Den vackraste visan (Ture Nerman 1886-1968)

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och tvinga en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.

Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.

Våren är tidig i år. Nu i februari kan många platser i Sverige säga att de har vår. April i februari... Hen är idag en student i Uppsala som är fattig på tid. Pappret med raderna till första versen ligger hopknycklat i en papperskorg på ett kafé, där drömmen blev kvar.

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta. (Harriet Löwenhjelm 1887-1918)

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt en grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Våren är på väg. Solen skiner in genom fönstret, genom de tunna gardinerna. Solens strålar smeker sängkanten. Vi vaknar tidigare på morgonen och får lite extra tid tillsammans.

Ur den största smärta (Ebba Lindqvist 1908-1995)

Ur den största smärta
som vi orkat bära
som vi orkat mista
skall vår största ömhet växa
varmast
såsom ur den svarta
myllan där allt höstens
döda gräs förbrändes
vårens gräs skall växa
ljusast.

Hopp om en ljus vår, att lämna den mörka hösten bakom sig. Lämna det som tynger och smärtar en, samt gå mot lättare tider och vara en erfarenhet rikare.

I gräset (Erik Lindorm 1889-1941)

Icke jäkta, icke grubbla,
endast spegla med barnstor blick
himlens blåa skimmerbubbla
och varje slocknande ögonblick.

Icke längre hjärnan pina
med brännande tankars lyckojakt,
endast låta dagen skina
och böja sig för dess ljusa makt.

Kanske skall man icke tigga
lyckan om gunst med bön eller knot?
Kanske skall man bara ligga
stilla på marken och taga emot?

Det kom ett brev (Pär Lagerkvist 1891-1974)

Det kom ett brev om sommarsäd,
om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.

Där låg i solen gård vid gård
inunder Herrens trygga vård,
och klara klockor ringde fred
till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång
och av lavendel, aftonsång,
och söndagsfriden då hon skrev
till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,
utan att vila, för att jag
långt borta skulle veta det
som är från evighet.