Idag fick min son och jag återuppleva lite av adoptionsresan - men bara de bra sakerna. Vi var hos min väninna som var med på resan, och hon hade gjort halluomistroganoff och köpt donuts. Mums! När sonen sov middag kunde jag och min väninna prata lite om våra minnen från resan. Det var nästan lite debriefing, eller terapisamtal. Det hände inte så mycket på resan utan var mest väntan, vilket i och för sig kan vara en bidragande orsak till att vi längtade hem så mycket. Men det regnade och var kallt och blöt. Vi båda tänker fortfarande mycket på att tvättade kläder inte kunde torka! Hur allt var så fuktigt och inget var torrt. Så varför gå ut i ruskväder när vi inte kan torka och värma oss när vi kommer hem igen? Vi återkommer också ofta till loadsheddings, där all ström bara försvinner i ett par timmar. Vi var aldrig så beroende av el som just då, när inget fungerar: ingen mikro, tvättmaskin, kaffebryggare, vattenkokare, internet, TV osv fungerade.
När vi satt och pratade kände vi den varma septemberluften och drack färskt bryggkaffe. Borta bra men hemma bäst, såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar