Jag avgudar dig
Amor har skjutit mig med sina pilar
Jag är bedövad från allt annat
Jag kvider av längtan
Jag vill vara i dina armar nu också
Du är så nära
Men för mig är du ändå onåbar
Jag vill skrika
Men det gör för ont i mig
Åh, min Caesar!
Du har svärd och sköld
Det är dina redskap
Jag är mön som väntar på dig
Om jag ändå vore adlig!
Eftersom du är prins
Kan det aldrig bli vi
Det är våra livsvillkor
Jag önskar att vi var de enda aktörerna i världen
Men vi får vänta på maktskifte
Då ska världskartan ändras!
Vilken lidelse denna väntan är!
Vi är som Romeo och Julia
Jag är Isolde och du är min Tristan
Men vi bevakas av drakar
De sammansvurna
De vill strö salt i såret
Som aldrig kan läka i våra själar
Det är molnigt nu
Men låt det bli sol
Efter allt vårt regn
Vi måste låta tiden gå
Trots att den tickar på så långsamt
Jag vädjar till dig som Kleopatra
Att ge vår kärlek en chans
Genom att visa tålamod och vänta
Så att du kan bli min Markus Antonius
Om du går ut i strid
Slåss då för vår kärlek till varandra
Och för alla åtskilda par i världen
Som väntar på att få röra sin älskade igen
Min riddare i skinande rustning
Jag kommer vänta på dig i all evighet
Om det är det som krävs
Så ge dig nu iväg på din tappre springare
Han som ingen varken hör eller ser
Men vad du än gör
Glöm mig inte
Glöm inte varför du går ut i krig
Låt tro, hopp och kärlek lyfta dig
Och bli din ledstjärna
Avskedskyssen värmer än på mina läppar
Ingen vet mer än vi
Att den har skett
Och att vi kommer bevara minnet av den
I våra hjärtan tills vi möts igen
Farväl min Odysseus
Låt inte din resa bli för lång!
Jag kommer leva som en sovandes Törnrosa
Tills du återvänder med seger till mig
Våra bytta ringar gör att vi alltid har en del av varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar