Spökets gåta (del 1)

Denna ungdomsbok började jag skriva medan jag gick i mellanstadiet. Den är tyvärr inte färdigskriven än, men om det kommer önskemål om att kunna läsa fortsättningen (som just nu bara finns i mitt huvud) så kommer det komma på bloggen framöver. Det som finns hittills kommer jag publicera i tre delar på bloggen. Varsågoda, här kommer del ett...  

Prolog

Alla satt på varsin stol i Malins och Daniels stuga och spelade kort. Det var alldeles tyst, man hörde bara när korten lades och togs upp. Och regnet. Det var som om vädret bestämde över dem. När det var soligt var de glada och var fulla med energi, men när det regnade var de stilla och tysta. Fast att de var tysta just den här dagen berodde på att de inte fick vara hos tant Rydberg, p.g.a. att hennes hund skulle få valpar. Annars brukar de vara hos tant Rydberg om dagarna och fika och leka kurragömma i hennes stora hus. Ibland berättade tant Rydberg även historier för dem.

Plötsligt såg de ett ljus och precis efter kom det en knall. Det var en blixt som slog ner i ett träd i Daniels och Malins trädgård. Frida tappade alla sina kort, Daniel hoppade högt och Andreas började skaka tänder, men Malin stod bara upp och stirrade skräckslaget bort mot trädet.
- Titta bort mot trädet, viskade Malin.
Alla tittade dit, fastän de var lite skakiga efter blixtnedslaget.
- Varför skulle vi titta dit, frågade Daniel när han hade tittat, för jag ser inget speciellt.
- Hon menar väl att trädet har gått i två delar, svarade Andreas.
- Men…men, stammade Malin, jag tyckte att jag såg ett spöke ta upp någonting därifrån som lyste och sen…
- Och sen vaddå, avbröt Frida.
- Ja…sen flög han väl iväg, svarade Malin osäkert.
- Strunta i det. Nu fortsätter vi att spela kort, sade Andreas och satte sig på en stol igen.
Alla satte sig ner och började spela igen. Malin hade svårt att spela. Hon tänkte på spöket hela tiden. Hon kunde inte sluta tänka på spöket. Ju mer hon tänkte på det ju mer började hon förstå. Det var inte det som spöket tog upp som lyste, det var spöket som lyste.
- MALIN!
- Va, sade Malin och skakade till.
Alla pekade på korthögen som låg på bordet.
- Jaha, är det min tur, frågade Malin tyst och lade spader ess.