En Vanlig Dag (Ida Netzel 1997)

Jag gillar djur,

Som går i dur.

Stora som små,

En del är rätt få.

Men inte herr mus och hans familjer,

De är rätt många, ja, redan ett par biljer.

Men jag har också katter,

Det värsta är när de river sönder mina matter.

Jag har också hundar, hästar och mycket mer,

Det är djur vart än man ser.

Snart ska mitt hus byggas ut,

Annars tar all plats slut.

Varje morgon vaknar jag av min tupp,

Då måste jag skynda mig upp.

För då börjar dagen,

Först ska jag till hästen i hagen.

Först ska jag kolla om han mår bra,

Sen ska jag fråga vad han vill ha.

Sen ska jag till fiskarna,

De är av rasen "viskarna".

Sen ska jag till resten av djuren,

Och sist kommer tjuren.

Han kan ibland vara rätt så tjurig,

Och ibland kan han vara lurig.

Det är liksom si och så,

Men det här ska gå.

Jag ska sen till jobbet,

Och prata om hur man ska stoppa mobbet.

Det gäller att inte leka apa,

För då får man stå på gatan och gapa.

Nog om det,

Ni säkert redan allt vet.

Men om djuren vet ni lite,

T.ex. att det finns ett djur som heter "Rakrite".

Han är stor och fin,

Det är också det ända djur som dricker vin.

(men den blir inte full, den behöver bara mycket gull).

Så har jag också delfiner,

Som kan göra roliga miner.

Och en tiger,

Som jämt niger.

Och en, och en, jag kan hålla på hela dagen,

Men nu kurrar magen.

Hej och hå,

Nu säger jag hej då.