Idag är det Alla helgons dag. De senaste årens tradition har varit att när det är mörkt gå till min kyrkas minneslund och tända ett ljus och minnas mina avlidna släktingar. I år, med en livlig 2-åring, kände jag att gå bland brinnande ljus (och där det kan vara lite trångt) inte var ett alternativ. Det må så vara att min son fick träna på att vara på kyrkogård redan i går med sin mormor, men jag vågade ändå inte släppa honom ur vagnen. Istället gick jag ett stort varv runt kyrkogården med min son i vagnen och vi tittade på de redan tända gravljusen då det fortfarande var ljust ute. Sedan tog vi också en vända in i kyrkan, där han fick måla och sätta klistermärken på ett ljus (som jag valde att tända hemma på balkongen och inte vid minneslunden med alla andra hundratals brinnande ljus som kan locka en nyfiken 2-åring). Att pyssla lite i kyrkan tror jag att min son uppskattade, även om han hade önskat få hälla ut alla pennor och klistermärken fler gånger än bara de gånger jag inte lyckades hindra honom. Absolut att det här får bli en ny tradition!
Jag leker med ord för att ge dig texter att läsa oavsett var du befinner dig - både geografiskt och i livet. Trevlig läsning!
Populära inlägg
-
Konflikter ökar. Människor distanserar sig från varandra. Människor flyr. Människor fryser och svälter. Jag ger här en dikt som behövs sprid...
-
I. Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda ...
-
Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken. Hur smal blir ...
lördag 4 november 2023
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar