Kylan (Ida Netzel 2000)

Det börjar tidigt på hösten
Morgonen börjar tappa ansikte
Kylan kommer med vinden i trädkronorna som ser solen, luften och marken
Vinden blåser i hennes hår
Det syns
Kylan börjar sjunga och det får marken att frysa
Kylan prasslar ett träd
Kylan susar i löv
Kylan luktar på mossa
Ett löv faller från trädet
Fåglarna kvittrar bakom löven
Kylan ser en fågel närma sig henne
Kylan känner hur hon får fåglar att sucka

Jag kommer med vinden i trädkronorna som ser solen, luften, molnen och marken
Vinden blåser i mitt hår
Det syns
Jag börjar sjunga och det får marken att frysa
Jag prasslar ett träd
Jag susar i löv
Jag luktar på mossa
Jag ser en fågel närma sig mig
Jag känner hur jag får fåglar att sucka

Den kalla kylan ser hur det ruttnande vädret snart träffar hennes ben
Kalla på kylan, hon hör!
Hör radion!
Hör vacker, lätt musik komma fram!
Hör känseln regna ner…

Den kalla, jag, ser hur det ruttnande vädret snart träffar mina ben
Kalla på mig, jag hör!
Hör radion!
Hör vacker, lätt musik komma fram!
Hör känseln regna ner…
Jag ser hur fuktiga, hur fullt själva mina äpplen är utan mig
Jag smälter bort…