Dagens citat

"Vi är nära vår sanna uppgift på jorden när vi känner glädje i det vi gör."

Paulo Coelho (1947-ff)

Människan behöver känna glädje för att kunna prestera. Det är viktigt att få hitta vad man tycker är roligt och sedan få möjlighet att göra det. Även om man inte kan ha sin favoritsysselsättning som yrke är det bra för både välmående och prestation att man finner glädje i det man göra mestadels om dagarna... Och för alla individer är det olika vad detta är. 

Dagens citat

"Sätt dina mål högt och sikta mot stjärnorna, men var ödmjuk nog att värdigt kunna acceptera att det inte alltid går att nå hela vägen, vilket inte heller är önskvärt."

Anna Freud (1895-1982)

Det gäller bara att veta vilken stjärna man ska sikta mot...

Två guldkornsstunder

I mitt kraxande tillstånd känner jag mig ibland ganska risig. Ont i huvudet och halsen samtidigt som det är ett väldigt hostande. Och jag är trött. Det har då varit två guldkornsstunder som har hjälpt mig att få vila (då jag inte kan vila hemma för risken är att jag somnar och sonen klättrar och gör illa sig). 

Det första tillfället var igår då två av mina vänner ställde upp och lekte med min son i en och en halv timme i en lekpark där jag bara satt och läste. De svängde förbi ibland så min son kunde se att jag var kvar, men mer behövde jag inte göra. Jag kunde verkligen slappna av, kroppen kunde vila och jag kunde göra det som jag älskar att göra men nu aldrig har tid och ork till: att läsa bok. 

Det andra tillfället var idag. Min mamma tog med min son ut till en lekpark, även de var ute i en och en halv timme. Jag kunde under den tiden vila ut hos min mamma genom att gosa med mina sköldpaddor som är på sommarkollo där (sommarkollo som sträcker sig till när min son slutar köra bil med dem) och sova. När min mamma och son kom tillbaka hade huvudvärken släppt. Magiskt! 

Krax!

I Sydafrika var antingen jag, min väninna eller min son sjuk. Det kunde vara ringorm. Det kunde vara förkylning. Någon gång var det troligen också covid. Min väninna och jag var bombsäkra på att det skulle bli bättre när vi kom hem till Sverige igen. Tji fick i alla fall jag.

Min son visade sig ha en infektion som krävde antibiotikabehandling  då vi kom hem. Han började även snörvla och hosta. Jag var inte långt efter. Jag satsade på att ta över ringorm och och också snörvel och hosta. Och för mig innebär hostan också stor trötthet, ont i huvudet och ont i halsen. Halsen känns just nu väldigt tjock och som att svälja genom sandpapper. Rösten skorrar och är pipig, så hur ska jag kunna låta bestämt mot min son nu? Krax! 

Jag tog mig friheten att vila i förrgår trots att min son var vaken. Om jag var i hans rum och vilade borde allt vara safe resonerade jag. Det är ju barnsäkrat där och han borde vara upptagen med sina leksaker där. Mycket riktigt höll han sig i närheten av där jag vilade, och plockade bara lite bland mina böcker i det angränsande rummet. Plötsligt vaknade jag till av en duns. Jag måste ha slumrat till och då har min son ramlat ner från sin säng. Då hans säng är låg var det bara lite blåsning som behövdes och så var det inget mer med det, men i hans hand upptäckte jag ett föremål som jag inte kände igen. Det verkade vara en del av något annat, vara en halva av något. Jag skulle precis lägga föremålet på fönsterbrädan då jag lyfte blicken och såg att det är ena halvan av det som ska hålla ihop persienntrådarna. När jag vred på huvudet såg jag även att en blomkruka balanserade på kanten av fönsterbrädan. Min son har, medan jag slumrade till, gjort plats på fönsterbrädan genom att trycka ihop blomkrukorna och sedan ställt sitt bord under för att via den klättra upp på fönsterbrädan och sedan lekt med persiennsnörena. Krax! Med hes pipig stämma skulle jag sedan få honom att förstå allvaret av händelsen. Tror, krax, inte att det gick så bra.

Grattis mamma!

Idag fyller min mamma år. Tillsammans med min bror och hans partner var min son och jag hos mamma och firade henne. Tårta, blommor och presenter. Och när det är vår familj ska det vara ordentligt fika, så det var även kakor och andra gobitar med på bordet. Min son tyckte dock att det roligaste var att plaska vatten (och hoppa i och bada!) i en balja, samt leta efter katten. Han lyckades hitta katten ett par gånger, men katten gick då till ett nytt ställe för att somna om.

Jag är imponerad av min mamma, som gör så mycket, står ut med så mycket och ställer upp så mycket för så många. Tack mamma och grattis på din dag!

Och regnet det bara öser ner...

Äntligen. Det har varit varmt och soligt konstant sedan jag kom hem från Sydafrika. Där var det konstant fuktigt och småkallt, och jag och min väninna längtade då hem till värmen. Men som alltid ska man vara försiktig med vad man önskar sig. Snart tre veckor hemma och det har aldrig riktigt gått ner i temperatur, inte ens under nätterna. Första rysningen av att jag frös fick jag under den korta skur som kom i fredags. Nu sitter jag med öppna fönster och känner hur lägenheten svalkas ner och att temperaturen känns lagom. Kanske kan även jag snart njuta av vädret? Jag märker vilket kort temperaturintervall som fungerar för mig, och oftast är jag inte nöjd utan är typisk svensk och klagar på vädret. Fast jag kan faktiskt tycka att regn i Sverige är helt ok, för jag vet att jag kan gå inom hus och bli torr. Här torkar kläder, vilket det inte gjorde i Sydafrika. 

Det fortsätter att regna, även om intensiteten har minskat medan jag sitter och skriver. Jag hoppas för växlighetens skull att det fortsätter att regna ett bra tag till. Och för att temperaturen ska vara lite lägre så jag är nöjd ett tag till...

Dagens citat

"Vägen upp och vägen ner är densamma."

Herakleitos (535-475 f.Kr.)

Bokstavligt ja, men inte i någon bildligt mening. Tycker jag.