Men först vill jag skriva lite om gemenskap, om arbetskamrater. Dessa människor umgås vid med mest av alla på dygnet. Åtta timmar. Vissa familjer kanske hinner umgås med varandra också i åtta timmar, så att det blir lika mycket tid som med arbetskamraterna, men många har inte den tiden. Det mesta av våra liv kretsar kring jobbet och de som jobbar där. Man påverkas av arbetsuppgifter, arbetsklimat och hur man behandlar varandra. Vad tillåts att göra och säga, och hur mycket krävs för att någon ska säga stopp? Karriärister blandas med lagspelare, och på vissa ställen kan det skära sig när man prioriterar olika saker. Vad är viktigast på en arbetsplats? Vad är målet för gruppen? Har man inte en gemensam bild över målet, kan det bli svårt att nå dit. Samtidigt måste alla få lösa sin uppgift, sin kugge i det stora maskineriet, på sitt sätt för att nå bästa resultat. Här är det viktigt vilket ledarskap som styr skutan. En ledare ska känna sina medarbetare, veta några av deras styrkor och svagheter för att veta när hen kan använda sin personal på bästa sätt. Varje individ måste få känna sig viktig i arbetet, känna sig behövd, samtidigt som denne ska stimuleras och känna att hen utvecklas.
Se människan! På varje arbetsplats gäller det att se människan som döljer under uniformen, bakom dataskärmen eller den som drunknar under den stora pappershögen. För att en grupp ska fungera behövs förståelse och en lyhördhet, oavsett arbetsuppgifter, status eller grad. Inom vissa områden finns det väldigt hög förståelse, t.ex. när en man i högre befattning måste sluta tidigare för att hämta barn på dagis, medan i många andra fall finns ingen förståelse alls för agerande och behov. Många ser inte heller att en kollegas agerande är en reaktion på ett eget agerande tidigare under dagen eller veckan. Många bröstar upp sig och säger att de kan analyser och dra slutsatser av händelser, men de kan inte analysera processer som sker runt omkring dem själva. Andra försöker anpassa sig till sin arbetsplats så mycket så att de tappar bort sig själva och glömmer vilka de egentligen är. Anpassning är viktigt, men det är inte värt att bli någon annan! Då har du hamnat i fel pussel och är den där superviktiga biten i det andra pusslet bredvid istället.
För att vara en kreativ grupp måste man få vara olika. Och för att nå en gemenskap behövs en förståelse och acceptans för olikheter. Det räcker inte med teambuildingsövningar om personerna i gruppen inte är villiga att förstå varandra. Tänk på att dina kollegor kan vara nya vänner för livet eller "dem som bara sätter käppar i hjulet" för dig. Allt börjar med dig.
Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar