Populära inlägg

tisdag 27 februari 2018

Ett ensamt skidspår (Bertel Gripenberg 1878-1947)

Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.

Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.

Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår!

Tycker att dessa rader passar så bra nu i Sveriges vinterlandskap.

1 kommentar:

  1. Den här fina dikten hade jag vid mitt skrivbord på jobbet. Det var Mora-Nisses favoritdikt, och passade bra inför mina äventyr i Tjejvasan. /nunne

    SvaraRadera