Ur den största smärta
som vi orkat bära
som vi orkat mista
skall vår största ömhet växa
varmast
såsom ur den svarta
myllan där allt höstens
döda gräs förbrändes
vårens gräs skall växa
ljusast.
Hopp om en ljus vår, att lämna den mörka hösten bakom sig. Lämna det som tynger och smärtar en, samt gå mot lättare tider och vara en erfarenhet rikare.
Jag leker med ord för att ge dig texter att läsa oavsett var du befinner dig - både geografiskt och i livet. Trevlig läsning!
Populära inlägg
-
Konflikter ökar. Människor distanserar sig från varandra. Människor flyr. Människor fryser och svälter. Jag ger här en dikt som behövs sprid...
-
I. Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda ...
-
Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken. Hur smal blir ...
måndag 15 februari 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar