40 saker innan 40 - del av punkt 4 (Läsa alla böcker av Jonas Gardell)

Om Jesus (2009)

Jag tror att Jesus har blivit en drömgestalt av vad man önskar. En idyllisk, eftersträvansvärd person som alltid agerar rätt och som alltid kan hjälpa andra. En sådan person är lätt att följa och att tro på för det gör ens eget liv enklare. Och med budskap från Bibeln kan de som är osäkra få en mening med livet. Det som förenklar denna ”livsstil” är om man inte vågar ha ett kritiskt tänkande, och att personen det rör sig om inte lever samtidigt som en själv. För många blir faktagranskningen inte så viktig, vilket får mig att bli mer skeptisk när jag tycker att för mycket inte hänger ihop.

Därför är jag väldigt glad över att ha läst Gardells ”Om Jesus”, där Gardell vågar tänka kritiskt och ta reda på vad som är rimligt och hur Bibeln (framförallt Nya Testamentet i denna bok) kan tolkas ur dess historiska kontext. Gardell skriver mycket fakta, men som är lätt att förstå och bygga vidare med sina egna reflektioner. Han skriver att alla, liksom han själv, som någonsin skrivit om Jesus har haft en agenda. Ett viktigt påpekande av Gardell är ”De äldsta bevarade kristna texterna är skrivna av Paulus, en man som aldrig själv mötte den historiske Jesus och, inte nog med det, inte ens var intresserad av den historiske Jesus liv eller lära – hela Paulus evangelium kretsar i stället kring den korsfäste och uppståndne Kristus.” Evangelisterna var inte ute efter att återge exakta historiska händelser. Alltså, Jesus liv var inte så viktigt, utan essensen var Jesus budskap och Jesus koppling till äldre profetior (från Gamla Testamentet). Som Gardell också tar upp förvandlades Jesus från vägvisare till själva vägen, från budbärare till själva budskapet, från profet till kosmisk domare. Från en som kallar sig själv Människoson till någon andra kallar Messias. Förmedlandet av ”Himmelriket är nära” visar på att det var bråttom att komma till tro och göra bot, och det är enklare att få människor att följa och sluta upp bakom en person än ett budskap. Speciellt om apokalypsen inte inträffade som tidigare profeterats om.

Två viktiga faktorer i att tolka texter om Jesus, som jag inte visste om innan jag läste boken, är att Jesus först var lärjunge till Johannes Döpare tillsammans med några som sedan blir Jesus lärjungar, samt att Jesus och hans lärjungar var en av flera apokalyptiska sekter under samma tid.

Egna reflektioner. Efter att ha läst ”Om Jesus” har jag många tankar, frågor och reflektioner. Hur många andra personer runt Medelhavet gick omkring och profeterade? Om samma budskap? Värt att komma ihåg är att handeln var stor i och runt Medelhavet, där kunskap och nyheter utväxlades, och en stor handelsväg gick genom Palestina. Något måste få Jesus att utmärka sig. Få människor att lyssna på honom. Visa på att det är hans budskap som är rätt till skillnad från övrigas som profeteras samtidigt. Och vad gjorde att Jesus lärjungar lyckades sprida kristendomen bättre än övriga apokalyptiska grupper som var verksamma samtidigt som Jesus och hans närmaste efterföljare?

Det skedde en snabb förändring av kristendom under dess barndom (vilket verkar vara fallet för de flesta rörelser), och för mig verkar det som att de som förmedlade budskapet (i flera led), bl.a. skribenterna till Nya Testamentet, påverkade budskapet genom att putsa dess riktning och klä in budskapet till hur de själva ville att det skulle vara enligt dem. För är det inte så vi själva framlägger saker när vi diskuterar och argumenterar för något i våra dagliga samtal? Det var nog även så att kristendomen ändrades för att passa in i de första kristnas vardag och undvika att regler ställdes emot varandra. Lättare att nässla sig in genom att vara smidig än att brotta sig in i någons liv. Jag tyckte att det blev lättare med Gardells förklaringar att se hur Jesus liv och agerande modifierades med tiden genom de nytestamentliga texterna så att det passade in i den tidens kulturer och politik. Så även för att passa den framväxande kyrkan. Är det även så idag?

