Kyrkan ska få vara en fristad

För några dagar sedan handlade en nyhet om när polisen förde bort flyktingar från Svenska kyrkans lokaler. Vissa av mina kollegor blev upprörda över att Svenska kyrkan, enligt dem, bröt mot lagen. Jag undrar om det hade gjort någon skillnad om mina kollegor hade känt de personer som fördes bort och inte bara var namnlösa individer i en nyhetsrapportering.

Nej, Svenska kyrkan kan inte åberopa något lagstöd som säger att kyrkans mark är en fristad för de som gömmer eller uppehåller sig där, som gör (gömda) flyktingar onåbara för polisen. Men medkänsla och empati rättfärdigar kyrkans agerande. Att ge stressade flyktingar, speciellt barnen, en andningspaus med trygghet. Även om det bara är för en kort stund.

Diakoni är en stöttepelare i kristen tro och en av Svenska kyrkans grundläggande uppgifter. Vad skulle den kristna tron vara utan denna väsentliga del? I Bibeln finns det många berättelser om att vi ska hjälpa de som har det svårt, t.ex. den barmhärtige samariten. Jesus bröt sitt tids lagar för att ge de utsatta ett starkare människovärde och han uttalade den gyllene regeln: allt vad du vill att andra ska göra för dig det ska du också göra mot dem. Under sin tid bröt Jesus lagar som inte finns idag i o m att ett lands lagar och regler ändras genom historien. Men att bry sig och ta hand om andra människor är nödvändigt genom hela tidslinjen.

Andra världskriget. Under denna tid när judar jagades hämningslöst fanns det några som vågade bryta mot lagar för att skydda och gömma judar. Då ansågs dem göra fel och skulle straffas, men idag anses dem vara hjältar för sitt civilkurage. Tolkningen för rätt och fel agerande beror på tidens kontext samt var man själv står i frågan.

När människor är i en utsatt situation är det för människor runt omkring frågan om att visa ryggrad och civilkurage. Att stå upp för andra som har det svårt och inte lika bra som en själv. Som saknar lugn och trygghet, tak över huvudet och mat på bordet. Personer som inte har samma kultur och bakgrund som du. Att följa sitt samvete är inte alltid svart eller vitt. Jag påstår inte att man ska bryta lagar hur som helst, utan endast då det gäller att skydda människor från fysiskt och psykiskt lidande. Och att vara flykting är inte ett brott, utan ett tillstånd då det finns ett behov av att få hjälp till ett drägligt liv.

Samarbetet mellan polisen och kyrkan bör stärkas när det gäller asylsökande. För att inte stressa upp familjer bör information om förflyttning av polisen vara tydlig och förmedlas på ett avdramatiserat sätt i god tid. Svenska kyrkan bör få förtroendet att kunna ge traumatiserade asylsökande en lugn och trygg miljö för återhämtning på kyrkans mark samtidigt som personer som uppvisar symptom på trauman inte ska kunna utvisas ur Sverige. Denna regel måste införas snarast och gälla framförallt barn och unga vuxna!

Hur viktigt är det egentligen att definiera och känna samhörighet med människan mitt emot för att känna sympati och därmed tycka att visa regelbrott kan rättfärdigas? Om vi känner likheter med någon, känner igen oss själva med andra, är det lättare att ha förståelse och känna medkänsla för den personen. Vi tror att vi känner den andre, att hen är som oss. För visst upplever du en mötande kollega annorlunda än en okänd människa som kommer emot dig? En som ser ut att ha samma bakgrund som du jämfört med någon som inte gör det? Pröva att läsa min text igen och se framför dig en person du känner väl istället för den diffuse flyktingen/asylsökande.

Min fråga till dig blir nu: hur vill du vara och agera mot dina medmänniskor?