även dem som inte ler
samt gläds åt det vi får
Med dessa ord vill jag önska Er
en God Jul och ett Ljust Nytt År!

Dina ögon äro eldar (Erik Axel Karlfeldt 1864-1931)

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr'n jag tändes som en mila innantill!
En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du ka bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna,
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt baner av blod och gull -
tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som mig följde för min heta ungdoms skull.

Vid "En fiol jag är med världens alla visor i sin låda..." tänker jag på Anne Rices bok Violin som jag starkt rekommenderar Er att läsa. Kanske inte så mycket för handlingen som för hennes textmelodi med alla dess detaljer och ömma rader. Lite som denna text som vill uttrycka nära känslor.

Dagens tio citat och ordspråk

För min del reser jag inte för att komma någonstans, utan för att resa. Jag reser för själva resans skull.
Robert Louis Stevenson

Jag har tre stolar i mitt hus: en för ensamhet, två för vänskap och tre för sällskap.
Henry David Thoreau

Kreativitet är smittsamt, för det vidare!
Albert Einstein

Fönstret i backspegeln ska inte vara större än framrutan.
Anonym

Man bör ta itu med en lätt sak som om den vore svår och med en svår sak som om den vore lätt.
Baltasar Gracián

Rynkor är smilgropar i älskarens ögon.
Kinesiskt ordspråk

Dans är själens gömda språk i kroppen.
Martha Graham

Det finns tusentals sjukdomar men bara en hälsa.
Ludwig Börne

Lär sig något gör man bara då och då, men glömmer gör man hea dagen.
Arthur Schopenhauer

Vad kan man förvänta sig av en dag som börjar med att man måste stiga upp?
Wendy R. Ellner

Det kära livet... Som innehåller allt.

Dagens tio citat och ordspråk

Om alla bara städade upp framför egen dörr skulle hela världen vara ren.
Moder Theresa

Gör det roliga först. Det tråkiga blir mindre tråkigt, när inget roligt väntar.
Magnus von Platen

Det finns bara en slags framgång - att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt.
Christopher Marley

Det vi uppnår i vår inre värld kommer att förändra vår yttre verklighet.
Plutarchos

Ett synonym är ett ord som du använder om du inte kan stava till det du först tänkte på.
Burt Bacharach

Det är inte det vi läser utan det vi kommer ihåg som gör oss lärda.
Anonym

One life - live it!
Anonym

Lycklig är den som glömmer det man inte kan ändra.
Johann Strauss

Det bästa sättet att förutspå framtiden är att skapa den.
Lincoln

Viljan drar halva lasset.
Isländskt ordspråk

Dagens tio citat och ordspråk

Jorden är rund för att det inte ska finnas gränser.
Loesje

Bara för att du är paranoid, betyder det inte att de inte är ute efter dig.
Okänd

Det trevliga med att vara en pessimist är att du alltid får rätt, eller blir glatt överraskad.
George F. Will

När man står i skiten upp till halsen återstår bara att sjunga.
Samuel Beckett

En av nackdelarna med vin är att det får människor att förväxla ord med tanke.
Samuel Johnson

Den som lyssnar i smyg får höra sanningen om sig själv.
Okänd

Ja, visst kan det tänkas en bättre värld, men det är denna som finns.
Artur Lundkvist

Jag skulle vilja leva som en fattiglapp med en hel massa pengar.
Pablo Picasso

Inget är i sig själv varken ont eller gott, det är tanken som bestämmer vilket det är.
William Shakespeare

De viktigaste sakerna i livet är inte saker.
Anthony J D'Angelo

Verkligheten. Ibland är den hård. Eller ironisk. Eller underbar. Men den blir vad du gör den till.

Dagens tio citat och ordspråk

En knuten näve får ingenting, men en öppen alltid ger eller får.
Anonym

Med blomster kan man berätta det osagda.
Anonym

Gör det du kan, med det du har, där du är.
Theodore Roosevelt

Förlorat guld kan återfås, aldrig förlorad tid.
Kinesiskt ordspråk

Ett bra argument behöver ingen hög röst.
Anonym

Köpare, tänk på den dag du ska sälja.
Marockanskt ordspråk

Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse.
Albert Einstein

Retar du dig på saker som är små är du väl inte större än så.
Anonym

Världen är som en bok, och de som inte reser, läser bara en sida.
Saint Augustine

Håll inte tillbaka dig själv, du är allt du har.
Anonym

Dessa ordspråk och citat kan sammanfattas med budskapet att vi ska leva här och nu - inte titta för mycket i backspegeln eller grämas oss över det vi inte har.

The 9th of November (Ida Netzel 2016)

Jag är i chock. Och jag blir arg då jag läser att det dessutom inte är den som fått flest antal röster som vinner, pga ett förlegat röstningssystem.

A day of sadness
A day of grieve
Four years of madness
Understanding is difficult to achieve

Tears against intolerance
Tears against injustice
Tears in abundance
Tears for failing democratic practice

How can a country vote
for an incompetent man?
A man who says - I quote
- "We will make America safe and great again"

By closing borders
and let prejudices decide
This man is elected to give orders
and controlling weapons over world wide

The 8th of November (Ida Netzel 2016)

Det amerikanska presidentvalet berör alla. Jag kunde inte låta bli att snabbt skriva ihop några rader om de farhågor som finns.

The 8th of November
the sky is grey
an election to remember
takes place, we all say

No democracy, no shame
One man is not one voice
The Americans are to blame
because they do have a choice

The clock is slowly ticking
The world is at hold
Will the election system sink in
or is the US mind still cold?

The world helds the breathe
How will it go?
Are all people sent to death?
Which country will be ally and who will be foe?

Trump or Clinton
Clinton or Trump
Hopefully the world will move on
without a dirty and warlike bump

The 8th of November
when the sky was grey
an election to remember
took place - a democratic betray!

Tid...

...har vi oftast för lite av. Hur många gånger känner du inte att bara en timme till på dygnet skulle göra att du hann med allt som du behöver göra? Ledsen, men det kommer inte att fungera. Om vi skulle få en timme till på dygnet skulle vi fylla den med än mer saker som måste göra, så att vi är i samma situation som vi är idag. Vi är ständigt på jakt efter att fylla ut vår tid. Och oftas med saker som är måsten och krav, vilket gör att mycket av vår tid blir tråkig. Inte alls så som vi skulle vilja leva våra liv. När vi sedan tittar tillbaka på vad vi gjort ser många av oss en raksträcka, och vi undrar förvånat "Var har all tid tagit vägen?".

På jobbet har vi inte tid att låta människor omkring oss lära känna vårt riktiga jag, utan snabbt tar vi och agerar en roll som vi sedan fastnar i. I och med att detta praktiserande accepteras - och i vissa fall uppmuntras - nedprioriteras sanning och äkthet även i andra sammanhang på jobbet. Jag anser att det är en stor förlust. Att inte låta relationer och gemenskaper växa fram i den takt som det behövs, och byggas på sanning och förtroende, utan man sätter relationsuppbyggnad på snabb tillväxt. Vi blir som snabbväxande energiskogar som kommer ha ständig växtvärk. Arbetsklimatet blir därefter.

Vi behöver inte mer tid utan ändra mer av vår tid till fri tid; ge oss själva längre stunder då vi ägnar os åt det vi tycker är roligt och det som vi är intresserade av. Det vi verkligen brinner för. Eller varför inte sitta någon timme och göra absolut ingenting? För det är när man har tråkigt som tiden går så långsamt som det nästan känns som den står stilla.

Till Tove & Magnus som gifte sig den 10 september (Ida Netzel 2016)

När man ger bort något är det också kul att  få ge några ord på vägen. Ni kan gissa vad de fick i bröllopspresent av mig...

Från kyrkan ni som ett par går ut

Att nu dela liv i vått och torrt – ni har tagit ett stort beslut

Vårda er relation och låt den spira!

Vid skada kan ni aloe vera vira

runt ett blad för att lindra smärtan

Och för att känna lyckan i era hjärtan

glöm inte att prioritera tid tillsammans

med aktiviteter i Småland eller någon annanstans

Vinden är som du (Ida Netzel 2016)

Vinden andas genom min skjorta
Så tyget rör vid min hud
Precis såsom du rörde vid mig
Då du lyfte på lakanen för att komma till mig

Vinden ökar och sliter i mitt tyg
Liksom du också gjorde
Då du slet och drog i mig
För att jag skulle bli till den du ville ha

Min skjorta går sönder av stormen
Lika så som jag har gjort
Av alla dina psykiska slag
Har jag rivmärken och är sönder inuti

Vinden fortsätter med sin fulla kraft
Men jag fortsätter framåt
Del av vinden fyller mina lungor
Så jag kan andas medan jag tar mig fram mot mitt mål

Kärleksroman (Hjalmar Gullberg 1898-1961)

I

Den blonda Venus dök ur havets skum

och simmade i kapp med mig till stranden.

För två fanns det på klipputsprånget rum.

Vi styrde dit. Jag drog dig upp med handen.

På sten, ej som prinsessan på en ärt,

låg du och dina lemmar stekte bruna.

Att du var tjugoett år, starkt och smärt,

vill jag för hela världen utbasuna.

II

Av vetenskap, ej av kärleksdikter,

får man besked som håller sig till saken.

Yngling med hämningar och själskonflikter,

blev botad, när han såg en kvinna naken.

Med jubel sjönk i hennes famn asketen,

vars forna världsbild varit kristet färgad.

Skeppsbruten kom jag från oändligheten.

Åt jorden som mig födde, var jag bärgad.

III

Jag lyssnar vid ditt bröst till havets dyning.

Du förde mig till livets hjärtetrakt.

Erövring av naturen! Morgongryning!

Med allt som andas, står jag i kontakt.

Omvälvningen i känslans regioner

tog bort min ensamhets martyrium.

Jag lever! Nya kommunikationer

har öppnats mellan världen och mitt rum.

IV

Romeo, Julia, Isolde, Tristan

var mer i våra farföräldrars smak.

Vi har satt romantik på svarta listan.

Släpp luft och ljus i unkna sovgemak!

Vi vet att kärlek i augusti månad

skall bära frukt i maj på en klinik.

En ny generation har ersatt trånad

och pryderi med saklig erotik.

V

Att gifta sig! Man är väl inte dum.

Vi ämnar ha vår frihet i behåll.

Du stannar hos din man. Jag har mitt rum.

Vår enda lag är: födelsekontroll.

Vi böjer inte knä för någon präst.

Vi avger inga trohetslöften just.

Så lyder eden vid vår bröllopsfest:

Jag älskar dig, så länge jag har lust.

VI

Man är modern och man är fördomsfri.

Jag tillhör tydligtvis de polygama.

En kvinna lockar. Vem kan låta bli? - 

Du teg och ställde inte till ett drama.

Wein, Weib, Gesang! Man dansar och är full.

Det korta äventyret förberedes. - 

Du sörjde länge för mitt snedsprångs skull.

Så gick du bort och gjorde likaledes.

VII

All mening miste budet nummer ett:

"Herrn ska arbeta i sitt anlets svett!"

Ty unga män kan inga platser få.

Och därmed faller budet nummer två:

"Frun skall med smärta föda barn!" Åt vem,

när fadern inte kan försörja dem?

Skall man föröka sig för nöjes skull

och fylla jorden, som är överfull?

VIII

Den tredje ängeln blåste i basun.

En stjärna föll ur Vintergatans glitter,

där nebulosor skakades som dun.

Och stjärnans namn var Malört, som är bitter.

Och mannen gick med kvinnan han höll av,

i daglig törst till livets vattenkälla.

Och stjärnan föll i brunnens djup och gav

en bitter bismak åt det sexuella.

IX

Det var som blixten slog mig, när jag fann,

att du betydde allt för mig i världen.

För sent! Jag visste att en främmad man

smekte ditt vackra hår på huvudgärden.

O du den enda, du som ung och blond,

ur havet steg, som född av skum, ej jord!

Vi skildes efter fem års missförstånd.

Jag stod på kajen. Och du steg ombord.

X

Hur kan två själar överge varandra?

Jag skrev ett telegram: "Förlåt mig, kom!"

Och fick till svar: "Har ingenting att klandra.

Men det som var, kan aldrig göras om."

Jag drömde om en sorts tillrättavridning

av allt som gått ur led och var i nöd,

tills någon sände mig en utländsk tidning,

som innehöll annonsen om din död.

XI

Jag åker runt på kärlekskarusellen.

Jag söker inte räddning, bara rus.

Vill glömma hur det var den första kvällen,

vi släckte lampan i ditt sommarhus.

I många former trivs de sköna. Klart att

omväxling finns för den, som ej har fru.

Färgskalan drar förbi mig regnbågsartat.

Men solen i mitt liv var du, du, du.

XII

En fågel var din fot i mina händer.

Ja, mina händer minns dig utantill.

Vad de berättar, är din kropps legender.

Varenda fingerspets är vittnesgill.

Om bländad av din prakt jag måste blunda,

fann jag på lakan eller huvudgärd

ett öras labyrint, ett brösts rotunda,

som mål för mina händers pilgrimsfärd.

XIII

Min kropp, min hela varelse är eld,

som ingen släcker, ingenting försvagar.

Bröt jag mot kärleken, blev dömd och fälld?

Bli bränd skall den, som bryter mot dess lagar.

Ur det förgångna hämtar jag din bild.

O, fräls mig du som ensam har förmåga!

Förvandla denna brand som rasar vild,

att jag må tjäna dig som altarlåga!

XIV

Ur minnets skärseld har du stigit renad.

Som inskrift över dig är sången menad.

På släktets färd krävs offer. Vi blev valda.

Framtidens vagn går över söndermalda.

Jag sjunger vårt kamratskaps litania.

Må högre makter fälla eller fria!

Död är min ungdom och dess böcker brända.

"Till annat studium vill min håg jag vända."

XV

Jag avsvär mig den falska frihetsläran.

Dess vilda rosor blev min törnekrans.

Som stjärnor lyser troheten och äran

i tidens drömmar med förnyad glans.

Om yngre släkten hör jag röster sia,

ej snärjda mer i sinnlighetens garn.

På nytt förvandlas Venus till Maria,

kärleksgudinnan blir en mor med barn.

När man återger en dikt måste hela vara med, även om jag tycker att endast några av verserna är fina. Om man läser verserna för sig, utan att ge dem berättelsens hela sammanhang, får de nya budskap och betydelser. Från Kärleksroman tar jag med mig att man ska njuta av det man har för det kan försvinna. Och jag tycker också att jag kan se budskapet om att djup kärlek och längtan till sin partner är något man känner mer och djupare än lustfylld sex för stunden. Vilka verser som är mina favoriter? Verserna IX-XIII som jag tycker blir bäst om de läses enskilt var för sig.

