Populära inlägg

fredag 17 oktober 2014

Kulturell Förståelse

Idag avslutade jag en veckan kurs i kulturell förståelse. Det har varit mycket att ta in under dagarna, hjärnan har processat informationen under nätterna och nu känns det som att jag kan börja reflektera kring det som sagts. Föreläsarna har varit engagerade, kunniga, bjudit på bra övningar och varit... ja intressanta. Alla föreläsare (David Bergman, Tomas Lindgren, Kjell Kampe, Karin Sharma, Li Hammar, Annica Berg, Gillis Herlitz, Liza Noor, Magnus Dahnberg) har varit speciella på sitt sätt med hur de lägger fram sin sak. Oavsett vad jag "tänker bli när jag blir stor" så har jag kommit fram till att jag lämnar presentationer och föreläsningar till proffs som dessa föreläsare, och satsar själv på något annat...

Vad är kulturell förståelse? Vad är Kultur? Vad är Förståelse?

   "Med kultur avses de attityder, värden, föreställningar, normer och beteendemönster som delas av
   en grupp människor." (Tomas Lindgren)
   "Ju mer något går att förklara dess uppkomst, desto osannolikare att det var så det
   uppkom." (Karin Sharma)

Verkligheten är ett problem och kultur är dess lösning. En lösning till att definiera verkligheten. Kultur är "ett dynamiskt stödsystem för att tolka, förstå och kommunicera i termer av ett gemensamt sunt förnuft" (Karin Sharma). Om det skulle var ett statiskt system skulle den dö ut.

Kultur är något man odlar, och finns i olika nivåer (kulturer och deras subkulturer) t.ex. på arbetsplatsen och i olika generationer. Kultur uppkommer och kan inte förklaras, och om det funkar så fortsätter kulturen samt utvecklas över tid. Om den inte funkar dör den ut. Kultur är ett omedvetet beteende som upprepas och skapar likformighet med tiden. Det är något vi gör för att passa in i mallen av normer och fungera med andra människor för att få en grupptillhörighet (exempelvis genom dialekt och pressande grupptryck). För det värsta människan som art vet, är att vara utanför och inte få tillhöra en gemenskap. Freud ska ha sagt något om att "Människans djupaste rädsla är att bli ensam" och inte själv välja det (Gillis Herlitz).  Kulturella gränser dras inte vid nationalitet, men vissa kopplingar finns.

Kultur märks först när någon bryter den.Vi reagerar starkt på det vi inte är vana med, det vi inte känner igen, men det behöver inte tyda på att det är en kulturell skillnad. En kultur stämmer inte på alla i en grupp, man generaliserar. Kultur är inte en enskild person, utan en grupp, därför är kultur en sannolikhet. Det som varierar mest mellan olika kulturer är hur man ser på fri vilja, rättvisa, tidsuppfattning och sin egen dödlighet. Men det mesta som vi vill tolka "kultur" är universella mänskliga beteenden och inte kulturella skillnader.

Varför gör människor som de gör? Enligt Occams Razor - Enkelhetsprincipen - så stämmer det förslag med minst antal antaganden. Till exempel: Varför äter vissa människor på marken med händerna? Så klart för att de inte har några stolar och bestick! Svårare än så är det inte. En faktor som präglar kultur är materiella förhållanden.

Man ska inte fokusera på olikheter i kulturer utan i likheter bland människor. Vi är alla människor och fungerar som människor. Kulturen är en lins som vi ser andra genom, och det är då lätt att tolka ett beteende från sin egen kontext. Sällan blir denna tolkning rätt. Och känslor är lika över kulturella gränser, men vi uttrycker dem på olika sätt; uttryckssätten är olika, men våra behov är dem samma. Väpnade konflikter är inget annat än mänskliga konflikter.

All religion är kultur - men kan all kultur var religion? Beteenden, är dem religiösa eller kulturella? Både och ? Varken eller? Vi utgår ifrån vår egen religionshistoria att religion är något man "tror på", vilket gör det svårt att förstå religioner i andra kulturer. Till exempel i kristendomen ska man tro rätt, medan i judendomen ska man agera rätt. Man ha olika tyngdpunkt på olika aspekter av religionen. Personer som agerar religiöst gör det med individuella skillnader på grund av olika faktorer (sociala, ekonomiska eller politiska). Därför finns det individuella variationer av religion, precis som i kultur. Religion är inte det enda som påverkar hur man praktiserar sin religion och religion är inte statisk. Religion är något som finns i huvudet och förmedlas både synligt och osynligt genom kultur (socialt). Sociala och psykologiska faktorer spelar in i traditioner, vilket är kultur och inte religion. Till exempel sker begravningar i olika länder på olika sätt fast människorna kan tillhöra samma religion. Fundamentalism är ett tolkningsverktyg som används för grupper inom alla religioner, trots att dem själva inte vill definiera sig som fundamentalister. Fundamentalister finns i alla religioner, men de är alla i minoritet och de flesta av dem förespråkar inte våld. Religion är ett identifikationsmedel, som tyvärr används vid konflikter för att värva och/eller för att få sympatier. "Syskon i tro" trycker på samma knapp som familjerelationerna. Det ger en stärkt självuppoffring samt att stänga ute andra.

