Min Jose (Ida Netzel 2009)

Du ger mig en blick

Du får mig att le

Du rör mig hastigt då Du passerar förbi som en vind

Jag vill se dig igen

Jag reser tillbaka

Jag vill veta om Du är intresserad av mer med mig

Du är svår att hitta

Jag hör att Du är upptagen

Mitt hjärta går i kras och ingen annan kan hela det

Bara synen av Dig gör ont

Bara att se får mig att minnas

Bara Du skulle med din charm kunna få mig att le igen

#EarthDay

Tänk på att vi bara har en planet som vi kan bo på just nu...

Var rädd om miljön - om klimatet ska vara rädd om dig!

Jag är så ledsen och arg (Ida Netzel 2015)

Jag sitter här och kan inget annat göra.

Av allt jobb jag gör är det bara tjat jag får höra.

Jag blir så ledsen, jag blir så arg

och min själ den svartnar, den blir hård och karg.

Förstår de runt omkring mig inte vad som händer?

Att jag blir ond och mig bort från det goda vänder?

Mina ögon blixtrar, mina händer krampar.

Jag gör elaka saker och på andras tår trampar.

Mina tankar är mörka och rösten åskar.

Det är just nu ni borde förstå att tiden brådskar.

För egentligen känner jag mig liten och svag,
och inombords hulkar gråten över att jag är just bara jag.

Vår hemlighet (Ida Netzel 2015)

Jag säger inte ett knyst

om vår hemlighet

Allt ska förbli tyst

Det är bara vi som vet

Ingen ska kunna viska

vår hemlighet i vinden

De kan försöka fiska

och locka med kyss på kinden

Vi har en hemlighet

som andra försöker nå

Det är bara vi som vet

för andra kan ej förstå

Denna informationen

är svår att hantera

även för spionen

som alltid vill veta mera

Han gömmer sig i buskar

och försöker höra

Han smyger fram och luskar

och är alltid idel öra

Men jag säger inte ett knyst

om vår hemlighet

Låset har jag kysst

och lögnen är nu ärlighet

Så var det i sommarliga ängar (Bengt Anderberg 1920-2008)

Så var det i sommarliga ängar

gräs och ranunklar barnsligt klara

ett fågelbo din varma hand:

så var det då att röra vid din mun

som när en blomma öppnar sig mot dagen.

Nu är jag frisk - eller ska jag ligga kvar imorgon också för det är ju ändå bara måndag...

Att återuppstå eller inte återuppstå till jobbet imorgon det ät frågan... Började känna mig bättre igår, och gör då samma misstag som alltid med att sätta igång med de vanliga sysslorna. Det blev ett par vändor tillbaka till sängläge i hopp om snabb återhämtning. Har gått sisådär.

Dem jag har pratat med säger att min huvudvärk kan bero på vattenbrist eller förkylning. Någon föreslog även malaria, men den det slog jag snabbt från mig. Det örat vill jag absolut inte lyssna med.

Nu ska vi leka lite doktor och se om du kan gissa vad jag har drabbats av!
Min huvudvärk har en känsla av ett tryck inifrån och ut. Och huvudet ömmar när man vill vila det mot kudden. Nu efter ett par dygn med denna åkomma känner jag mig något stel i övre delen av nacken också, samt lite tjock i halsen. Förkylningen med snor i näsan som jag hade samtidigt som huvudvärken i början är nu försvunnen (tack o lov för att något blir bättre). Jag har inte haft någon feber. Har bara haft förlorad aptit en dag. Alvedon hjälper inte. Har du något förslag på diagnos?

Fortsättning följer...

En sjuk dag...

Har legat nerbäddad hela dagen med ont i huvudet, nysningar och rinnande näsa. Alltså dessa dagar är inte roliga. Det var bara att försöka sova.och vätska upp mellan varven. Det värsta var att jag inte kände igen den här typen av huvudvärk: tryckande ont inifrån och ut, och det var ömt att stödja huvudet mot kudden.
Börjar känna att huvudvärken släpper (skönt!) och har nu intagit en sittand ställning istället för liggande - första gången på ett dygn. Får se om jag även lyckas äta något i kväll eller om det får vara det stora projektet för morgondagen. Ska nu ta en klunk vatten till för jag har fått ordentlig tillsägelse att dricka mer...
Krya på er alla ni andra som också är sjuka!
/Ida

Du går icke ensam (Carl Jonas Love Almqvist 1793-1866)

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.

Jag Sitter och Väntar (Ida Netzel 2015)

Jag sitter här och tankarna flyger

medan jag uttråkat väntar.

Det känns som om tiden smyger

och än målets dörr ej gläntar.

Suckande sträcker jag benen fram

och mjukar upp leder som knakar.

Jag vilar blicken på en damm

samt en tvättlina som slakar.

Min kompanjon som jobbar på

känner inte för att sluta.

Jag hotar att jag snart kommer gå.

Han då med kaffe försöker muta.

Att jag ska stanna någon minut till,

ja, bara en liten stund längre.

Såklart jag för min vän det vill

trots dagens ljus blir trängre.

Smutsiga Duken (Ida Netzel 2015)

Solen lyser in genom fönstret

och strålarna träffar bordet.

Smutsen ställer till förtret

men jag fortsätter med korsordet.

Duken är skrynklig med kaffefläck

som jag nästan lyckas dölja med kruka.

Är det inte även ett bläckstreck?

Jisses, vad mer kan jag bruka…

...för att förstöra denna bordsdekoration?

Så tankar vänds åt den istället

för att lösa tidningens ordkonstruktion.

Och då kunna sitta här mer med gnället.