Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.
Den skulle ha lyst över länderna
och tvinga en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.
Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.
Våren är tidig i år. Nu i februari kan många platser i Sverige säga att de har vår. April i februari... Hen är idag en student i Uppsala som är fattig på tid. Pappret med raderna till första versen ligger hopknycklat i en papperskorg på ett kafé, där drömmen blev kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar