Populära inlägg

fredag 26 december 2014

Min dröm blir sann! (Ida Netzel 1998: del 1)

Denna novell skrev jag med en grund från en dröm, vilket kan förklara händelseutvecklingen. Sedan var det bara att bygga på... Jag delar upp novellen i två delar. Varsågoda, här kommer del ett...

- ”Vi ska på konsert, och du får inte säga nej!”
Det var på en lunchrast som Belinda försökte få sin kompis Jasmine att följa med på en konsert med deras gemensamma favoritband.
Jasmine svarade inte direkt, Belinda gav henne då en arg blick.
- ”Det är självklart att jag vill följa med”, skyndade Jasmine sig att säga.
- ”Bra”, sade Belinda och sken upp ”för det är först på ett hemligt ställe, innan själva konserten i Globen, och sedan kommer det att göra ett studiebesök på vår skola!”
Jasmine stod och gapade.
- ”Jag tror att jag ska sjukanmäla mig den dagen. Kommer inte klara av att vara så nära dem.”
Belinda himlade ögonen åt sin kompis. Jasmine skyndade sig att försöka prata om någonting annat:
- ”Vad ska du göra på lördag? Vi är några som ska gå till ´Den gamla scenen´. Den är nämligen bokad då men ingen vill prata om det, och vi kan få tag på biljetter dit, eftersom en i vårt gäng jobbar där.”
- ”Jag har lovat att gå ut och äta med min familj, som jag inte har träffat på jättelänge. Tyvärr.”
- ”Synd, för jag känner på mig att det kommer att hända någonting extra där…”
Helt utan förvarning blev Belinda sur och klampade iväg till sin föreläsningssal.

På lördagen var det en kulturfestival i hela staden, så Jasmine gick till biblioteket innan hon skulle till ´Den gamla scenen´. Där fanns det ett enkelt boktryckeri där man kunde lämna in en egenskriven text och få den hoptryckt till en bok. Jasmine skrev mycket på sin fritid, så hon tyckte att det skulle vara kul att se ett av sina alster i tryckt form, även om det bara var i ett exemplar till sig själv. Men hon blev lite förvånad, den trycktes nämligen upp i två böcker. Hon frågade boktryckaren varför det trycktes upp i två exemplar, och han förklarade att en skulle ställas i en hylla för de alster som trycktes denna dag.
- ”Vem vet, du kanske kan bli upptäckt”, sade han till henne och blinkade.
Jasmine ställde det ena exemplaret på den speciella hyllan och kände sig nöjd. Hon fortsatte sedan direkt till ´Den gamla scenen´, där gänget skulle vänta på henne. På vägen dit gick Jasmine förbi en restaurang, den restaurang där Belinda skulle äta middag med sin familj. Jasmine såg Belinda stå utanför restaurangen och vara ledsen, medan hennes familj satt där inne och låtsades som ingenting. Jasmine gick fram till sin vän för att trösta henne. Men när Belinda såg henne skrek hon argt: ”Jag vill inte vara vän med dig längre. Jag vill aldrig se dig mer!” och sprang därifrån. Jasmine var alldeles paff först, men tänkte att hon måste ta reda på varför Belinda var så sur på henne. Det tog ett tag innan Jasmine började springa efter Belinda, så Belinda hade ett litet försprång. ”Vänta”, ropade Jasmine efter henne, men Belinda stannade inte utan sprang i på ´Den gamla scenen´.
När man kommer in på ´Den gamla scenen´, passerar först en korridor, svänger sedan åt höger, så kommer man fram till den ”lilla” scenen och till vänster om den finns det en liten bar. Mellan scenen och baren finns det många stolar och bord uppställda. Jasmine hann precis se Belinda svänga in till den lilla scenen. När Jasmine andfådd kom dit såg hon att det var massor av folk där, och att Belinda hade slagit sig ner på en stol vid ett bord där även en annan tjej satt. Tjejen var ingen mindre än Jasmines fiende nummer ett, Nathalie. Bland alla människor kunde Jasmine inte hitta sitt kompisgäng. Hon slog sig istället ner på en ledig plats i andra änden av salen. En stund senare släcktes alla ljusen och sorlet från alla människor tunnades ut och tystnade. Man såg fem gestalter komma fram på scenen och när de stod på plats tändes strålkastarna. Jasmine flämtade till. Tro det eller ej men de som var på scenen var hennes favoritband! Helt otroligt! Helt osannolikt! Det hade hon aldrig väntat sig. Alla medlemmar i bandet hade varsin ros i handen. De sjöng inte så många låtar. Det berodde på att redan efter några minuter började några droppa därifrån av publiken. För varje låt blev det mindre publik kvar. Den sista som de sjöng, sjöng de a cappella och i slutet av den låten var det bara Jasmine och några enstaka personer kvar. Det var meningen att bandet skulle ge sina rosor till olika personer i publiken, men eftersom det var så få kvar så släppte de rosorna på scengolvet. Bandet gick ner från scenen och de såg lite dämpade ut. De sade ingenting, ingen sade någonting. Lamporna i taket tändes. Bandet gick ut genom nödutgångsdörren. Den yngste bandmedlemmen vände sig om och log emot Jasmine innan även han försvann ut genom dörren. Det var knäpptyst när Jasmine gick därifrån. Jasmine var ledsen att hon inte hade fått någon ros, hon hade ju trots allt suttit kvar där. Hon förstod inte heller varför så många andra hade gått därifrån. Bandet hade ju inte varit dåligt eller något sådant. ”Hoppas att jag får en ros på konserten nästa vecka”, tänkte hon för sig själv för att försöka peppa sig själv efter att inte ha fått någon ros i handen den här gången.

På konserten var det stojigt och trångt. Alla ville komma längst fram. Det var ett väldigt skuffande och knuffande. Jasmine skulle ha gått på konserten med Belinda, men Belinda vägrade prata med henne, så hon fick gå alldeles själv. Jasmine lyckades till och med ta sig allra längst fram, något som förvånade henne själv. Ljusen släcktes, men istället för att det blev tyst, som vid lilla scenen veckan innan, ökade ljudnivån. Alla började skrika. Jasmine såg fem bekanta gestalter ta plats på scenen. Bandet drog igång showen med en medryckande låt som var pampig. Redan under första låten svimmade några tjejer. De bars ut av ordningsvakterna. De som inte svimmade skrek för full hals eller grät. Jasmine var den ende som var trollbunden av deras framträdande och fortfarande kunde stå tyst och bara röra sig i takt med musiken. Jasmine tog inte sin blick från bandet någon enda gång. Hennes blick vandrade mellan bandets medlemmar. Hon kunde inte släppa dem på scenen med blicken. I slutet av konserten skulle de ge några i publiken rosor. Den här gången skulle det inte vara några problem, för publiken var enorm. Jasmine kände att hon hade ingen chans att få en ros den här gången heller. Bandets yngste medlem, som hade lett på Jasmine en vecka tidigare, tittade på Jasmine. Han gick fram emot henne och gav henne sin ros. Jasmine kunde knappt andas. Han viskade att han gärna ville se Jasmine igen. Det kändes som hon skulle svimma. När han vände sig om för att gå tillbaka till scenen, tog några andra i publiken rosen som Jasmine hade fått. Men hon brydde sig inte. Han ville se henne igen. Även om hon undrade om dem verkligen skulle göra det så kändes det underbart att han hade viskat det till henne. De andra i bandet tog tid på sig att välja någon att ge rosen till. När väl alla medlemmar var på scenen igen försvann dem plötsligt genom en stor explosion av fyrverkerier och rök. Alla i publiken skrek utom Jasmine. Hon bara stod och log.

Jasmine berättade inget om konserterna för sitt gäng, men de märkte att det måste ha varit något speciellt som hände eftersom hon gick och log för sig själv hela tiden. Men de resonerade att Jasmine skulle berätta allt för dem när hon kände för det. Allt var tyvärr inte roligt för Jasmine. Nu hade även Daniella, en till av hennes bästa vänner, ”bytt sida” d.v.s. blivit kompis med Nathalie istället. Både Daniella och Belinda visste att Jasmine och Nathalie var ovänner, så de visste att de valde sida genom att bli vän med Nathalie. De försökte inte heller att fortsätta vara vän med Jasmine samtidigt som de var vän med Nathalie. De andra i gänget höll fortfarande ihop med Jasmine, vilket hon tyckte kändes tryggt att hon i alla fall hade några riktiga vänner, vänner som alltid finns där för en. Jasmine hade lite svårt att förstå varför man kunde vara med Nathalie, eftersom hon festade mycket, rökte, dömd för mindre brott och allmänt otrevlig och mobbade andra. Hon var trots allt detta väldigt populär. Jasmine kunde verkligen inte förstå hur hon kunde vara det. Och ännu mindre förstod hon varför två av hennes bästa vänner var med henne. Så plötsligt, inga förvarningar. Som sagt, Jasmine var med de andra i gänget istället. Vilket gick alldeles ypperligt. Hon märkte att hon nog hade hängt upp sig för mycket på att umgås med just Daniella och Belinda, istället för att vara en del av hela gänget. Men gänget kunde hon bara vara med på fritiden, eftersom de inte gick på samma skola som Jasmine.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar