Havet låter på ett särskilt sätt (Barbro Lindgren 1937-ff)

Havet låter
på ett särskilt sätt
Himlen tiger stilla
Älska nån
är både svårt och lätt
tusen gånger
har jag gjort dej illa

Havet låter
på ett särskilt sätt
Himlen tiger stilla
Säg mej du
vad som är fel och rätt
för ögonen
vill inte öppna sej
och mina öron
hör så illa

Ny bekantskap i diktvärlden. Visst har jag läst (barn-)böcker skrivna av Barbro tidigare, men dessa små texter av henne är intressanta att läsa igenom för första gången.

Invandrarna (Bosse Parnevik 1938-ff)

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
"ni får inte jobba än för facket"

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga " we shall overcome"
och inte kan "rulla di rulla " som vi
och dom blir sällan fulla som vi
en del är mer judar än vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar - men ja må dom leva! 

Bosse Parnevik skriver själv om dikten (http://www.parnevik.se/Parnevik-Invandrarna.shtml):

Eftersom jag senaste tiden fått många mejlförfrågningar beträffande
rubricerade dikt vill jag försöka rätta till allt ”facebooks-tok” om vem
som skrivit dikten.

Författaren är jag, Bosse Parnevik. Den skrevs 1992 med anledning av
”Lasermannens” beskjutningar av invandrare och har framförts förutom
i TV i närmare 200 föreställningar i ”Parneviks Cirkusparty” på Cirkus i
Stockholm 1993-94 och över 100 gånger i memoarföreställningen
”Parnerviks Gubbröra” på 2000-talet.

Det är förstås mycket smickrande för mej att många tror att Tage Danielsson
skrivit den. Eftersom många förkortade versioner förekommer på nätet bifogar
jag härmed HELA originalet:

Dikten har även tonsatts av Lars Beijbom med sång av Anita Strandell. 

I dödens by (Lars Lundkvist 1928-2012)

Fågelfängaren
avvaktar vinden i trädens kronor,

laxfiskaren
molnskuggan över älven.

På de eländigas gravar
spirar gräset även idag, i den jord

där de av den Helige Ande obefruktade
sover sedan många år -

kanonerna har tystnat,
men mausergevärets kaliber är densamma.

I en klosterarkad
med rosenbuskar och körsbärsträd

ligger en gammal kvarnsten
omgärdad av marmorduvor och anemoner.

Ur navet springer vatten upp från en källa
och skuggar spindlarna på muren.

Här talar nu någon omHippokrates
och människohjärnans begränsningar,

om spädbarnsdödlighet och atrofi, om de
eidetiska bilderna och barn med agnosi.

"Ett kräk
är människan av naturen födder,

en jordklimp hon söker
men himlen försmår."

Men stark,
stark ändå: de ömsintas vilja. Kärlek!

Iakttagelse (Lars Lundkvist 1928-2012)

Trädens skuggor -
     dyrbarare för varje dag,
oersättliga
     som barndomsminnen
och döda celler.

Vilka träd? Alm eller lind,
     ask eller lönn?
Träd tänker på olika sätt
     och talar skilda språk
vid olika tidpunkter -

du kan inte tolka skuggorna
     med hjälp av solhöjden,
trädens art
     och ungefärliga ålder.
Skuggorna finns i ditt inre.

Gruskornens skuggor -
     även de dyrbarare
för varje dag. Deras visdom
     är äldre än trädens,
uråldrig, outgrundlig.

Till Mhistel, Hannu och deras humla (Ida Netzel 2018)

Dessa rader skrev jag till dem efter humlan föddes den 28 februari.

Grattis familjen Larsson
nu har ni blivit fler!
Dags att diskutera sovtidsranson,
föräldraledighet och mycket mer.

Tiden kommer att gå fort
och snart har hen blivit stor
Hoppas Netzels hinner knacka på er port
innan hen försvinner in i sin dator...

Välkommen du lilla människa
Välkommen till jorden
Du kommer att älska
de runt omkring dig, ta mig på orden

Ett ensamt skidspår (Bertel Gripenberg 1878-1947)

Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.

Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.

Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår!

Tycker att dessa rader passar så bra nu i Sveriges vinterlandskap.

Landet som icke är (Edith Södergran 1892-1923)

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.