När du är nära, längtar jag likaväl -
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.
Jag leker med ord för att ge dig texter att läsa oavsett var du befinner dig - både geografiskt och i livet. Trevlig läsning!
8. Se hela Förhäxad/Charmed-serien.
Jag tänkte idag att jag måste kolla igenom min "40 saker innan 40"-lista, för jag tycker att jag måste sätta igång med några punkter för att hinna bli klar. Tiden står inte stilla, utan just denna höst har veckorna bara flugit förbi. En positiv överraskning var då att se denna punkt, som jag faktiskt är färdig med! (Nu är listan utskriven så jag framöver ska ha bättre koll på vad jag har för saker som ska utföras.)
Serien Förhäxad (eng. Charmed) består av åtta säsonger och runt den fjärde säsongen märks att det har gått bra för serien så de bestämmer sig för att fortsätta. Detta trots att serien gott och väl skulle kunna ha avslutats där. För de sista tre-fyra säsongerna är verkligen krystade - manusförfattarna pressar fram händelser och äventyr som blir överdrivna. Men, serien gjorde som det en feelgood-serie (för tonåringar) ska göra: ge ett lyckligt och förväntat slut.
Vad serien handlar om? Tre systrar (där en byts ut under säsong fyra) som är goda häxor försöker hålla ondskan borta från världen och sina egna liv. Självklar är (skydds)änglar och demoner en naturlig del i varje avsnitt. Avsnitten är avslutande, men det finns även händelser som sker över säsonger och genom hela serien. Relationer och personlig utveckling hos systrarna är något av det som vi som tittare får följa. Vi som tittare får även ta del av vissa framtidsblickar (en av systrarna kan se in i framtiden), men man ska inte fastna vid att dessa inte går ihop logiskt med handlingen innan eller efter med konsekvenser, för då blir man besviken. Jag är glad att jag har sett serien, men det räcker att ha sett den en gång.
Idag (någon timme till) är det Världstacksamhetsdagen. Jag är tacksam för
Vad är du tacksam för?
Tiden går fort. Kanske inte själva dagen, men när man blickar tillbaka över våren och sommaren ser man att dagar, veckor och månader flugit förbi i en väldig fart. Min stora grej för hösten är att besinna mig och inte läsa kurser samtidigt som jag jobbar. Och på längre sikt att dra ner på antalet uppdrag. Livet måste kunna upplevas och inte bara vara att springa i ekorrhjulet. Eller, inte alltid springa i det stressande hjulet. Viss stress är bra och, i alla fall för mig, ger en viss energi och gör att, åtminstone jag, kan fokusera. Samtidigt behöver kroppen vila från stress för att kunna ta in och processa nya intryck samt stärkas upp för att orka med ett ökat tempo.
"Om de inte hör av sig med något förtroendeuppdrag struntar jag i att vara aktiv, för då har de fått sin chans". Så sa jag till en vän för ett par år sedan. Man ska kanske vara försiktig med vad man önskar sig, för inte lång därefter erbjöds jag uppdrag från flera håll... Att erbjudas ett förtroendeuppdrag, att bli visad ett förtroende och att få representera en grupp är stärkande och utvecklande. För mig har det gällt att balansera - och att säga nej. När någon frågar om man vill inta en post för att man uppvisar kvalifikationer som passar, blir man väldigt stärkt och har svårt att säga nej. Än mer när intresset för ideellt arbete i föreningar verkar minska.
Under ett par år har jag, förutom ett heltidsjobb, läst universitetskurser (ibland upp till halvfart), innehaft uppdrag inom intresseorganisationer, partipolitisk organisation och kyrkopolitisk nomineringsgrupp. Givande, men ansträngande att kvällar och helger är schemalagda med måsten som ska hinnas med innan en ny dag respektive arbetsvecka börjar. En sväng förbi och hälsa på familjen hinns med, men när ska jag kunna trycka in att träffa mina vänner? När kalendern är full med arbete, studier och möten är det guldvärt med familj och vänner som är flexibla och har förståelse för sena omplaneringar. Det gäller att själv kunna ge tillbaka när tid finns.
Temperaturen har nu sjunkit och regnmolnet har snurrat över staden i, som det känns, flera veckor. Ett lugn har infunnit sig, som förstärks av att vara mycket hemma genom att kunna jobba på distans. Trots att verksamheten på jobbet startar upp, är det fortfarande ett lugnare tempo och jag känner ingen stress. Är det höst nu? Ska det kännas så här? Det kliar i fingrarna att söka till några kurser när det är så här lugnt, trots att jag vet att schemat snabbt kan bli fullt när alla verksamheter drar igång under hösten. Det gäller att jag kan besinna mig och lämna sidorna för föreläsningar, cirklar och kurser. Kanske räcker det med att jag blir mer aktiv på den här bloggen? Kanske kan jag schemalägga när jag ska sitta och skriva på ofärdiga alster? Eller, kanske det är dags att peppra mina vänner med förslag på när vi ska ses och umgås...
Så långt ögat ser asfalt och betong
där det för var en kraftledning lång.
Där fanns lönnar, smörblommor och rödklöver
allt som bin, humlor och fjärilar behöver.
När kommunen ändå var igång
gallrar de i parken och det ger minskad fågelsång.
Sedan sätter upp lampor med strålkastarljus
så det bländar i alla hus.
Det gör den urbana omgivningen total
och för många, både folk och djur, fatal.
Det här tror jag gäller det mesta som planeras
vi är många som ser vår grönska i staden raseras.
De som tycker jag är en tok
vill jag rekommendera en god bok
Av Jonas Eklöf MÖRKERMANIFESTET
då förstår du sambandet ljus - mörker när du läst det
Vill någon sedan veta mer
om vad grönska i vår omgivning ger
läs då GRANSKOGSFOLKET av David Thurefjell
att minska på vår natur kan ge en smäll!
Bra dikter är värda att läsas flera gånger och ska förmedlas i flera forum! När personer inte har egna bloggar att publicera på måste någon annan hoppa in... Länken är till UNT där den publicerades först (10/5), men tyvärr måste man vara prenumerant för att kunna ta del av dikten där. "Förändringens tidevarv är här" visar hur verkligheten är, men istället för en aggressiv ton visar dikten på att man ska söka kunskap för att få förståelse. Till det vill hag säga att med sin kunskap kan man sedan vara med och förbättra världen. Visst förändras världen, men vi kan hjälpas åt så att det förändras till det bättre!
5. Läsa Sjöwalls och Wahlöös serie ”Roman om ett brott” om Marin Beck.
Roman om ett brott
ü 1965 - Roseanna
En tanke med att läsa de tio böckerna i serien "Roman om ett brott" var dels att ta del av en svensk klassiker och dels att slippa se alla filmer som gjorts om Martin Beck. Haber må vara en bra skådespelare, men det är många filmer och då en stor risk att de är för lika och att jag blir besviken. Jag tillhör dessutom kategorin som anser att böckerna alltid (förutom något undantag) är bättre än filmerna. Att det filmerna ofta tappar mycket av detaljerna och beskrivningarna som finns i böckerna.
Dessa tio böcker om Martin Beck visar den gråa vardagen i polisarbetet, i alla fall så som det var under 60- och 70-talet när böckerna skrevs. Jag levde inte då så jag vet inte hur det verkligen var, men jag tycker att Sjöwall och Wahlöö nedvärderar den svenska polisen och deras arbete, något som inte framställs mer positivt förrän i den senare halvan av i serien. Kanske samtidigt som författarna gav upp idén att det inte skulle finnas en enda huvudrollsinnehavare (utan det skulle handla om flertalet poliskaraktärer) och de gav mest fokus åt just Beck och hans tankar och arbete? Trots att böckerna är ganska långdragna utan riktig spänning och action – vilket är precis så som författarna var ute efter om jag förstår saken rätt - så är dem riktigt intressanta ibland. När de kommer till bok nr. 7, 8 och faktiskt även 10 (Den vedervärdige mannen från Säffle, Det slutna rummet, och Terroristerna) får dem till en bra handling som läggs fram på ett intressant sätt och spänningen stiger. Innan de verkar satsa på att gå ner i spänningsnivå igen till sitt "normalläge".
Denna serie är intressant samt tankeväckande, och hör till de svenska böcker man bör ha läst, men jag känner att jag inte kommer behöva läsa om dem.
Jag hade ju tänkt att skriva lite tätare på bloggen i år än vad jag har gjort tidigare, men ack. Ser att det var två månader sedan sist. Undrar verkligen hur det kommer att gå med min utmaning att blogga ett helt år från min bucket list... Jag vill inte kalla den utmaningen ett Mount Everest än, men nog har det växt sig till ett Kilimanjaro. Vilken tur att det går lättare med läsutmaningen där jag ska läsa Sjöwalls/Wahlöös tio deckare med Martin Beck!
Jag får streta på med jobb, studier och förtroendeuppdrag ett tag till tills det blir lite lugnare. Och då kanske jag kan bli lite flitigare på bloggen.
Nej, det här går inte! Allt är lugnt och stilla i livet och ingenting speciellt händer. Jag måste själv se till att någonting ska hända, så jag har gjort en bucket list – 40 saker att göra innan jag fyller 40 år. Nu har jag lite mindre än fyra år på mig att genomföra dessa punkter. (Covidrestriktioner och att jag inte har några extra kanaler/tjänster än basutbudet kan göra en del saker svårare att genomföra, men vad vore livet utan utmaningar, det här ska gå på ett eller annat sätt.)
God jul alla!