Var positiv i stressen och belöna sedan dig själv

Ibland har man mycket att läsa (ja, ok, kan vara så att det inte alltid är jobb- och studierelaterat) ...

 ... och man känner att flitens lampa lyser över en ...

... så behöver man fokusera, men samtidigt är det viktigt att tänka positivt (kan konkretiseras genom glada måltider).

 Var stolt över vem du är och vad du lyckas prestera ...

 ... för tillslut når du toppen och får applåder!

Och när du nått ditt mål, så måste du belöna och ta hand om dig själv för att vilja lyckas igen.

Trevlig sommar och njut av din semester! :)

Tävlingsrim för en resa till Turkiet

... som jag tyvärr inte vann!

Det drar ihop sig till semestertider,

då nästan alla är lediga och badar.

Jag är kvar på jobbet och den varma tiden genomlider

och får paper cuts då jag bladar.

Drömmer därför om en höstresa

där jag får slappna av

så mina kollegor kan få sig sin nesa

och jag når lugnets hav!

Förklädd Gud (Hjalmar Gullberg 1898-1961)

I. 
Vem spelar på en pipa
en låt av gryningsluft,
för himmelsk att begripa,
höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden,
flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden
för djur och växt?

Vem är den gode herden
som för sin flock i vall
och som med gräs förser den
och toner av kristall?
Vem går på betesängar
i sommardagens kvalm
och sover bland drängar
på jordisk halm? 

II. 
Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall.

Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.
Längst ner vid bordet är hans sked och skål.
Bland kreatur i ladan är hans bädd.
Han äger intet jordiskt föremål.
I herdekappa går en gud förklädd. 

III.
Kring höstlig vaktelds bränder
församlar han frysande får
och sköter med kloka händer
de djur som har sår.

Hans sanna hem är sagan,
hans själ är lyra och dikt.
Dock gör han utan klagan
sin jordiska plikt.

IV.
Välsignelse följer
i gudarnas spår.
Om kappan än döljer
hans gyllne hår,
så blomstrar den mark där han går.

Han spelar för djuren,
som följa hans takt,
för solen, för skuren
i nyplöjd trakt,
där döden förlorar sin makt.

V.
Husbonden må vi prisa säll,
Tessaliens monark.
När han står upp vid hanegäll,
är han på helgad mark.

För den som bland hans drängar bor
och äter deras mat,
är solens herre, månens bror
och stjärnornas kamrat.

VI.
Vad faller över träden
för silverglans,
vid pipans bröllopskväden
och djurens dans?

Vad är det för ett rike
han kommer från,
han som ej är vår like,
men blott ett lån?

Erinrar han sig, fången
vid äng och vik,
en värld som är förgången,
en glömd musik?

Erinrar han sig lyra
och jungfrukör,
ett liv av helig yra,
som aldrig dör?

VII.
Än vandrar gudar över denna jord.
En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

VIII.
Tror du att fåren skulle
beta i morgonglans
på gräsklädd jordisk kulle,
om inte gudar fanns?

Tror du, att våren skulle
binda sin blomsterkrans
på alla dödas kulle,
om inte gudar fanns?

IX.
Bjuder ett mänskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,

lägger som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd - 
då sitter vid vår sida
en gud förklädd. 

Tänkvärd. Vem har du bredvid dig vid ditt bord?

Tystna din fråga (Nils Ferlin 1898-1961)

Blomdoft och fågellåt
majnatt i bidan.
Grubbel och ont försåt
för vi åt sidan.

Härlig är jorden. Mer
krävs ej att veta.
Vad - du som bittert ler,
ville du leta?

Famna en still minut
tystna din fråga.
Snart tar ditt fladder slut,
fladdrande låga.

Välkommen våren! (Ida Netzel 2016)

Hej du lilla tussilagoknopp

och välkommen du gullviva opp.

Blåsippan gäspar och sträcker sig

glöm då inte pärlhyacint, nej.

Tulpanerna snoozar lite till.

Vårlökar gör faktiskt som dem vill.

Solen värmer vårvindarna – känn!

- medan snödroppar somnar in igen.

Allt är mitt (Elmer Diktonius 1896-1961)

Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men står jag här en stund på stranden,
i solen,
eller i skogens skugga,
eller på bergets vindbespolta krön -
mitt är allt!
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Allt är mitt.
Den lilla blommans
småtingsfödda leende,
och gräsets gråt
och vattnets lugna allvar;
ekorrens röda svans i tallen,
och sommarmolnets dugg och vinterstormens snöslagg;
varje fosterlik morgon,
varje mumieafton -
allt det är mitt:
det har gett sig självt.

Mitt.
På det fattigas panna,
i det lyckligas hår,
ur det förtappades svett
läser jag: mitt!
I den grannaste stjärnan står skrivet
att hon är min,
och möter jag en mänska
med axelbred ande och tunnskinnat hjärta
är också hon min.
Min.

Jag är så nöjd.
Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men mitt är allt! -
det har gett mig sig självt.
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Att bara vara och beskåda naturen... Tänk att allt det är mitt! - och också ditt. Det är vårt att förvalta för framtiden samtidigt som vi får låna och njuta av dess skönhet nu. Att en kort stund inte tänka på vad man har och inte har, utan bara andas in naturens dofter, känna vinden smeka kinden, se alla växternas färger och höra allt liv som lever runt omkring dig. Och kanske har du även någon bredvid dig som håller din hand? Då har du allt!

Nu slår en blomma ut (Stig Dagerman 1923-1954)

Nu slår en blomma ut i kalla kvällen.
Nu lyfter fågeln som är gjord av eld.
Kort är flykten för en sådan fågel.
Hastigt vissnar trädgårdar av ljus.

Kort är livet hos de ting som brinner.
Snart slocknar vingar över mörka hus.
Snart slocknar rosorna i nattens trädgård.
Men aldrig slocknar längtan efter ljus.

Längtan och hopp om ljus och varmare tider - något som finns i hela naturen.

Ja visst gör det ont (Karin Boye 1900-1941)

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                                 och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
                                och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                         som skapar världen.

Ja, om det inte är för att det gör ont när knoppar brister, varför skulle annars denna vår tveka?
Våra knoppar kan också göra ont när vi försöker spränga oss ut i något okänt, men ibland måste vi. Både för oss själva och för andra. 

Vi bygger en bro (Dan "Danne" Stråhed f 1956)

Det var länge sen som vi var en
Det var alldeles för länge sen
Och det var många hårda ord som blev
och sen blev vi aldrig mer
Och det kom hav emellan dig och mig
som en blå och kylig gräns
Men i vinden seglade du till mig
och jag drömde mig till dig

Och vi bygger en bro till det gamla land
En bro mellan himmel och hav
Ja, en bro från dig och en bro från mig
som länge var var för sig
Vi bygger en bro till det gamla land
en bro för syster och bror
Ja, ett vänskapsband ifrån land till land
Vi bygger ett himlavalv

En bro från dig och mig
Och nu är grunden satt
Och allting är sagt
Det är tid att börja om
Och vi ska enas om vår jordelott
och vara vän i stort som i smått
Ja, det är tid för oss att ha det gott
Det är gott om tid för oss

Och i vindarna seglar du till mig
och jag drömmer mig till dig

Och vi bygger en bro till det gamla land
En bro mellan himmel och hav
Ja, en bro från dig och en bro från mig
som länge var var för sig
Vi bygger en bro till det gamla land
en bro för syster och bror
Ja, ett vänskapsband ifrån land till land
Ja, vi bygger ett himlavalv

Ja, en bro för dig och mig

Vi bygger en bro till det gamla land
En bro mellan himmel och hav
Ja, en bro från dig och en bro från mig
som länge var var för sig
Vi bygger en bro till det gamla land
En bro för syster och bror
Och ja, ett vänskapsband ifrån land till land
Ja, vi bygger et himlavalv

Ja, en bro för dig och mig

Här är Vi bygger en bro, som egentligen är en sång, men lika fin som en dikt. Och tänkvärd, för det kan tolkas flera olika gestalter som det handla om... 

Min älskling du är som en ros (Evert Taube 1890-1976)

Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade, du är!

Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut!
Och älska dig, det skall jag än
när havet sinat ut.

När hela havet sinat ut
och bergen smälts till glöd!
Ja, älska dig, det skall jag än
när jorden ligger död.

Min älskling du är som en ros,
en nyutsprungen skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade, du är!

I dessa mörka tider...

... var själva ljus som lyser upp världen för era medmänniskor.
När det finns dem som vill sprida rädsla,
var då den personen som andra kan komma till och känna trygghet.
När någon fäller tårar
kan du torka hens kinder och ge en tröstande kram.
I dessa tider då ondska och terror finns
ska vi tillsammans visa vad mod, kärlek och demokrati är.

Tillsammans ska vi bygga den skyddande mur som mänskligheten behöver!

Internationella Kvinnodagen: Ska kvinnor bara uppmärksammas en gång om året?

I tisdags satte jag mig framför datorn och hamnade vid Google. "Wow, idag har de lagt dit något kul vid sin logga igen" – jag gillar deras små finurliga filmer, pyssel och informationsklipp – så jag klickade där direkt. Det jag fick se var en mycket bra film om kvinnor som berättar om sina drömmar. Kvinnor och flickor från hela världen i olika livssituationer berättade på ett roligt och tydligt sätt om vad de önskar för sin framtid. När den lilla filmen hade slutat lotsades jag vidare till de resultat jag skulle få om jag gjorde sökning om det som denna film ville visa. Det visade inte det som jag trodde. Jag trodde genom första halvan av film att Google ville visa något om att man aldrig ska sluta drömma, och i den senare hälften, som de sa i slutet på filmen, att alla flickor ska få gå i skolan. Men det var för att det var den Internationella kvinnodagen, den 8 mars, som det är varje år. Hur kunde jag ha glömt det?

