Demokrati eller inte demokrati - det är frågan

Att det är tufft i politiken vet vi alla. Vi tänker på dem debatter som är inför valen. De hetsiga, aggressiva, och smutsiga debatterna där man vill plocka poäng genom att trycka ned motståndaren som är från ett annat parti. Men få tänker på att det förekommer smutskastning och förtal inom ett parti eller nomineringsgrupp. Och ingen reagerar för man vill skydda sin egen position. Hej jag heter Ida och jag har blivit själv förtalad samt suttit med och hört hur personer gör allt dem kan för att trycka ner andra för egen vinnings skull.
 
En liten grupp håller varandra om ryggen, för att då vet de att dem sitter tryggt. Vilka kandidater väljarna röstar på tas det bara hänsyn till om väljarna röstar rätt dvs. röstar enligt listorna som organisationens medlemmar röstat fram. Här är det inte omöjligt att det bara är en liten grupp som varit delaktig och tagit fram listorna, eller att det skett kupper. I mitt fall ville väljarna att unga kvinnor skulle representera dem, men nomineringsgruppen ville inte lyssna utan lyfte fram äldre män…
 
Men varför känner några personer att de måste bilda allianser och inte våga ifrågasätta vad som är rätt eller fel? Rädslan. Rädslan att inte tillhöra gruppen samt risken att förlora det inflytande man haft eller kan tänkas få. Ofta sitter de som suttit länge kvar, medan nya unga aspiranter plockas bort då de vågar sticka upp huvudet med nya idéer. Här vill jag starkt poängtera att alla ”äldre rävar” inte är så här. Jag har mött många som tyckt att unga kandidater ska lyftas fram och gett unga uppmuntran och t o m var mentorer. Dessa människor är dem som tänker på ideologin och kollektivet istället för sin egen klättring i den hierarkiska pyramiden. Men tyvärr finns det dem som tycker att dem är organisationen; personer som inte behövs väljas in utan anser sig vara självvalda på livstid. Då måste organisationen fråga sig om den vill representera alla åldrar? Representera alla medlemmar?

Våga ge unga vuxna ansvar! Och om man vill bidra till en organisations framtid är mentorskap till nya adepter ett guldläge!

 
Det sägs att unga inte har kompetens att sitta i beslutsfattande organ. Se unga som en tillgång istället för en motgång. Alla har kompetens, men inom olika områden. Man måste se helheten och man kan inte säga att bara ens egen kompetens är rätt kompetens! Och hur ska man få kunskap om något, om man aldrig får pröva? Generationsspridning är viktig. Likväl som spridning inom olika etniciteter, kön, bakgrunder, erfarenheter m.m. Alla behövs! Detta för att få så många olika inputs att jobba med som möjligt. Och alla har olika samverkanskontakter att bidra med. För att kunna se saker från olika vinklar. Alla ska inte se allting på samma sätt. Vad blir då outputen? Hur ska något i så fall kunna utvecklas framåt? För det är väl organisationens bästa som man strävar efter, eller?
 
I plenumdebatt har en av dessa personer som motarbetat mig, aktivt argumenterat mot att yngre sak få komma in i styrelser. Att åldersdiskriminering är mot äldre och inte yngre. Och visst jag kan hålla med att till vissa funktioner i samhället förekommer en åldersdiskriminering av äldre, men diskrimineringen av unga inom politiken och till styrgrupper i samhället är så mycket större. Yngre personer anses inte ha kompetens, bara pga. sin ålder. Man bryr sig inte om vilka erfarenheter personen i fråga har eller vad denne har med sig i sitt bagage. Denna debattör var faktiskt med och taktikröstade in en ung person i en styrelse, bara för att jag inte skulle kunna komma in. Jag som tidigare det året hade börjat ifrågasätta hur vår nomineringsgrupp styrdes på ett icke-demokratiskt sätt. Men så fort valet var gjort och debattören själv inte fick någon plats, så vände hen sig även mot den invalda personen. Och en till smutskastningskampanj startade m h a stöd från sin lilla grupp av anhängare, via möten och e-mail. Denna liten styrande lokala grupp som mestadels består av parrelationer. Att kritisera denna grupp för jäv, där ena parten i paren sitter i valberedning och den andra i parrelationen kandiderar till olika poster, gör att jag hotats av uteslutning. Är det verkligen demokratiskt med jäv? Är det en demokratisk organisation där man hotas av uteslutning när man lyfter något man tycker verkar vara fel?
 
