Populära inlägg

  • En Broder Mer (Stig Dagerman 1923-1954)
    Konflikter ökar. Människor distanserar sig från varandra. Människor flyr. Människor fryser och svälter. Jag ger här en dikt som behövs sprid...
  • Förklädd Gud (Hjalmar Gullberg 1898-1961)
    I.  Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda ...
  • Höst (Stig Dagerman 1923-1954)
    Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken. Hur smal blir ...

måndag 15 december 2014

Jag Ser (Ida Netzel 2010)


Jag ser

Skogen grönskar

Solen stiger

Dimman lättar

Tystnad råder

Hästar syns

Rustningar blänker

Fanan vajar

Muskler spänns

Tänder gnisslas

Känslor göms

Generalen signalerar

Trumpeter ljuder

Alla skriker

Soldater anfaller

Adrenalinet pumpas

Blodet rusar

Svärden klingar

Sköldar klyvs

Hjärtan stannar

Marken färgas

Fältet blöder

Ögon tåras

Du dör
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Anonym16 december 2014 kl. 12:51

    Detta låter som första dagen mot jobbet :)!

    SvaraRadera
  2. Ida Netzel26 december 2014 kl. 05:48

    Absolut! Ögonen är svåra att öppna och man ser som i dimma. Kontorslandskapet är grönt av de förskräckliga tapeterna. Rustningen är ens kostym speciellt utvald för dagen. Man spänner sig för dagens första drabbning - morgonmötet. Vem kommer därifrån levande...?
    /Ida

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)