Såsom du älskar jag molnen -
molnen som går fram och tillbaka,
drivna av vinden,
som våra liv också
är drivna av vinden.
Moln som är ensamhet.
Moln som är gemenskap.
Tunga moln som vill lämna lasten,
såsom vi vill lämna ibland.
Skira moln som seglar i solen,
som våra drömmar alltid
seglar i solen.
All vår lycka i livet
kan ingen ana,
ingen kan fånga och hålla den kvar.
Den seglar som molnen.
Att segla är nödvändigt.
Att leva är icke nödvändigt.
Såsom du älskar jag molnen,
molnen som finns och förändras -
och plötsligen
inte finns.
Metamorfos - något även vi kan genomgå. Vi är inte samma person som vi var igår eller som vi kommer att vara imorgon. Varje händelse utvecklar oss och varje ord från en annan människa förändrar oss. Om ord och handlingar från andra tynger oss kan det kännas som att vi plötsligt inte finns mer. Vi behöver känna oss lätta och fria, tillsammans med andra.
Och i molnen kan man se sagor! Tänk att ligga i gräset på sommaren och spana mot himlen och bara låta fantasin flöda!/nunne
SvaraRadera