Ensamma Jorden (Ida Netzel 1996)

Det är jag som är jorden

Jag ser dig över haven dem blå

Jag är jorden och människans hem

Stjärnorna ser en värld utan gräns

Och fjärran som flyger fram

Nu finns inte världarna

Nu allt detta mörker

Som hör en stjärna glänsa i mörkret

När jorden har gått under

Jag är människans blå mörker

Går över haven hem

Jorden finns inte mer

Det är dig jag vill ha som en gräns

Mörkret flyger fram och världarna hör fjärran glänsa

Detta ser stjärnorna i allt

Nu som de går och ser en stjärna utan värld

Blåa stjärnan

Är jag jorden som hör världarna glänsa

Människans gräns finns i fjärran

Haven flyger fram över stjärnorna

Och ser en värld utan mörker

Inte vill mörkret gå hem som du

Nu går en blå stjärna

Allt ser dem och nu detta

Fjärrans mörker

Jag är jorden blå

Som hör en stjärna i fjärran mörker

Som går över haven hem

Världarna ser människans gräns

En värld flyger fram

Stjärnorna finns nu utan mörkret

Dem vill ha dig

Allt mer nu glänsa

Gå inte

De vill ha en stjärna

Människans mörker

Jorden i stjärnorna över världarna

Som gräns ser jag en blå fjärran

Haven flyger hem

Det är dig mörkret inte vill ha utan en stjärna

Som hem finns nu allt

Gå nu