Med en tvååring blir det inte så mycket träningspass, utan jag får fixa lite vardagsmotion. För mig har det blivit väldigt mycket promenader, med sonen i barnvagn. Oftast är det vändor till affären eller i till stan som ligger några kilometer bort. Jag kan inte påstå att farten gör att jag får upp flåset, men jag får många steg. Det som peppar, förutom att jag ser promenaderna som genomförda träningspass, är att jag tjänar in busskostnaden som annars skulle ha varit, samt att snälla fruktträdsägare på vägen börjar lägga ut frukt som man får ta då man passerar. Det varma - och framförallt torra (!) - höstvädret har gjort att det har varit ganska trevligt att gå dessa sträckor, även om det nästan varje dag är samma vända. Och nu kan man se alla fina, färggranna löv både i träden och på marken. Det skulle vi absolut missat om vi åkte buss överallt istället för att vara ute och gå.
Jag leker med ord för att ge dig texter att läsa oavsett var du befinner dig - både geografiskt och i livet. Trevlig läsning!
Populära inlägg
-
Konflikter ökar. Människor distanserar sig från varandra. Människor flyr. Människor fryser och svälter. Jag ger här en dikt som behövs sprid...
-
I. Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda ...
-
Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken. Hur smal blir ...
torsdag 28 september 2023
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar