Idag är en annan dag

Min son har börjat kasta saker omkring sig, och den här morgonen var inte annorlunda. Nu är det inte bara mina glasögon som ryker utan allt möjligt. Kuddar, böcker, snuttisfiltar... En bot in på förmiddagen kommer han in i köket och drar ner ett kastrullock till golvet. Det hade varit lugnt om locket inte varit av glas. Tusen bitar var tvunget att städas upp, och jag försökte komma fram till hur mycket vi kommer behöva betala hyresvärden för detta. Suck.

Något som var desto mer positivt att det meddelades att det inte skulle vara mer loadsheddings. Oklart hur länge men inget inlagt i app:ens kalender som visar planerade elstopp i tre dygn framöver. Jippi!

Dagen går sedan sin stilla gång. Efter att sonen sovit middag ringer vi hem till mamma. Min son sitter inte still utan kastar saker, klättrar, drar i sladdar, plockar ner sig själv i en byrålåda m.m. Han pratade lite med sin mormor mellan varven, men mest är det annat som lockar. För han får ju inte trycka på datorns tangenter efter att ha stängt av videosamtalet mer än en gång! 

Efter samtalet berättar min vän att de har återfört loadsheddings, och den som är närmast börjar om lite mer än en timme. Suck. Vi hann vara glada i några timmar över att loadsheddings var över, och kunde hoppas på att det kanske inte skulle vara några fler innan vi får åka hem. Tji fick vi.

Nästa suck kom då min son återigen kastade mina glasögon och de gick sönder. Själva glasen klarade sig, men metalldelar lossnade och verkar inte gå att limma fast. Jag har tejpat ihop delarna så glaset sitter någorlunda, men det kommer inte att hålla länge. Måste hålla till på tisdag då vi ska till ett shoppingcenter där det kanske finns hjälp.

Har jag skrivit att jag vill åka hem nu...?