Allt är mitt (Elmer Diktonius 1896-1961)

Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men står jag här en stund på stranden,
i solen,
eller i skogens skugga,
eller på bergets vindbespolta krön -
mitt är allt!
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Allt är mitt.
Den lilla blommans
småtingsfödda leende,
och gräsets gråt
och vattnets lugna allvar;
ekorrens röda svans i tallen,
och sommarmolnets dugg och vinterstormens snöslagg;
varje fosterlik morgon,
varje mumieafton -
allt det är mitt:
det har gett sig självt.

Mitt.
På det fattigas panna,
i det lyckligas hår,
ur det förtappades svett
läser jag: mitt!
I den grannaste stjärnan står skrivet
att hon är min,
och möter jag en mänska
med axelbred ande och tunnskinnat hjärta
är också hon min.
Min.

Jag är så nöjd.
Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men mitt är allt! -
det har gett mig sig självt.
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Att bara vara och beskåda naturen... Tänk att allt det är mitt! - och också ditt. Det är vårt att förvalta för framtiden samtidigt som vi får låna och njuta av dess skönhet nu. Att en kort stund inte tänka på vad man har och inte har, utan bara andas in naturens dofter, känna vinden smeka kinden, se alla växternas färger och höra allt liv som lever runt omkring dig. Och kanske har du även någon bredvid dig som håller din hand? Då har du allt!

Nu slår en blomma ut (Stig Dagerman 1923-1954)

Nu slår en blomma ut i kalla kvällen.
Nu lyfter fågeln som är gjord av eld.
Kort är flykten för en sådan fågel.
Hastigt vissnar trädgårdar av ljus.

Kort är livet hos de ting som brinner.
Snart slocknar vingar över mörka hus.
Snart slocknar rosorna i nattens trädgård.
Men aldrig slocknar längtan efter ljus.

Längtan och hopp om ljus och varmare tider - något som finns i hela naturen.

Ja visst gör det ont (Karin Boye 1900-1941)

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                                 och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
                                och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                         som skapar världen.

Ja, om det inte är för att det gör ont när knoppar brister, varför skulle annars denna vår tveka?
Våra knoppar kan också göra ont när vi försöker spränga oss ut i något okänt, men ibland måste vi. Både för oss själva och för andra. 

Vi bygger en bro (Dan "Danne" Stråhed f 1956)

Det var länge sen som vi var en
Det var alldeles för länge sen
Och det var många hårda ord som blev
och sen blev vi aldrig mer
Och det kom hav emellan dig och mig
som en blå och kylig gräns
Men i vinden seglade du till mig
och jag drömde mig till dig

Och vi bygger en bro till det gamla land
En bro mellan himmel och hav
Ja, en bro från dig och en bro från mig
som länge var var för sig
Vi bygger en bro till det gamla land
en bro för syster och bror
Ja, ett vänskapsband ifrån land till land
Vi bygger ett himlavalv

En bro från dig och mig
Och nu är grunden satt
Och allting är sagt
Det är tid att börja om
Och vi ska enas om vår jordelott
och vara vän i stort som i smått
Ja, det är tid för oss att ha det gott
Det är gott om tid för oss

Och i vindarna seglar du till mig
och jag drömmer mig till dig

Och vi bygger en bro till det gamla land
En bro mellan himmel och hav
Ja, en bro från dig och en bro från mig
som länge var var för sig
Vi bygger en bro till det gamla land
en bro för syster och bror
Ja, ett vänskapsband ifrån land till land
Ja, vi bygger ett himlavalv

Ja, en bro för dig och mig

Vi bygger en bro till det gamla land
En bro mellan himmel och hav
Ja, en bro från dig och en bro från mig
som länge var var för sig
Vi bygger en bro till det gamla land
En bro för syster och bror
Och ja, ett vänskapsband ifrån land till land
Ja, vi bygger et himlavalv

Ja, en bro för dig och mig

Här är Vi bygger en bro, som egentligen är en sång, men lika fin som en dikt. Och tänkvärd, för det kan tolkas flera olika gestalter som det handla om... 

Min älskling du är som en ros (Evert Taube 1890-1976)

Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade, du är!

Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut!
Och älska dig, det skall jag än
när havet sinat ut.

När hela havet sinat ut
och bergen smälts till glöd!
Ja, älska dig, det skall jag än
när jorden ligger död.

Min älskling du är som en ros,
en nyutsprungen skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade, du är!

I dessa mörka tider...

... var själva ljus som lyser upp världen för era medmänniskor.
När det finns dem som vill sprida rädsla,
var då den personen som andra kan komma till och känna trygghet.
När någon fäller tårar
kan du torka hens kinder och ge en tröstande kram.
I dessa tider då ondska och terror finns
ska vi tillsammans visa vad mod, kärlek och demokrati är.

Tillsammans ska vi bygga den skyddande mur som mänskligheten behöver!

Internationella Kvinnodagen: Ska kvinnor bara uppmärksammas en gång om året?

I tisdags satte jag mig framför datorn och hamnade vid Google. "Wow, idag har de lagt dit något kul vid sin logga igen" – jag gillar deras små finurliga filmer, pyssel och informationsklipp – så jag klickade där direkt. Det jag fick se var en mycket bra film om kvinnor som berättar om sina drömmar. Kvinnor och flickor från hela världen i olika livssituationer berättade på ett roligt och tydligt sätt om vad de önskar för sin framtid. När den lilla filmen hade slutat lotsades jag vidare till de resultat jag skulle få om jag gjorde sökning om det som denna film ville visa. Det visade inte det som jag trodde. Jag trodde genom första halvan av film att Google ville visa något om att man aldrig ska sluta drömma, och i den senare hälften, som de sa i slutet på filmen, att alla flickor ska få gå i skolan. Men det var för att det var den Internationella kvinnodagen, den 8 mars, som det är varje år. Hur kunde jag ha glömt det?

Tyvärr är det just det där med minnet. Jag känner att mycket inte fastnar i minnet, utan jag måste skriva upp det i kalendern och på post-its för att jag inte ska glömma. Och jag är inte ensam. Jag överhör samtal, så ibland är det bra att vara pendlare. Många kvinnor berättar – öppet i kollektivtrafiken – om sin livssituation. De hinner inte. De har inte tid. De ber om ursäkt för att de glömt något. Det är så mycket som ska göras, men det är så lite tid att göra det på. Familj, karriär, hushållssysslor, och tid för motion ska in. Att laga mat själv och träna är nu extra viktigt för att det är trendigt istället för att det är, som det borde vara, för att det är viktigt för kroppen för att den ska må bra och ha ett starkt immunförsvar.

Hörde för inte så länge sedan att det var kvinnorna som var krigarna under vikingatiden när männen var ute och shoppade souvenirer runt om i världen. Yes! Äntligen kommer det fram! Och gällde det då, så måste det gälla nu: Kvinnor är krigare! Vi kämpar dagligen mot… allt. Fortfarande 2016 behandlas inte kvinnor och män lika. Och absolut inte i Sverige. De få arbetsplatser som externa bedömare kan ge tummen upp för jämställdhet är få, eftersom många arbetsplatser anser att de själva är jämställda och därför inte gör något för att förbättra sin arbetsmiljö. Kvinnor och män har fortfarande olika lön, och anställs med olika krav trots samma utbildningar. För män är det ok att vara borta mycket från familjen, men som kvinna är du en dålig mamma och partner om du inte satsar på familjen. Som kvinna ska du ta ut minst halva föräldraledigheten; som man anses det inte konstigt om du inte tar ut någon föräldradag alls. För det handlar ju om familjen gemensamma ekonomi, eller?

Men vi kvinnor är ju krigare, så vi kämpar på. Vi ger inte upp, för vi får inte ge upp. Andra ser inte våra fighter och vi själva låtsas inte om dem för att kunna streta på vidare framåt. Men tillslut tar det stopp. En efter en faller vi. En efter en får vi ångestattacker, går in i väggen, och ger upp. Men då är det försent. Stressreaktioner hos kvinnor är vanligt. Att bete sig på ett sätt man inte vill är vanligt. Att själv kunna sätta fingret på vad det är som gör att man är som man är, är mindre vanligt. Att koppla det till stress kräver nästan alltid professionell hjälp, trots att det egentligen inte är något konstigt eller sällsynt samband. Stress är inte arbetsplatsen fel. Det är inte familjens fel. Utan det är många bäckar små i det vardagliga livet, i dagens samhälle, som gör att kvinnan inte kan leva det liv hon vill och på det sätt som hon skulle behöva. Här är inte kvinnor från Venus och män ifrån Mars: båda könen kommer från Jorden och står mycket närmare varandra i dagens stresskultur än vad man kan tro. Ändå har vissa svårt att förstå den person som hen har framför sig.

Det är viktigt att komma ihåg kvinnan – även då det inte är Internationella kvinnodagen.