Denna lokala grupp av människor lyssnade inte på fakta och vägrade samarbeta. Samarbete för dem var endast om man böjde sig för deras förslag, annars var man osamarbetsvillig. De gillade att framställa sig som offer, och vi andra var de onda som bara ville förstöra. Vi två yngsta, som väljarna valt fram att representera organisationen, kallades till ett lokalt styrelsemöte för att diskutera de konflikter som förekom inom nomineringsgruppen. Snabbt insåg vi båda att vi pratade för stängda öron. Ingen i styrelsen lyssnade på oss, utan de hade redan bestämt sig för en gemensam hållning. Vi fick bara anklagelser emot oss, inget gick att diskutera. Vad var denna lilla styrelsegrupps syn på demokrati?
 
Så fort som demokrati gynnar en själv är den viktig, men när den gynnar någon annan försvinner vikten av den, sa min bror när jag bad honom berätta om sin syn på demokrati. Jag kan till viss del ha färgat honom med mina upplevelser. Min familj har fått höra om allt jag har varit med om. Dem har fått vara min ventilationspunkt och bollplank. Fått höra mig gråta och tvingat mig ur sängen när jag inte velat gå upp. Jag har fallit många gånger, men rest mig. En del motgångar har tagit längre tid att smälta än andra. Tiden att resa sig upp och borsta av sig smutsen (dvs. andras elaka osanna ord) har varierat. Det har gjort mig starkare, men samtidigt bittrare, mer misstänksam och osäkrare på andra. Dem som jag trodde på visade sig var dem som tidigt gick bakom ryggen och var oärliga. De kämpade bara för att lyfta fram sig själv eller sin partner, inte lyssna på väljare respektive mindre aktiva medlemmar i dem ”demokratiska” val som varit. Jag fick lära mig vad som menas med att projicera något på andra. Jag fick lära mig att en styrelse kan gå i som valberedning bara för att jag som blivit invald i valberedningen av medlemmar inte ska få ha något inflytande. Och ingen behöver säga något till mig förrän under själva medlemsmötet… Att smutskastning inte har någon sanningshalt i sig, men att det inte spelar någon som helst roll för förtalare. Förtalare har lyckats med sitt uppdrag bara genom att få andra att titta snett på och misstro någon annan. Hur många tänker till en extra gång på det dem hör eller läser om en person, om det verkligen är sant, innan de själva gör en bedömning av personen?
 
Så du, debattören jag åsyftar, försök att se hur verkligheten egentligen ser ut. Försök att se objektivt på världen och gör sedan en ny bedömning över ditt eget agerande och vad du egentligen sagt. Hur skulle du känna dig om du var i mina skor? Om du blev behandlad så som du och den lilla lokala nomineringsgruppen har behandlat mig? Tyvärr ser inte världen ut så som du försöker beskriva den. Alla motarbetar inte dig, det är du och din lilla trogna skara som motarbetar dem som inte tycker som ni. Varför känner ni er så hotade att ni inte kan se andra som en tillgång? Är era politiska positioner så viktig för er att inget annat har någon betydelse?
 
Men inget ont som inte har något gott med sig: Jag vill passa på att tacka min församling som stöttat och trott på mig: jag lovar att göra mitt allra bästa då jag representerar er. Så länge jag känner att jag har ert förtroende kommer jag göra mitt bästa för att förtjäna det! Tack även för all mentorskap och tips, för att jag har fått komma med idéer och kritiserat, pratat och även lyssnat. Ni är några av dem jag har haft turen att få ha runt omkring mig som låtit mig växa - ni har vattnat mig med inspiration och energi istället för att som de inom politiska gruppen se mig som ogräs.