Internationella kvinnodagen har varit…

… så nu är det ett helt år till nästa dag. En dag om året då man uppmärksammas för att man är kvinna. På ett positivt sätt. Många vill vara med och visa att dem bryr sig: ambassader, organisationer, ministrar, både A-och B-kändisar… Det twittras, facebookas och bloggas (så även jag) och skrivs insändare. I hela världen. Alla vill visa att de är engagerade och bryr sig. Kanske inte gör så mycket konkret, men att man i alla fall visar sitt stöd på sociala medier. Just denna dag.

Men hur är det de övriga 364 dagarna om året? Var är den positiva uppmärksamheten för att man är kvinna då? Var är jämställdheten när vi kvinnor sitter framför chefen och ska prata lön? Eller när vi sitter på anställningsintervjun och har samma kvalifikationer som den manliga kandidaten som har varit på intervjun innan? Eller när vi sitter vid fikabordet och plötsligt säger en kollega att han vill pausa genustänket för att dra ett rått skämt, där kvinnan då är detsamma som en regelryttare som bara vill krångla istället för att mannen själv inser att han nedvärderar kvinnor - genom kränkning och dessutom tycker att det han gör är ok.

När ska en kvinna anses lika mycket värd som en man oavsett var i världen man befinner sig? Och när ska kvinnor börja se varandra som jämlikar och inte som hot och vara rivaler om jobbet, mannen, vännerna, kläderna…? Vi kvinnor måste vara först och ta det största steget mot jämlikhet: gå ihop och driva denna viktiga fråga gemensamt! Vi måste se bortom alla våra olikheter för att lyfta fram det vi har gemensamt: att leva som kvinna med alla dess toppar och dalar. Vi kommer aldrig få män att förstå fullt ut hur det är att ha återkommande mens med dess hormonskiftningar eller att föda barn i länder där mödradödligheten är hög (tack och lov att det minskar globalt!). Våra kroppar är inte som männens, så vi får inte samma symptom vid alla sjukdomar. Och det behövs mer forskning om hur kvinnokroppen reagerar på nya mediciner och behandlingar. Idag ska en kvinnlig patient passa in i den manliga testpersonens mall, vilket inte alltid fungerar… Kvinnor och män är olika, men det ska inte ligga någon till last. Inget kön är bättre än det andra – vi är trots alla olikheter exakt lika mycket värda!

Därför måste vi kvinnor göra våra egna röster hörda! Kvinnor i maktposition som kan fatta beslut får inte blunda utan måste lägga in ett genusperspektiv i alla beslut som tas. För om inte kvinnor tycker att kvinnor är viktiga, varför ska då män göra det? Systrar, förena er!!!