Tyvärr är det just det där med minnet. Jag känner att mycket inte fastnar i minnet, utan jag måste skriva upp det i kalendern och på post-its för att jag inte ska glömma. Och jag är inte ensam. Jag överhör samtal, så ibland är det bra att vara pendlare. Många kvinnor berättar – öppet i kollektivtrafiken – om sin livssituation. De hinner inte. De har inte tid. De ber om ursäkt för att de glömt något. Det är så mycket som ska göras, men det är så lite tid att göra det på. Familj, karriär, hushållssysslor, och tid för motion ska in. Att laga mat själv och träna är nu extra viktigt för att det är trendigt istället för att det är, som det borde vara, för att det är viktigt för kroppen för att den ska må bra och ha ett starkt immunförsvar.

Hörde för inte så länge sedan att det var kvinnorna som var krigarna under vikingatiden när männen var ute och shoppade souvenirer runt om i världen. Yes! Äntligen kommer det fram! Och gällde det då, så måste det gälla nu: Kvinnor är krigare! Vi kämpar dagligen mot… allt. Fortfarande 2016 behandlas inte kvinnor och män lika. Och absolut inte i Sverige. De få arbetsplatser som externa bedömare kan ge tummen upp för jämställdhet är få, eftersom många arbetsplatser anser att de själva är jämställda och därför inte gör något för att förbättra sin arbetsmiljö. Kvinnor och män har fortfarande olika lön, och anställs med olika krav trots samma utbildningar. För män är det ok att vara borta mycket från familjen, men som kvinna är du en dålig mamma och partner om du inte satsar på familjen. Som kvinna ska du ta ut minst halva föräldraledigheten; som man anses det inte konstigt om du inte tar ut någon föräldradag alls. För det handlar ju om familjen gemensamma ekonomi, eller?

Men vi kvinnor är ju krigare, så vi kämpar på. Vi ger inte upp, för vi får inte ge upp. Andra ser inte våra fighter och vi själva låtsas inte om dem för att kunna streta på vidare framåt. Men tillslut tar det stopp. En efter en faller vi. En efter en får vi ångestattacker, går in i väggen, och ger upp. Men då är det försent. Stressreaktioner hos kvinnor är vanligt. Att bete sig på ett sätt man inte vill är vanligt. Att själv kunna sätta fingret på vad det är som gör att man är som man är, är mindre vanligt. Att koppla det till stress kräver nästan alltid professionell hjälp, trots att det egentligen inte är något konstigt eller sällsynt samband. Stress är inte arbetsplatsen fel. Det är inte familjens fel. Utan det är många bäckar små i det vardagliga livet, i dagens samhälle, som gör att kvinnan inte kan leva det liv hon vill och på det sätt som hon skulle behöva. Här är inte kvinnor från Venus och män ifrån Mars: båda könen kommer från Jorden och står mycket närmare varandra i dagens stresskultur än vad man kan tro. Ändå har vissa svårt att förstå den person som hen har framför sig.

Det är viktigt att komma ihåg kvinnan – även då det inte är Internationella kvinnodagen.

Ord (Edith Södergran 1892-1923)

Varma ord, vackra ord, djupa ord...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom lurar den tomma rymden...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?

Ord kan göra så mycket. De kan stärka. De kan värma. De kan göra så världen runt omkring inte är skrämmande.

Den vackraste visan (Ture Nerman 1886-1968)

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och tvinga en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.

Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.

Våren är tidig i år. Nu i februari kan många platser i Sverige säga att de har vår. April i februari... Hen är idag en student i Uppsala som är fattig på tid. Pappret med raderna till första versen ligger hopknycklat i en papperskorg på ett kafé, där drömmen blev kvar.

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta. (Harriet Löwenhjelm 1887-1918)

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt en grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Våren är på väg. Solen skiner in genom fönstret, genom de tunna gardinerna. Solens strålar smeker sängkanten. Vi vaknar tidigare på morgonen och får lite extra tid tillsammans.

Ur den största smärta (Ebba Lindqvist 1908-1995)

Ur den största smärta
som vi orkat bära
som vi orkat mista
skall vår största ömhet växa
varmast
såsom ur den svarta
myllan där allt höstens
döda gräs förbrändes
vårens gräs skall växa
ljusast.

Hopp om en ljus vår, att lämna den mörka hösten bakom sig. Lämna det som tynger och smärtar en, samt gå mot lättare tider och vara en erfarenhet rikare.

I gräset (Erik Lindorm 1889-1941)

Icke jäkta, icke grubbla,
endast spegla med barnstor blick
himlens blåa skimmerbubbla
och varje slocknande ögonblick.

Icke längre hjärnan pina
med brännande tankars lyckojakt,
endast låta dagen skina
och böja sig för dess ljusa makt.

Kanske skall man icke tigga
lyckan om gunst med bön eller knot?
Kanske skall man bara ligga
stilla på marken och taga emot?

Det kom ett brev (Pär Lagerkvist 1891-1974)

Det kom ett brev om sommarsäd,
om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.

