Snart hemresa; eller En summering

Sista kvällen här. Känns lite konstigt och overkligt. Vi har nu varit här nere så länge, och längtat hem så mycket. Och nu har vi packat och är redo att flyga hem, med avresa imorgon. Det har varit givande att vara här och lära känna landet och kulturen, samtidigt som det är frustrerande hur långsam byråkratisk process kan vara (och vilka onödiga steg den kan bestå av). 

För en aktiv person som min son var det inte optimalt att vara innesluten i ett bostadsområde utan möjlighet till aktivitet eller större grönområden. Att gå på vägar (då landet inte tycker trottoarer är viktigt) där sonen av säkerhetsskäl tvingas sitta i vagn hela tiden, ger inte honom möjlighet att röra på sig eller upptäcka saker. Tur att han ändå nöjde sig med den aktiviteten många dagar. Där vi bodde fanns ingen lekplats i närheten, inte ens en sandlåda där han kunde få gräva. 

Även om loadsheddingstillfällena har minskat den senaste veckan, ser jag fortfarande fram emot att kunna använda vattenkokaren, mikron och internet när jag vill. Jag ser också fram emot att kläder som hänger på tork blir torra, att något som är blött kan bli torrt. Att bo i ett hus som är isolerat, och där det inte är stora springor där myror, stora skalbaggar, maskar, sniglar och spindlar kommer in som vid "drop-in". Jag längtar hem där jag äger sakerna i lägenheten och inte behöver vara rädd för att min son ska ha sönder något som i slutändan kan bli dyrt för mig. Att inte heller behöva vara orolig för att min son ska göra illa sig på allt i lägenheten då min egna lägenhet är barnsäkrad (där vi bott i nästan två månader har vi haft glasbord, gasspis och sköra vaser och annat som hyresvärd tycker är lämpligt att ha framme...). 

Som man säger i lumpen när det verkligen närmar sig muck: "Inga pinnar, bara timmar!"