Denna födelsedag närmar sig sitt slut,
men jag känner mig precis som förut.
Ett år till - det är inte sant!
Men jag känner mig inte än som en tant
så jag lever kvar i ålderstron
att jag stannat vid 25 - ja, vilken fason...!
- och blinkar med blå ögon och är ansvarslös,
struntar i elakheter, misstro och annat bös.
Jag tittar framåt med framtidstro och hopp,
planerar frenetiskt att hinna till livets topp.
Att finna lycka med familj, karriär och villa
så jag sedan kan känna nöjdhet och chilla.
Eller, finns det kanske en annan väg för mig
där utmaningar, skratt och äventyr får kanta min stig?
Kanske denna åldershets
i helt fel skala har mätts.
Meningen med livet är inte det andra påtalar.
Du ska inte leva efter andras toppar och dalar.
Endast du kan bestämma vad du vill uppnå,
för det är ju du som till sist avgör hur långt du kan gå.
Jag grunnar själv över dessa rader jag skrivit.
Plötsligt förstår jag hur mycket större jag blivit.
Åren som tickar på och skrynklar till hyn
är inget hinder att nå molnen i skyn.
Erfarenhet vinns och kunskaper fås
oberoende på hur många årspinnar som nås.
Livets mening är för dig det du vill
och livet blir därför vad du gör det till!
Mycket bra skrivet!
SvaraRaderaFör varje år vi är med läggs det till i vårt inre av erfarenhet. Längst inne finns det lilla barn vi en gång varit, och ibland ploppar det upp - och då hoppar man hoppar hage på trottoaren!!