Oj, nu har jag gjort det igen!

Idag var det dags igen. Senaste gången var det fem och ett halvt år sedan. Jag talar om att klippa mitt långa hår (för mig) väldigt kort, och donera håret till perukmakeri. Förra gången var jag väldigt nervös att ta bort så mycket hår. Jag kunde inte komma ihåg att jag har haft kortare hår än till axlar någon gång under hela mitt liv. Nu var jag mer beredd. Det kändes fortfarande lite sorgligt när första långa flätan lämnade mig, men vid övriga gick det lättare och det kändes mycket lättare än förra gången. När jag sedan såg flätorna ligga framför mig slogs jag av hur ljusa ändarna var som varit närmast hårbotten. Antingen har jag varit väldigt mycket i solen den senaste tiden, eller så börjar jag bli årsrik och vis...

Den här gången hade jag ytterligare en anledning att klippa håret så kort: för att min son inte ska dra så mycket i det. Det har gått sisådär. Det funkade ganska bra tills han skulle nattas. Jag förstår att han ville känna på håret nu när det ser annorlunda ut, men det var väldigt mycket dragande i håret. Suck. Det var värt ett försök.