Att få barn är en stor omställning. Att vara krasslig samtidigt, och dessutom medföljande väninna också är krasslig, gör det lite kämpigt. Att ovanpå detta även vara på ett nytt ställe - under sluttampen av adoptionsprocessen - där det är el-ransonering, dvs. elen stängs av vissa tider (olika från dygn till dygn), gör det ännu mer komplicerat. Både i tillvaron och hur lösa vissa situationer.
När barnet väcker en tidigt (inte tidigt enligt barnet, men väldigt tidigt enligt dig) och du då ska gå upp och fixa barnets frukost som består av pulvermjölk är det inte bara att sätta på vattenkokaren och allt är löst inom några minuter. Nej, nu ska du i ditt zombiestadium koka upp vatten på gasspis. Förhoppningsvis kan din zombiehjärna komma ihåg att även koka upp vatten så det räcker till morgonkaffet, annars behöver du göra om samma procedur en gång till.
Att man sedan är i ett land där tydligen svenska banken inte vill samarbeta med dess banker grusar den smidiga planen att kunna få varor från affären hemkörda när man är krasslig, för tydligen fungerar inte dessa pengatransaktioner. Aaaargh. Ont i hals - stå ut eller masa sig iväg på en 25 min runda till butiken för att fixa halstabletter? Idag blev valet: vila hemma. Och knapra Alvedon mot huvudvärk för att orka ta hand om mitt barn.
Det är dessa stunder jag längtar hem. Allt är enklare: kan få varor hemkörda utan problem, elen finns i kontakten hela tiden och jag har familj och vänner nära som kan komma förbi och ta hand om mitt barn.
När det behövs kommer det att bli både handlat, göra mat och ta hand om er båda.
SvaraRaderaOch var beredd, det är fullt av oprövade virus för barnet när ni kliver flygplanet!
Tack! =D
SvaraRaderaVi fasar lite för att det finns fler virus- och bakterievarianter som vi inte har testat än här. Och jag är helt inställd på att när vi väl är klara med dessa varianter att mitt barn kommer reagera på svenska bacilluskisar som jag som mamma också måste drabbas av.