O nej (Olof Lagercrantz 1911-2002)

O nej, sorgens ord dödar ingen.
Det är ordlösheten som dödar.
Talande lever vi,
stumma dör vi.
Lyssna då till min röst,
en arm låga som lyser
på grottans väggar.
 - Ingen är här,
ingenting är att frukta
så länge orden finns
och lågan lyser.

Tolerans utvecklas genom att möta det okända

Vissa saker fungerar likadant oavsett på vilken nivå i livet det gäller. Celler, människor, byar, länder. En sådan sak är Toleransen. Det är lättare att tolerera något eller någon om man vet vad det eller den är.

I människokroppen visas det upp olika proteinkedjor för immunförsvarets "poliser", lymfocyterna (B, T och NK celler). Känns proteinet igen, tolereras det och lymfocyten ger ett ok till cellen att fortsätta leva och inte genomgå apoptos. Om det däremot presenteras ett protein som är obekant, något icke-eget, så ger lymfocyten signaler till cellen att ta ett organiserat självmord, dvs. apoptos.

Likadant fungerar det bland människor. När det flyttar in en ny granne, tisslas det om vilka det är som flyttar in. För de inte lite väl mycket oväsen? Tar de inte lite väl stor plats på den gemensamma gården? Men efter att man pratat med dem så visar det sig att de är ju helt ok. De är nästan precis som oss. Vi tolererar dem, för dem är inte okända längre utan de kläs på egenskaper som vi känner igen.

Vi kan fortsätta i större skala: nya människor i byn. Eller människor som kommer från andra länder till Sverige. De är okända, vi känner inte igen deras kultur eller deras resonemang. Varför agerar dem som de gör? Vi har svårt att tolerera något som vi inte känner igen. Det okända är farligt, vilket är ett resonemang som fått individer att överleva genom historien.

Men det går att förändra. Vi kan öka vår förståelse om vi vill, och på så sätt öka vår tolerans för det okända. Liksom under våra första levnadsår utsätts vårt immunförsvar för många olika molekylära formationer som den inte ska reagera på utan bygga upp en tolerans för. Immunförsvaret ska inte reagera på det som är ofarligt för oss, men då måste vi utsättas och prövas med många okända miljöer (och kan inte leva i superstädade hem). Om vi reagerar på något som vi egentligen inte borde reagera på kallar vi det för allergi eller autoimmun sjukdom, beroende på vad och hur mycket det är vi reagerar på.

Detta kan liknas vid situationer mellan människor. Vi måste utsätta oss själva för okända miljöer och människor för att bli mer toleranta. Ordnar grannfester så vi lär känna varandra som bor på samma gård genom "klämma och känna på varandra". Prata med obekanta människor istället för om dem. Sök upp människor med en annan bakgrund än dig själv och prata med dem och hör deras historia istället för att sprida tvivelaktiga texter på sociala medier. Om vi inte bor i samhällen med olika individer, möter vi inte något okänt och kan inte utveckla en tolerans: vi blir allergiska mot andra människor.

Gemenskap inom arbetsgruppen

Idag är det många som återgår till sina arbeten efter en välbehövd julledighet. Själv har jag gett mig lyxen att ha ännu en semestervecka, vilket gör att medan andra stretar på ute i snön kan jag sitta vid mitt köksfönster och titta ut. Jag sörplar på mitt kaffe, skriver på datorns tangentbord och ser ut över det härliga snöfallet. Stora flingor som, nej nu dalar de inte längre, utan har övergått till ett mer intensivt fall. Vackert! Måste nog kava mig ut i det riktiga vintervädret om en stund trots allt.

Men först vill jag skriva lite om gemenskap, om arbetskamrater. Dessa människor umgås vid med mest av alla på dygnet. Åtta timmar. Vissa familjer kanske hinner umgås med varandra också i åtta timmar, så att det blir lika mycket tid som med arbetskamraterna, men många har inte den tiden. Det mesta av våra liv kretsar kring jobbet och de som jobbar där. Man påverkas av arbetsuppgifter, arbetsklimat och hur man behandlar varandra. Vad tillåts att göra och säga, och hur mycket krävs för att någon ska säga stopp? Karriärister blandas med lagspelare, och på vissa ställen kan det skära sig när man prioriterar olika saker. Vad är viktigast på en arbetsplats? Vad är målet för gruppen? Har man inte en gemensam bild över målet, kan det bli svårt att nå dit. Samtidigt måste alla få lösa sin uppgift, sin kugge i det stora maskineriet, på sitt sätt för att nå bästa resultat. Här är det viktigt vilket ledarskap som styr skutan. En ledare ska känna sina medarbetare, veta några av deras styrkor och svagheter för att veta när hen kan använda sin personal på bästa sätt. Varje individ måste få känna sig viktig i arbetet, känna sig behövd, samtidigt som denne ska stimuleras och känna att hen utvecklas.

Se människan! På varje arbetsplats gäller det att se människan som döljer under uniformen, bakom dataskärmen eller den som drunknar under den stora pappershögen. För att en grupp ska fungera behövs förståelse och en lyhördhet, oavsett arbetsuppgifter, status eller grad. Inom vissa områden finns det väldigt hög förståelse, t.ex.  när en man i högre befattning måste sluta tidigare för att hämta barn på dagis, medan i många andra fall finns ingen förståelse alls för agerande och behov. Många ser inte heller att en kollegas agerande är en reaktion på ett eget agerande tidigare under dagen eller veckan. Många bröstar upp sig och säger att de kan analyser och dra slutsatser av händelser, men de kan inte analysera processer som sker runt omkring dem själva. Andra försöker anpassa sig till sin arbetsplats så mycket så att de tappar bort sig själva och glömmer vilka de egentligen är. Anpassning är viktigt, men det är inte värt att bli någon annan! Då har du hamnat i fel pussel och är den där superviktiga biten i det andra pusslet bredvid istället.

För att vara en kreativ grupp måste man få vara olika. Och för att nå en gemenskap behövs en förståelse och acceptans för olikheter. Det räcker inte med teambuildingsövningar om personerna i gruppen inte är villiga att förstå varandra. Tänk på att dina kollegor kan vara nya vänner för livet eller "dem som bara sätter käppar i hjulet" för dig. Allt börjar med dig.

Ida

Återgå till vardagskost - eller, Att sluta äta så himla mycket choklad och fikabröd

Nej, nu attans får det vara nog! Jag måste återgå till någon slags vardag vad gäller kosten. I nästan tre veckor har jag ätit skräpmat, fikat, ätit fet mat, fikat, ätit godis, fikat... Ok, jag tog tag i min lilla kulmage (magen hängde över byxkanten, gulp, första gången för mig) tidigt på året genom att köra military training-pass, men det är inte bara träning som behövs. Helt klart måste jag lägga om kosten - inget drastiskt, bara återgå till det normala. Halvera antalet fikan under en dag, och äta mer pasta och mindre pizza. Och mindre choklad. Har ätit två aladdin-askar helt själv, och sedan tillkommer all extra choklad som jag har ätit när jag har hälsat på hos vänner och familj. Tur att min badrumsvåg är ur funktion... Jag har gjort en överenskommelse med mig själv att jag får fortsätta med samma mängd kaffe om jag drar ner på fikabröd och minskar något på chokladmängden. Andra dagen och det funkar fortfarande. ;)

Delar med mig av ett kostinlägg som i alla fall fick mig att tänka till idag.

Ida

Nytt år ger nya träningsmöjligheter

Känner mig ganska nöjd med mina två pass på det nya året. Hade i och för sig tänkt mig att det skulle vara skidåkning för fullt, men jag får nöja mig med military training istället. Tråkigt när det är för lite snö under vintern! Oavsett orsak till sin träning, och oberoende var i världen man är, är det skönt att komma ut och röra på sig. Syresätter hjärnan och ger energi till kroppen. Och det bästa av allt: man får egentid. Tid för sig själv och sina egna tankar. Inga krav och måsten från andra, men kanske några från sig själv...

Så ge dig nu ut och träna på det sätt som passar dig bäst! Ses ute i härliga vintervädret!

Ida

I början på det nya året vill jag dela några tankar med Er...

I nyårstider brukar jag hoppas väldigt mycket på det nya året, och i och med det blir det mycket reflektioner kring det år som varit. Och åren innan. Vad har varit bra, mindre bra, vad ska ändras, vad funkar, och hur vill jag att min liv ska utvecklas. Mycket snurrar runt i huvudet, så det är viktigt att lärdomarna uppmärksammas. Dem måste vi minnas och ta tillvara på! Kanske kan något som du lärt dig under föregående år leda till en drömutveckling inom något område i ditt liv?

Mycket av mina tankar cirkulerade dessa dagar kring min arbetssituation. Var jag är nu och vart vill jag ta vägen. Vad har jag lärt mig i jobbet som jag kan använda mig av under kommande året för att röra mig framåt på min arbetsstig? Tankar på min tid i Afghanistan dök upp i mitt huvud, och jag vill dela ett inlägg från Afghanistanbloggen med Er. Vissa saker ger perspektiv. Andra händelser kan vara riktigt jobbiga. Oavsett vad man är med om och vad man upplever, så efter att man har rest sig upp igen kan man använda sin nyförvärvade kunskaper. Låt ingen händelse ske i onödan! Lär dig av dina fall, så du inte faller lika hårt nästa gång utan hinner ta emot dig med händerna. Se att när du gråter av sorg och smärta har du alltid människor omkring dig som stöttar, men det kanske inte alltid är dem du tror.

Med detta vill jag önska Dig en god fortsättning på detta år och jag hoppas att Du får ett utvecklande, roligt och gemensamhetsskapande 2016!

Ida