Budskapet ”himmelriket är nära” kan vara en historiskt viktig inriktning med betydelsen att vi måste skapa himmelriket på jorden, där nära gäller både i tid och rum. Med tanke på klimatkrisen och hur människor idag behandlar varandra känns detta som väldigt relevant. ”Nära i tid och rum” är som mycket annat relativt…

Kan det vara så att det inte bara finns en Människoson, vilken ska täcka för alla människor i alla tider, utan varje plats och tid har sin frälsare? Som ”varje tid har sin Messias” – hur känd personen blir i samtiden samt eftervärlden beror på hur bra denne och dennes anhängare är på att förmedla budskapet så att det passar samtiden (det gäller att känna sin publik…). Profeter som koms ihåg av eftervärlden har textsamlingar om sig, samt att denne har levt och verkat då stora förändringar är på gång och kulturer skulle ha förändrats i alla fall. Då ”något ligger i luften” oavsett om denne personen skulle leva och verka eller inte. Lite som att det gäller att ha rätt egenskaper, kunskaper och budskap under rätt tidsperiod; under en helt annan tidsperiod hade personen inte slagit igenom eller blivit ihågkommen. Jag tänker på uttrycket att det är en fin linje mellan geni och galenskap. Det gäller bara att komma med sina idéer, profetior och speciella karaktär i rätt tid.

Snö - slask - snö... regn?!

I november när snöstormen yrde kände jag "yes, den här vintern kan jag åka mycket längdskidor i parken utanför där jag bor". Sedan blev det mildare väder. Innan det blev kallare igen och till jul hann det med att vara plusgrader i några dagar - men vi fick en vit jul. 

Efter julhelgen har det sedan varit fler gånger som jag hoppfullt har sett att det har snöat, men före snölagret hinner byggas upp till ett bra skidåkarläge är det plusgrader och snön töar bort igen. 

Idag har nästan all snö töat bort ute på gården utanför mitt köksfönster, med hjälp av ett regnväder som pågått (känns det som ) hela dagen. Jag vet att vintern inte är över, men jag börjar tro att det inte kommer bli någon skidåkning för mig alls. Ja, absolut man kan alltid resa bort. Men jag vill inte att skidåkningen ska bli ett stort projekt som kostar pengar eller med att resa långt, utan jag vill bara kunna kasta på mig dressen och skidorna och sedan bege mig ut och åka. 

Om det ska vara kallt ska det vara snö, annars får det va - jag och vintern har lite otalt med varandra just nu.

Tänkvärt citat

"Planera för svårigheter medan det ännu är lätt,
uträtta det stora medan det ännu är smått.
Det svåraste i världen börjar med sådant som är lätt."

Lao Zi 604-531 f.Kr.

Jag tror att Försvarsmaktens motto "Träna hårt, strid enkelt" kan ha tagit intryck av citatet...

Roliga dagar

Ibland har man guldstunder, och en av dessa tillfällen är att spela hela eftermiddagar och kvällar med mina närmaste vänner. Idag testade vi Chronicles Crime, där det gäller att lösa mord med hjälp av ledtrådar, vittnen och QR-kod. Superkul och vi skrattade mycket. 

Vänner och skratt är så viktigt!

Sockersöta julfilmer

Jag har från i november till idag sett ungefär en julfilm om dagen. Och då menar jag inte julklassiker som En julsaga eller Grinchen, nej, det rör sig om de sockersöta, 1 1/2 timmes, billiga filmerna. Dessa filmer verkar produceras flera stycken per år framförallt från USA och Kanada. Handlingen för nästan alla är att par träffas någon/ra vecka/or före jul, när de lär känna varandra blir de förälskade, mot slutet sker en komplikation så de blir osams, men sedan i slutet reder allt upp sig och de får varandra. Och så klart får paret och deras nära och kära en perfekt jul. Med snö, julgran och massor av julklappar. Den idylliska julen enligt filmvärlden.

Många av filmerna är väldigt lika i handling - som den ene i paret är en prins/prinsessa, karriärhets och/eller att det gäller att ta hand om djur (oftast hundar) - men samtidigt finns det saker som skiljer dem åt och avgör om de får en tumme upp eller ner. I de senare gjorda filmerna är det mannen som kan tänka sig att göra en uppoffring för sin partner i relationen, t.ex. kan tänka sig att flytta, och att det är kvinnan i relationen som har fått klättra i karriären. Få av filmerna handlar om homopar eller par med olika hudfärg. 

Varför fortsätter jag att se dessa sockervaddssöta julfilmer? Svårt att säga, jag vet faktiskt inte. Och trots det intensiva tempot av filmtittande (och under en långa period) har jag nu 23 julfilmer kvar att se. Av dem filmer jag vet om som finns, vill säga...

Inget nyårslöfte i år

I år blir det inget nyårslöfte för mig. De föregående två åren har jag haft att jag ska ta fighten - att stå upp för både för mig själv och andra. Det har varit kämpigt och krävt massor av energi (energi som jag inte har eftersom mina grannar aldrig ger mig någon tyst morgon så jag får sova ut - kuriosa så har jag sovit tills jag själv vaknar bara 9 gånger sedan maj 2020 - eller någon tyst eftermiddag/kväll så jag kan varva ner). 

Det kräver inte bara energi, utan i vissa situationer kan det vara svårt att göra något, att kunna agera. När är det okej att lägga sig i? Hur mycket tips och varningar ska mottagaren behöva klara av att ta emot? Även om mottagaren av tipsen vill ha hjälp och råd, är inte heller det alltid möjligt att agera efter dem i alla situationer. Reagera känslomässigt och visa stöd går för det mest, men att göra något mer kan ibland vara svårt oavsett om det rör en anhörig eller någon man går förbi på stan. Vid dessa tillfällen har jag känt mig otillräcklig och väldigt frustrerad, vilket gör mig väldigt utmattad i längden. Att få göra något och hjälpa till ger en känsla av att bidra, men vid situationer där det inte går är man maktlös och man kan bara se på. Och finnas där och lyssna när det behövs. Det är alltid något, men själv känner jag mig väldigt låst i dem situationerna. 

Av allt som hänt under de två föregående åren tar jag två exempel på miljöer där situationer uppstår som är energikrävande och där det är svår att agera (själv) förekommer.

Försvarsmakten uttrycker utåt hur mycket mer jämställd myndigheten är idag. Tänk till exempel tillbaka på när överbefälhavaren hade sitt sommarprat i P1 för några somrar sedan. Ja, på papper för olika projekt med strategiska planer kan jag hålla med att det teoretiskt stämmer. Men verkligheten är annorlunda. Försvarsmakten är en organisation där (alldeles för)mycket sitter i väggarna och uniformerna, ända upp i högkvarteret, där mycket knyts till och hänvisas till traditionerna. Dessa traditioner är väldigt viktiga för många som jobbar inom Försvarsmakten, speciellt officerare, där många går all-in i yrkesrollen då uniformen tas på på morgonen. Det är jättebra att ha en stark yrkesstolthet, men det är farligt när man med den stoltheten blundar för när andra far illa eller mår dåligt av hur dessa traditioner uttrycker sig. Mobbing, utfrysning, negativ särbehandling (med bland annat stora löneskillnader), ja listan kan göras lång på vad som förekommit, förekommer, och tyvärr kommer att fortsätta förekomma om inte fler vill ta bort skygglapparna och vill se vad som faktiskt pågår i praktiken. Det behövs att mycket fler personer inom den givna normen i Försvarsmakten (man, officer, lyfts fram genom kamratskap från officersstudier) slutar räkna på hur man själv karriärmässigt tjänar på att vissa traditioner och beteenden får fortsätta vara kvar. Även attityder mot de som inte ingår i den givna normen måste förändras. Genom min tid inom myndigheten har jag uppmärksammat att när en ny chef är kvinna handlar "korridorsnacket" inför tillträdandet om vad hon har gjort dåligt innan, vilket gör att hon måste bevisa att hon klarar av rollen som högre chef. När en chefsposition ska tillsättas av en man är det annorlunda. Snacket är då mer positivt och hans bra egenskaper och eventuella bravader lyfts fram, vilket gör att hans känner mer medvind sin första tid i nya befattningen. Jag har några gånger försökt att vända på samtalen genom att hävda motsatsen, där det ibland har fått fram en positiv respons om kvinnlig chef (men oftast blir det tyst) men aldrig riktigt fungerat att nedvärdera en manlig blivande chef (får svar som "jag vill bilda mig en egen uppfattning först" - trots att jag berättar om dåliga arbetserfarenheter av att jobba med personen ifråga). Det som gör det ännu mer svårt att agera i genusfrågor är att inte ens kvinnor stöttar kvinnor. 

På pendeltågen finns det olika regler. Vissa pendeltåg har lite egna regler, där det bland annat finns lugnare zoner där det inte ska pratas i mobiltelefoner. Dock är det minst en som pratar högt varje resa. Jag tänker att vi som sitter i denna zon aktivt har valt att sitta där för vi vill ha tyst omkring oss av olika anledningar, så jag säger ofta till personen som pratar högt (med eller utan mobiltelefon). Få gånger har jag hört någon annan säga till högljudda personer, men desto fler gånger har jag fått otrevligt/oförstående/nonchalant svar tillbaka från den högljudde personen. Det där med att följa regler i kollektivtrafiken är tydligen svårt för många, trots uppsatta skyltar och/eller information som rullar på skärmar. Och få runt omkring bryr sig om reglerna upprätthålls eller inte. 

Då är det enklare att inte bry sig och slippa ta fighten. "Någon annan" får agera istället. Men att inte bry sig riskerar att göra att man faller in i samma zombiestadium som många andra när de går omkring med hörlurar och inte ser andra människor runt omkring sig i kollektivtrafiken. Inte bryr sig om andra eller tänker på att ta hänsyn till sina medmänniskor. Eller som när de tar på sig sin yrkesuniform fortsätter att också klä in sig i givna, traditionella tankemönster som bidrar till att försämra för andra och även göra andra människor illa. Frågan som dyker upp är om jag vill jag bli en sån person som bara följer massan och låter allt fortsätta vara så som det har varit och så som det är nu. Nej det vill jag inte, men jag kan inte göra allt själv utan fler måste hjälpa till för att det ska kunna ge effekt. Jag har inget nyårslöfte i år, utan jag hoppas att fler engagerar sig för sina medmänniskor genom aktivt ta ställning och hjälper till att bära tyngden av att säga ifrån samt driva processer mot det som är fel och orättvist.

Dagens tänkvärda citat

Till i år har jag fått en kalender med ett tänkvärt citat för varje dag. Dagens tycker jag är så bra, så jag måste dela det med er:

Att veta och ändå tro att man inte vet är den största bedriften,
att inte veta men ändå tro sig veta är en åkomma.
Lao Zi 604-531 f.Kr.

Jag märker själv att ju mer jag blir insatt i ett ämne eller lär mig om någonting upptäcker jag hur lite jag egentligen vet . Hur mycket mer det finns att upptäcka som jag inte vet. Vet man vad något innebär är jag säker på att nyfikna, realistiska och självkännande människor erkänner att de inte kan allt. Sedan finns det alltid de som hävdar att de kan en massa, men som när det kommer till kritan inte kan ett dugg. Ibland kan det få förödande konsekvenser, fast det vanligaste är nog att kollegor får städa upp det "den som kan allt" har förstört eller lösa de uppgifter som denne inte har löst ut...