Där låg i solen gård vid gård
inunder Herrens trygga vård,
och klara klockor ringde fred
till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång
och av lavendel, aftonsång,
och söndagsfriden då hon skrev
till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,
utan att vila, för att jag
långt borta skulle veta det
som är från evighet.

O nej (Olof Lagercrantz 1911-2002)

O nej, sorgens ord dödar ingen.
Det är ordlösheten som dödar.
Talande lever vi,
stumma dör vi.
Lyssna då till min röst,
en arm låga som lyser
på grottans väggar.
 - Ingen är här,
ingenting är att frukta
så länge orden finns
och lågan lyser.

Tolerans utvecklas genom att möta det okända

Vissa saker fungerar likadant oavsett på vilken nivå i livet det gäller. Celler, människor, byar, länder. En sådan sak är Toleransen. Det är lättare att tolerera något eller någon om man vet vad det eller den är.

I människokroppen visas det upp olika proteinkedjor för immunförsvarets "poliser", lymfocyterna (B, T och NK celler). Känns proteinet igen, tolereras det och lymfocyten ger ett ok till cellen att fortsätta leva och inte genomgå apoptos. Om det däremot presenteras ett protein som är obekant, något icke-eget, så ger lymfocyten signaler till cellen att ta ett organiserat självmord, dvs. apoptos.

Likadant fungerar det bland människor. När det flyttar in en ny granne, tisslas det om vilka det är som flyttar in. För de inte lite väl mycket oväsen? Tar de inte lite väl stor plats på den gemensamma gården? Men efter att man pratat med dem så visar det sig att de är ju helt ok. De är nästan precis som oss. Vi tolererar dem, för dem är inte okända längre utan de kläs på egenskaper som vi känner igen.

Vi kan fortsätta i större skala: nya människor i byn. Eller människor som kommer från andra länder till Sverige. De är okända, vi känner inte igen deras kultur eller deras resonemang. Varför agerar dem som de gör? Vi har svårt att tolerera något som vi inte känner igen. Det okända är farligt, vilket är ett resonemang som fått individer att överleva genom historien.

Men det går att förändra. Vi kan öka vår förståelse om vi vill, och på så sätt öka vår tolerans för det okända. Liksom under våra första levnadsår utsätts vårt immunförsvar för många olika molekylära formationer som den inte ska reagera på utan bygga upp en tolerans för. Immunförsvaret ska inte reagera på det som är ofarligt för oss, men då måste vi utsättas och prövas med många okända miljöer (och kan inte leva i superstädade hem). Om vi reagerar på något som vi egentligen inte borde reagera på kallar vi det för allergi eller autoimmun sjukdom, beroende på vad och hur mycket det är vi reagerar på.

Detta kan liknas vid situationer mellan människor. Vi måste utsätta oss själva för okända miljöer och människor för att bli mer toleranta. Ordnar grannfester så vi lär känna varandra som bor på samma gård genom "klämma och känna på varandra". Prata med obekanta människor istället för om dem. Sök upp människor med en annan bakgrund än dig själv och prata med dem och hör deras historia istället för att sprida tvivelaktiga texter på sociala medier. Om vi inte bor i samhällen med olika individer, möter vi inte något okänt och kan inte utveckla en tolerans: vi blir allergiska mot andra människor.

Gemenskap inom arbetsgruppen

Idag är det många som återgår till sina arbeten efter en välbehövd julledighet. Själv har jag gett mig lyxen att ha ännu en semestervecka, vilket gör att medan andra stretar på ute i snön kan jag sitta vid mitt köksfönster och titta ut. Jag sörplar på mitt kaffe, skriver på datorns tangentbord och ser ut över det härliga snöfallet. Stora flingor som, nej nu dalar de inte längre, utan har övergått till ett mer intensivt fall. Vackert! Måste nog kava mig ut i det riktiga vintervädret om en stund trots allt.

Men först vill jag skriva lite om gemenskap, om arbetskamrater. Dessa människor umgås vid med mest av alla på dygnet. Åtta timmar. Vissa familjer kanske hinner umgås med varandra också i åtta timmar, så att det blir lika mycket tid som med arbetskamraterna, men många har inte den tiden. Det mesta av våra liv kretsar kring jobbet och de som jobbar där. Man påverkas av arbetsuppgifter, arbetsklimat och hur man behandlar varandra. Vad tillåts att göra och säga, och hur mycket krävs för att någon ska säga stopp? Karriärister blandas med lagspelare, och på vissa ställen kan det skära sig när man prioriterar olika saker. Vad är viktigast på en arbetsplats? Vad är målet för gruppen? Har man inte en gemensam bild över målet, kan det bli svårt att nå dit. Samtidigt måste alla få lösa sin uppgift, sin kugge i det stora maskineriet, på sitt sätt för att nå bästa resultat. Här är det viktigt vilket ledarskap som styr skutan. En ledare ska känna sina medarbetare, veta några av deras styrkor och svagheter för att veta när hen kan använda sin personal på bästa sätt. Varje individ måste få känna sig viktig i arbetet, känna sig behövd, samtidigt som denne ska stimuleras och känna att hen utvecklas.

Se människan! På varje arbetsplats gäller det att se människan som döljer under uniformen, bakom dataskärmen eller den som drunknar under den stora pappershögen. För att en grupp ska fungera behövs förståelse och en lyhördhet, oavsett arbetsuppgifter, status eller grad. Inom vissa områden finns det väldigt hög förståelse, t.ex.  när en man i högre befattning måste sluta tidigare för att hämta barn på dagis, medan i många andra fall finns ingen förståelse alls för agerande och behov. Många ser inte heller att en kollegas agerande är en reaktion på ett eget agerande tidigare under dagen eller veckan. Många bröstar upp sig och säger att de kan analyser och dra slutsatser av händelser, men de kan inte analysera processer som sker runt omkring dem själva. Andra försöker anpassa sig till sin arbetsplats så mycket så att de tappar bort sig själva och glömmer vilka de egentligen är. Anpassning är viktigt, men det är inte värt att bli någon annan! Då har du hamnat i fel pussel och är den där superviktiga biten i det andra pusslet bredvid istället.

För att vara en kreativ grupp måste man få vara olika. Och för att nå en gemenskap behövs en förståelse och acceptans för olikheter. Det räcker inte med teambuildingsövningar om personerna i gruppen inte är villiga att förstå varandra. Tänk på att dina kollegor kan vara nya vänner för livet eller "dem som bara sätter käppar i hjulet" för dig. Allt börjar med dig.

Ida

Återgå till vardagskost - eller, Att sluta äta så himla mycket choklad och fikabröd

Nej, nu attans får det vara nog! Jag måste återgå till någon slags vardag vad gäller kosten. I nästan tre veckor har jag ätit skräpmat, fikat, ätit fet mat, fikat, ätit godis, fikat... Ok, jag tog tag i min lilla kulmage (magen hängde över byxkanten, gulp, första gången för mig) tidigt på året genom att köra military training-pass, men det är inte bara träning som behövs. Helt klart måste jag lägga om kosten - inget drastiskt, bara återgå till det normala. Halvera antalet fikan under en dag, och äta mer pasta och mindre pizza. Och mindre choklad. Har ätit två aladdin-askar helt själv, och sedan tillkommer all extra choklad som jag har ätit när jag har hälsat på hos vänner och familj. Tur att min badrumsvåg är ur funktion... Jag har gjort en överenskommelse med mig själv att jag får fortsätta med samma mängd kaffe om jag drar ner på fikabröd och minskar något på chokladmängden. Andra dagen och det funkar fortfarande. ;)

Delar med mig av ett kostinlägg som i alla fall fick mig att tänka till idag.

Ida

Nytt år ger nya träningsmöjligheter

Känner mig ganska nöjd med mina två pass på det nya året. Hade i och för sig tänkt mig att det skulle vara skidåkning för fullt, men jag får nöja mig med military training istället. Tråkigt när det är för lite snö under vintern! Oavsett orsak till sin träning, och oberoende var i världen man är, är det skönt att komma ut och röra på sig. Syresätter hjärnan och ger energi till kroppen. Och det bästa av allt: man får egentid. Tid för sig själv och sina egna tankar. Inga krav och måsten från andra, men kanske några från sig själv...

Så ge dig nu ut och träna på det sätt som passar dig bäst! Ses ute i härliga vintervädret!

Ida

I början på det nya året vill jag dela några tankar med Er...

I nyårstider brukar jag hoppas väldigt mycket på det nya året, och i och med det blir det mycket reflektioner kring det år som varit. Och åren innan. Vad har varit bra, mindre bra, vad ska ändras, vad funkar, och hur vill jag att min liv ska utvecklas. Mycket snurrar runt i huvudet, så det är viktigt att lärdomarna uppmärksammas. Dem måste vi minnas och ta tillvara på! Kanske kan något som du lärt dig under föregående år leda till en drömutveckling inom något område i ditt liv?

Mycket av mina tankar cirkulerade dessa dagar kring min arbetssituation. Var jag är nu och vart vill jag ta vägen. Vad har jag lärt mig i jobbet som jag kan använda mig av under kommande året för att röra mig framåt på min arbetsstig? Tankar på min tid i Afghanistan dök upp i mitt huvud, och jag vill dela ett inlägg från Afghanistanbloggen med Er. Vissa saker ger perspektiv. Andra händelser kan vara riktigt jobbiga. Oavsett vad man är med om och vad man upplever, så efter att man har rest sig upp igen kan man använda sin nyförvärvade kunskaper. Låt ingen händelse ske i onödan! Lär dig av dina fall, så du inte faller lika hårt nästa gång utan hinner ta emot dig med händerna. Se att när du gråter av sorg och smärta har du alltid människor omkring dig som stöttar, men det kanske inte alltid är dem du tror.

Med detta vill jag önska Dig en god fortsättning på detta år och jag hoppas att Du får ett utvecklande, roligt och gemensamhetsskapande 2016!

Ida