Om vi ser världen från våra egna ögon och anser att den normen är rätt (etnocentrism), kan det bero på bristande utbildning, erfarenheter eller kunskaper. Bakgrunden påverkar mig i olika skikt. Det som ligger djupare ner tar längre tid att ändra. Djupa värderingar är grunden man står på, som till exempel barnuppfostran, och tar längre tid att anpassa. Det är lätt att dra egna slutsatser om man inte vet och dem cementeras lätt, samt man ser lätt mönster där dem inte finns. Hur blir det när man vill ha kvar sina värderingar i ett nytt hemland med andra värderingar, lagar och regler? Hur är det att vara en laglydig svensk i italiensk trafik? Eller som svensk bo i ett land där barnaga är en del av uppfostran, och läraren praktiserar det mot mitt barn? Tänk på att när "normalhetskartor" läggs fram, som visar på olika skalor var olika länder ligger, är vi svenskar mycket onormala! Vi kan i dessa situationer inte hävda att vår kultur är mer rätt än någon annans. Och i ett annat land kan jag inte hävda att jag följer svensk lag. Ska jag, eller kan jag, då ändra mina värderingar, bland annat mitt ställningstagande till barnuppfostran som är så djupt rotad? Och vad skiljer styrkan av hederskänsla och skam bland en släkt i en svensk by och bland en släkt i ett annat land i världen?

På något sätt måste jag förhålla mig till det jag inte förstår, men för det krävs det att jag är medveten om min oförståelse. Så länge jag resonerar "Jaså, dem gör så" eller "Jag är normal, de andra har fel!" är min bedömning och bild av andra statisk, och jag är då oföränderlig och låst. Detta säger mer om mig som tolkar, än den som tolkas. Vi är alltid en del av våra slutsatser. Vi har en modell, men den är ingen sanning: det finns flera modeller. När vi jämför vår kultur med andras är det inte ovanligt att vi jämför vår kulturs IDEAL med den andra kulturens VERKLIGHET. Denna form använder vi för att kunna säga något om oss själva, inte för att förstå den andra kulturen.

Man kan gå från en låg medvetande nivå, "Aha, det är så dem gör och det är fel", till en högre medvetande nivå, "ok, det är olika", och tar till sig, förstå och acceptera; man går från en inledningsvis negativ inställning till en mer neutral eller positiv genom kunskap. Man kan då komma till en nivå att förstå, men man behöver inte acceptera det, för man kan inte byta kulturell identitet "som man byter skjortor". Vid fördomar ser man ett mönster, drar snabbt en slutsats och hädanefter letar man tills man hittar det mönstret på ett eller annat sätt. Så att det man föreställt sig stämmer. Fördomar är inte bara av ondo. De kan även hjälpa en från potentiella hot, exempelvis undvika mörka gränder... Var observant på att fördomar är ett filter vi ser igenom och färgar oss. Fördomar användes som verktyg under andra världskriget, glöm inte det. För att bryta fördomar behöver dem medvetandegöras genom utveckling och kunskap som man får av möten med andra. Vid möten ska man visa respekt och lyssna för att kunna kommunicera och få en bra relation. Detta kräver äkthet i lyssnandet. Man har ett eget ansvar för sin reaktion vid kulturella möten. Även ens utveckling är eget ansvar. Om man har en elak chargong och pratar illa om andra så utvecklas det med tiden till en sanning, och man tänker likadant oavsett när och i vilket forum.

Sätt inte etiketter på någon, för då försvinner individen! Se människan och individen, inte kategorin! När du ser allas lika värde och har äkta god vilja, då är Du mogen för kunskap om olika kulturer!

Jag fick råd att vara vetgirig, sökande och ödmjuk och inte döma någon efter hur den bryter på svenska. Jag hoppas att jag nu med detta fört vidare det till Dig! Och glöm aldrig att jorden är rund för att det inte ska finnas några gränser...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar