Idag var jag och min son ute på en skogspromenad med min bror och hans partner. Då hon väntar barn ganska snart var jag beredd på att gånghastigheten inte skulle vara så hög. Men när jag hade lastat ut vagnen ur bilen och vi hade börjat gå en bit var det två andra saker som drog ner på tempot. Dels var det väldigt mycket rötter över stigen så jag fick lyfta vagnen ganska ofta, vilket jag också fick göra för alla vattenpölar. Dels var det för att sonen stannade vid första bästa vattenbäck och skulle leka - och sedan alla andra efterföljande vattenpölar också. Det gick inte fort för ekipaget kan jag säga!
Efter en stund svängde vi alla av från huvudstigen och gick in på en liten smalare stig där det växte mycket mossa runtomkring. Min bror gjorde en ansats att få min son intresserad, men jag vet inte om han lyckades. Själv kämpade jag vidare med vagnen. När jag väl kände att jag var jämsides gjorde jag några försök att ta en fin bild på min son i detta julkortsidylliska landskap. Jag har inte kollat på bilderna än, fast jag vet av erfarenhet att de brukar bli suddiga då min son vägrar stå still, och man ser inte hans ansikte för han titta aldrig mot kameran när man trycker på fotoknappen.
1. Aktiva barn ska alltid ha galonställ på sig så fort det finns en chans/risk till att det finns minst EN vattenpöl på ens väg.
2. Vagn ska inte med på skogspromenader, utan stannar bäst hemma eller i bilen. Såvida man inte valt en skogsväg speciellt anpassad för vagnar och rullstolar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar