Ibland blir det sent. Som singel och utan förpliktelser mot någon är det lätt att spendera dagar (kvällar och nätter) som man vill. Med ett barn blir ens liv mer inrutat. Eller i alla fall måste man vara mer ansvarsfull. Idag var min son, en väninna och jag en vända och hälsade på en annan väninna på hennes jobb, och efter att hon hade slutat sitt arbetspass stannade vi i närheten och shoppade. Och åt gott. Och lät min son leka på lekplatser som finns där. Tiden tickade iväg snabbt eftersom vi hade så roligt. Vips var det tid för sonen att sova. Men det tyckte inte han. Trots tappra försök att få honom att sova med hjälp av bok, Cocomelon, mysigt i vagnen m.m. så skulle han prompt vara vaken. Hela vägen hem som tog ca en och en halv timme. Ögonen var tunga den sista bussresan, men sova ville han inte.
Väl hemma, efter han fått på sig pyjamas och druckit vatten, somnade han snabbt. Jag undrar vad han nu drömmer om. Hans dag har bestått av möten med personer som återkommer i hans liv och som han alltid har roligt med. Han har fått åka både buss och tåg som han den senaste tiden pratat konstant om. Han har fått skrattat och lekt med andra barn vid nya lekplatser. Han har fått sett, hört, känt, smakat och luktat på mycket nytt. Om min son bara kunde berätta. Och dessutom säga att "mamma det är inte så farligt att vi är ute så här sent ibland".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar