Jag
sitter här och tankarna flyger
medan
jag uttråkat väntar.
Det
känns som om tiden smyger
och
än målets dörr ej gläntar.
Suckande
sträcker jag benen fram
och
mjukar upp leder som knakar.
Jag
vilar blicken på en damm
samt
en tvättlina som slakar.
Min
kompanjon som jobbar på
känner
inte för att sluta.
Jag
hotar att jag snart kommer gå.
Han
då med kaffe försöker muta.
Att
jag ska stanna någon minut till,
ja,
bara en liten stund längre.
Såklart
jag för min vän det vill
trots
dagens ljus blir trängre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar